Att växa i dopet

Jag döptes den 15 september 1974 efter söndagens mässa i vår lilla hemkyrka. Mina föräldrar kom med min farmor och min morbror (mina faddrar) och min storebror till kyrkan där prästen döpte mig i en enkel gudstjänst. Efteråt gick alla hem och åt fin mat. Så har det berättats för mig. Inget speciellt, och dock av så stor betydelse.

Många år senare stod jag i kön till att inskriva mig till studium i teologi på universitetet. Min blick föll på mitt dopbevis som jag fick ta med till inskrivningen och jag såg att det var min 20-åriga dopdag just den dagen. Först då lärde jag mig min dopdags datum.

Vet du när du blev döpt? Spelar det någon roll i ditt liv? När vi döper barn idag brukar vi alltid läsa en text ur Markusevangeliet där det står: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Dessa ord uttrycker det jag tycker är så fantastiskt med dopet i vår lutherska kyrka: det är inte vi som behöver prestera något.

I dopet får vi vila och ta emot – det är Gud som gör något för oss. Små bebisar har inget CV att luta sig mot inga prestationer att hävda. Ingen vet om de någon gång kommer att plugga teologi för att bli präst eller om de vänder kyrkan helt ryggen. Men ändå tillhör de alla himmelriket och ingen faller ur Guds kärleksfulla famn.

Vill du lära dig mer om ditt dop? Vet du att det aldrig är för sent att låta sig döpas? I vår församling kan du böja dopundervisningen i vilken ålder som helst – lika förutsättningslöst som för små barn. Vi utgår ifrån dina egna frågor om tro och liv. Kanske att just din dopdag också får spela en större roll framöver, en dag att fira.                                                                                             

Kirsten Alm

Läs om Katekumenat - Vuxenväg till tro

Läs om Drop in-dop 8 oktober