Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Veberöds församling Besöksadress: Kyrkogatan 2, 24762 VEBERÖD Postadress: Box 43, 24725 Veberöd Telefon:+46(46)234540 E-post till Veberöds församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Vombs kyrka

Vombs kyrka ligger effektfullt placerad på en kulle mitt i byn.

På vägen upp passerar man ett korsvirkeshus, församlingshuset Byagården, som ytterligare förstärker minnesbilden av byn. En idyll kan man tycka, men det har inte alltid varit en idyll. Byn tillhörde länge närliggande Övedsklosters gods och har därmed styrts av olika grevar och baroner genom århundradena. Den sandiga jorden gav inga större rikedomar och byns befolkning och arrendebönder har säkert haft ett tungt och slitsamt liv. Godsherrarna gjorde som de ville med småbönderna. Kanske har kyrkan varit en fast punkt i många ”vombsingars” tillvaro.

Byagården var länge byns ”fattighus”. Enligt tidens sed låg det i nära anslutning till
kyrkan liksom skolan. Den äldre bebyggelsen, i huvudsak längs bygatan, har efter enskiftet bevarats, här ligger flera hus med halmtak och ”klinemurar”. Det finns många sägner beträffande Vombs kyrka. Det sägs till exempel att kyrkan en gång hade koppardörrar. Vid ett tillfälle då kyrkan var hotad, valde några munkar från Öved att försöka rädda dörrarna. Tyvärr kantrade båten och både den och dörrarna gick till botten på Vombsjön!

Vomb låg tidigare i Färs härad. År 1938 sålde Övedskloster hela Vombs socken (med
något undantag) till Malmö kommun, som tog över 1939. Undantagen var präst- och klockaregården, vilka ägdes av kyrkan samt en gård i Raby. Idag tillhör Vomb Lunds kommun i Torna Härad. Gränserna ändrades 1974. Ortsnamnet skrevs 1330 Wam. Namnet innehåller ett ord ”va” som betydde på den tiden vrå eller krok. Detta ord sammansatt med den dåtida benämningen för boplats har bildat dagens namn ”Vomb”. I forna tider drabbades byn hårt av missväxt och sjukdomar. 1821 härjades byn av en våldsam eldsvåda. På den tiden låg byn betydligt längre västerut och gick nästan runt halva Bysjön. För cirka 100 år sedan fanns nära 700 invånare i byn, idag är cirka 150 personer skrivna i Vomb. Märkligt nog fick byn elektricitet så sent som 1943. Tidigare tvingades man att använda karbidlampor och liknande.

Vombs kyrka under medeltiden

Kyrkan byggdes under 1200–talet i romansk stil med långhus, kor och absid. Endast långhuset finns kvar av den ursprungliga byggnaden. Murverket i denna var gråsten. Över kyrkorummet fanns ett plant trätak, möjligen kunde man se takstolen. Vid kyrkans södra sida stod en fristående klockstapel i trä. Kyrkan har alltid legat på samma plats. Det finns en sägen att kyrkan legat vid Bysjön, men enligt forskarna är detta påstående osannolikt.

På 1400–talet slogs valven i innertaket. Man ersatte de plana innertaken i trä med
murade valv. Genom reformationen 1537 gjordes många förändringar i kyrkorummet,
de katolska sederna ersattes av en annan gudstjänstordning. På 1500–talet
anskaffades bänkar, varje hemman fick tilldelat sin bänk. Än idag finns på flera bänkar namn och nummer kvar. Längst ner, från koret räknat, fanns en bänk kallad fribänken. På denna satt främlingar och ”resande”. Den tidigare seden att kvinnorna skulle sitta till vänster och männen till höger om mittgången bevarades! Under 1600–talet fick kyrkan ett yttertak av bly. Upplysningstiden från ca 1770 betydde mycket för kyrkoarkitekturen. Kanske har även kyrkan i Vomb berörts av dåtidens arkitektur. 

