I församlingen finns ingen anställd diakon. Men hösten 2025 var diakonen Inger Nilsson här som seniorvolontär. Hon bildade en diakonigrupp med volontärer, något som kyrkorådet haft önskemål om i flera år.
Gruppen träffas en gång i månaden och består i nuläget av tre personer.
– Jag skulle gärna se tjugo personer i gruppen, säger kyrkoherde Pamela Garpefors.
För behoven finns. Det kan vara allt möjligt från ett hembesök, eller att gå en promenad tillsammans, till hjälp med myndighetskontakter.
Hur mycket tid var och en i gruppen ger är förstås individuellt, beroende på hur vardagen ser ut med jobb, familj med mera. Även de insatser som behövs fördelas med omsorg, så att det stämmer med gruppmedlemmens kunskaper och intressen och förstås för att båda parter ska trivas tillsammans.
Gruppen träffas en gång i månaden. Då går de igenom vilka kontakter de haft, vilka aktiviteter som gjorts och vilka behov som finns. Självklart är allt som sägs vid dessa möten konfidentiellt.
- Att vi kan prata helt öppet med varandra är nödvändigt, säger en av deltagarna. Vi behöver varandras stöd och vägledning, samtidigt som vi har väldigt trevligt ihop.
Vill du veta mer om diakonigruppen och anmäla intresse för att vara med? Kontakta kyrkoherden på mejl pamela.garpefors@svenskakyrkan.se – och gör det nu!
Och här berättar ett par medlemmar i gruppen om sitt engagemang:
I diakonigruppen finns Lotta, som sedan ett par år engagerat sig för en annan grupp med stort behov av hjälp. Under en period kom många ensamma pojkar från Afghanistan och Mellanöstern som flyktingar till Sverige. De lärde sig svenska, gick i skolan, fick jobb och började skapa sig ett nytt liv. Men utdragen beslutsprocess och ändrad lagstiftning resulterade i många fall i stället i ett utvisningsbeslut.
En del av dem sökte sig till Berlin och vissa av dem till Svenska kyrkan.
– De är kristna och eftersom de brukat gå i kyrkan i Sverige, blev det naturligt även här.
Lotta är född i Sverige och har bott i Berlin sedan mitten av 1970-talet. Hon har jobbat inom läkemedelsbranschen och när arbetslivet var avslutat, blev det utrymme för ett ideellt engagemang.
– De här killarna behöver till exempel hjälp med myndighetskontakter och formaliteter, någon som följer med på möten och för deras talan, sammanfattar Lotta.
Hennes arbete bygger på ömsesidigt förtroende och en innerlig vänskap.
– Samtidigt har jag lärt mig så mycket av dem, fått insikt i vilka problem de ställs inför – och fått vänner för livet. Och ja, de är väldigt engagerade och hjälper till på alla fester vi har här i kyrkan, som midsommar, nationaldagen, julbasaren.
Anna bor i Berlin sedan början av 2025, och jobbar i butik. Med en kyrklig bakgrund och engagemang i hemförsamlingen, tillsammans med studier i religionsvetenskap var det självklart att söka sig till Svenska kyrkan i Berlin.
– Jag fick frågan av diakonen Inger om att gå med i gruppen och svarade förstås ja.
Anna har lång erfarenhet av att jobba som personlig assistent och är van vid att hantera olika typer av hjälpmedel som äldre kan behöva i sin vardag.
– Nu är jag ledsagare till en kulturintresserad kvinna och följer med på olika arrangemang.
– Och dessutom – jag som inte känner så många här, har också fått en kompis!