Den nuvarande kyrkan

Under århundradena har många ombyggnader och renoveringar gjorts. Den största var 1870–71 då kyrkan byggdes om efter ritningar av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. I samband med ombyggnaden revs och ändrades större delen av kyrkan.
Nya korsarmar i långhusets östra del och ett nytt kor skapades. Även nya större
fönster togs upp. Kyrkans huvudingång drogs genom tornets västsida. Korsarmen i
söder fick ett stort rundbågefönster avdelat i tre mindre partier. Yttertaket täcktes av enkupig tegel. Det nuvarande trappgaveltornet byggdes på resterna av det gamla. Tornet byggdes lika brett som långhuset. Under trappgavlarna syns tornets ljudgluggar.

1941–42 gjordes mindre restaureringar i kyrkan, bland annat predikstolen och
läktarbarriären blev renoverade. Yttertaket reparerades 1992. Den utformning som kyrkan fick på 1800–talets slut har dock bevarats. Kyrkan vitkalkades för några år sedan. 

 
Altaret
Kyrkans altare domineras av altaruppsatsen. Den är utförd i dansk renässans någon gång under 1500–talet. Altartavlan återger den Heliga Nattvarden. Tavlan flankeras av två halvrunda kolonner. Dessa bär upp överstycket som är försett med en tavla med Kristuslammet. Lammet symboliserar Kristus som bärare av mänsklighetens synd. Lammet kan hålla ett kors eller en korsfana med ena foten. Tavlan är omgiven av en rundbåge. Ovanpartiet, med texten ” Si Guds Lamb”, bärs upp av två joniska kolonner. Partiet kröns av Christian IV:s namnskiffer C 4. Den mittersta delen av altaruppsatsen har på båda sidor s k vingar, dessa i likhet med uppsatsens övriga delar är rikt snidade. På altarbordet står altarkrucifixet med ljusstakar på ömse sidor. På korgolvet, framför altarbordet, ligger en handvävd matta med lokalt motiv, nämligen de sju Rabygårdarna, som låg i utkanten av byn. Texten på mattan är den kända Davidspsalmen (Psalt 23) ”Herren är min herde”.

 
Dopfunten
Kyrkans dopfunt är samtida med kyrkan. Den är huggen i sandsten cirka 82 centimeter hög. Skålen är fyrsidig med en enkel rundbåge på sidorna. I rundbågen finns en sjubladig ros i centrum. Den fyrkantiga formen symboliserar de fyra
evangelisterna. Foten har två kvadratiska skivor vilande på en golvplatta. Funten är kyrkans äldsta föremål, som stod vid ingången till en början. Men genom ett beslut på 1695 års prästmöte flyttades kyrkornas funtar upp till koret. Det reliefsmyckade dopfatet i mässing dateras till 1500–talets slut. Vid nutida dop används dock en silverskål designad Wiven Nilsson, Lund.

 
Predikstolen
Predikstolen kan lätt dateras till år 1577 med hjälp av ett namn. I korgens mittfält finns en texttavla, med halvrunda kolonner på ömse sidor. Texten lyder:” samme aar
vor sogneprest til Wam och Webre H Bruckil Iacopsson Schaning”. Vederbörande
tjänstgjorde år 1577. I övrigt har korgen rundbågefält som är rikt smyckade med
ornament. Längs korgens övre kant löper en text på latin med små änglahuvuden som avdelar texten. Korgens bokstöd är ganska ovanligt. Det är en i trä gråmålad hand som bär upp en uppslagen bibel. På båda sidor om bokstödet sitter ljusstakar med plats för tre ljus i vardera. Såväl altaruppsats som predikstol har varit övermålade men vid en restaurering 1939 tog man fram de gamla färgerna igen. 

Sevärdheter
Längst fram i mittgången ligger två gravstenar. På en av stenarna står att här vilar
en moder med sina sju barn som ”dödde”. Gravstenens text:” Här under hviIar Elna Persd… med sina 7 barn små … Feb anno 1747? I gravstenen, som ligger närmast koret vilar församlingens legendariske präst, Albert Rafn, som dog omkring 1638. På stenen finns texten: ” Denne sted hörer mig Albert Rafn och mina arfvinger til…”. Rafn var en vida känd präst på sin tid. Han var märkligt nog även känd för sin stora kunnighet i svartkonster, säkerligen en ovanlig sysselsättning för en kyrkans man. Bland annat sägs det att han botade danske kungens dotter genom sin ovanliga kunnighet. Som tack för detta skickade kungen ett helt blytak till Rafns fattiga kyrka. Taket anlände på en flotte via Kävlingeån till Vombsjön. Det går också en annan historia om Rafns gravsten. Det sägs att den som flyttar hans sten går det illa för. Därför lät bland annat kyrkans store byggmästare Helgo Zettervall stenen ligga orörd när han restaurerade kyrkan 1870–71.

Kyrkans stora sevärdhet är dock kalkmålningarna i långhusets valv. Målningarna har
sannolikt utförts vid 1400–talets slut eller i början på 1500–talet. Under många år har målningarna dolts av ett lager kalkputs men först 1986 påträffades de igen. Två år senare påbörjades ett arbete med att knacka fram målningarna från kalkputsen. Kostnaderna för arbetet betalades genom donationer från privatpersoner, Tetra Pak, Lundabygdens sparbank med flera, som till stor del möjliggjorde att vi idag kan ta del av målningarna.

Mästaren till konstverken är okänd, man antar att det kan ha varit en premonstratensmunk från Övedskloster som återgav bilder ur Jesu liv i kyrkvalven. Här ser man Jesus rider in i Jerusalem, Jesus står anklagad inför Pontius Pilatus, Jesus som sover i Getsemane, hur han tvättar Petrus fötter. Sistnämnda är försett med ett textband, Jesus sade:” Om jag inte tvättar dig har du ingen del i mig. Herre, inte bara fötterna utan också händer och huvud.” (Joh 13:8-9). En bild som fångar intresset är
berättelsen om hur Eva föds ur sidan på ett av Adams revben. I södra kappan finns Nattvardsscenen med texten:” Änglarnas bröd fick människan äta”. Skapelseberättelsen fortsätter med frestelsen och utdrivandet ur Paradiset. I västra kappan framställs den bedjande Jesus i Getsemane med texten:” Min fader, om det är möjligt, så låt denna bägare gå ifrån mig”. ”Vaka och be, så att ni inte utsätts för prövning. Anden är villig men köttet är svagt”. (Matt 26:39-41) Lärjungen som vilar huvudet i handen föreställer Johannes. I valvet ovanför orgelläktaren finns endast fragment av målningarna i två av kapporna. I den norra syns delar av scenen med Kristus inför Pontius Pilatus.

Språkbanden är tolkade av Anders Piltz. 

 
Kyrkklockorna
I vapenhuset, där männen en gång i tiden lade ifrån sig sina vapen, finns två
dörrar. En dörr leder till orgelläktaren och den andra till tornet och tornkammaren. I denna hänger högst upp två klockor. Storklockan är från 1810, den har gjutits om så sent som 1968. Lillklockan överlämnades som donation samma år av en församlingsbo. Från samma år upphörde ringningen för hand för att senare ersättas med automatisk tidsinställning.

 
Orgel och orgelläktaren
Kyrkans orgel är unik. Den är det enda originalexemplaret av den danske orgelbyggaren Knud Olsen från Köpenhamn, som finns i Skåne. Orgeln byggdes av honom 1870. Orgeln hade från början fem stämmor och en manual. 1978 renoverades orgeln.

På orgelläktarens barriär finns de tolv apostlarna, snidade i trä, med Jesus i mitten. Varje figur står i eget fält med en rundbåge. Fälten avgränsas med pilastrar och ett överstycke som talar om vem gestalten föreställer. Skulpturerna är målade, de dateras till 1500–eller 1600–talet. Mästaren är okänd liksom varifrån gestalterna har kommit. Det enda man känner till är att de inte funnits på barriären från början. 1940 lät man renovera läktaren med sina skickligt snidade gestalter.

 

Källa: Vombs kyrkoråd, med flera