Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Veberöds församling Besöksadress: Kyrkogatan 2, 24762 VEBERÖD Postadress: Box 43, 24725 Veberöd Telefon:+46(46)234540 E-post till Veberöds församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Veberöds kyrka

Veberöd ligger i Torna härad. Byn kan spåras långt tillbaka i tiden liksom kyrkan som troligen byggdes i början på 1200–talet.

Veberöd ligger i Torna härad. Byn kan spåras långt tillbaka i tiden. Ortsnamnets efterled är -röd. Vanligen är denna efterled släkt med verbet röja. Men ändelsen i ortsnamnet Veberöd är inget riktigt rödnamn utan i det här fallet betyder öppen mark. Namnet är knutet till terrängen, som vid och bred väg. Då kyrkan uppfördes fanns här endast några gårdar som låg i en hästskoform runt bäcken. I en skrivning från 1729 sägs:” Weberöd, som i forne tider skrifwitz Wibere, af et huus som i början der ståt och hetat Weybered, då mycken skog der warit at passagiere og mehr än. Wäg-bred eller wägwred eftersom vägen der gör ett vred”.

Veberöds kyrka under medeltiden

Under mitten av 1100– till mitten av 1200–talen startade ett gigantiskt
byggnadsprojekt i den danska provinsen Skåne. De gamla stavkyrkornas tid var förbi. Ärkebiskop Eskil (1137–1177) i Lund, gjorde tillsammans med den danske kungen upp en byggplan där det bestämdes att man skulle förse provinsen med kyrkor uppförda i sten. De skulle ligga högst fem kilometer från varandra. Många av dessa kyrkor, de flesta ombyggda, finns kvar än idag. Eskil införde en skatt, kallad tionde, som skulle tas från Skånes bönder. Tiondet innebar att en tiondel av böndernas inkomst skulle komma kyrkan till del. En tredjedel av tiondet skulle gå till grundplåten för byggandet av kyrkorna. För kyrkobyggandet av stenkyrkorna var tiondet av stor betydelse.

Även kyrkan i Veberöd byggdes under denna tid, troligen i början på 1200–talet. Likt alla andra kyrkor placerades altaret i öster. Anledningen till detta var uppfattningen att öster, soluppgångens väderstreck, var Kristi återkomst.

Kyrkan byggdes i handslaget tegel, ett material som framställdes på platsen av bränd lera. Metoden hade kommit till Danmark i slutet på 1100–talet. Den dåtida rådande byggnadsstilen var romansk arkitektur. Byggnaden bestod av ett rektangulärt långhus, med en något mindre byggnad för koret och på denna byggnad en halvrund så kallad absid.

Kyrkan hade två ingångar en på norra väggen för kvinnor och en på södra väggen för män. Med tiden uppfördes ett vapenhus framför männens ingång. Likaså ersattes det plana trätaket med murade valv. Kyrkan saknade torn, istället hängde klockan i en fristående klockstapel av trä.

Kyrkorummet hade små fönsteröppningar, som knappt släppte in dagsljuset. Därför låg rummet i ständigt dunkel endast upplyst av talrika vaxljus. Det fanns inga bänkar, sockenborna tog del av mässan stående eller knäliggande. Det fanns få inventarier i kyrkorummet. På ömse sidor om triumfbågen, framför koret, fanns möjligen små nischer med helgongestalter. Det allra heligaste, kyrkans högaltare, var dolt för menighetens insyn. Endast prästerna fick tillträde till korparti och absid. Eftersom högaltaret var dolt för insyn, kunde menigheten be till de helgongestalter som fanns i dessa sidoaltaren, placerade i nischer på ömse sidor om triumfbågen. Altaret i norr var ofta helgat åt Jungfru Maria medan altaret söder åt kyrkans skyddshelgon. Den katolska mässan skedde på latin med mängder av rökelse och mystik.

Under årens lopp har kyrkan ändrats och byggts om både till det inre och yttre. Tyvärr vet vi inte så mycket om dessa ändringar eftersom information hittills saknas. Av medeltidskyrkan finns idag endast det av tegel byggda långhuset.

Den nuvarande kyrkan

Under 1800–talet gjordes genomgripande renoveringar och tillbyggnader. 1830 var den norra korsarmen byggd. 1848 restes tornet och i samband med detta rev man det gamla vapenhuset och öppnade huvudingången genom tornet i väster. 1860 var det dags att bygga den södra korsarmen och kyrkan fick ett utseende som den har idag.

1930 restaurerades kyrkan grundligt. Bland annat installerades elektriskt ljus och
värme. Den gamla bänkinredningen ersattes med en ny, två av de gamla bänkarna
bevarades, de står numera i vapenhuset. Som en del av 1200–tals miljön täcktes
golvet av gulfärgat tegel. Teglet tillverkades på dåvarande Veberöds tegelbruk.

Det senaste arbetet gjorde 2011–12. Vid detta tillfälle handikappsanpassade kyrkans gångar och tillträde till kyrkan. Vid samma tillfälle blev parkeringsplatsen framför Kyrkbacken utvidgad och moderniserad.

 
Altaret
Altaret kallas i Nya Testamentet för Herrens bord som en påminnelse om Jesu sista måltid, Den Heliga nattvarden. Altaret står alltid vänt mot öster mitt i koret. Det är
där nattvarden sker. Gemensamt för protestantiska kyrkor är att nattvarden ses som ett av sakramenten. Ett annat sakrament är dopet. Brödet och vinet, föreställer symboliskt Kristi kropp och blod, att delas ut till alla som vill ta emot dem. Altarljusen och altarkrucifixet är symboler för Kristus. Altarkrucifixet i Veberöd är i förgyllt trä. Detsamma kom till kyrkan 1930. Altarljusen bärs upp av sex ljusstakar i malm, tillverkade 1937. Antalet ljus på altarbordet varierar beroende på vilken dag under kyrkoåret det är. En vanlig söndag har man två ljusstakar, vid större högtider fyra och vid de verkligt stora högtidsdagarna sex ljus. När kyrkan fick sitt altarkrucifix lät den dåvarande kyrkoherden P Söderlind sätta upp en textremsa på baksidan av altaruppsatsen med texten:” Gå ut och restaurera min kyrka, som Du ser håller på att störta samman”. Orden stammar från den 24–årige Franciskus. I en bön framför ett
gammalt krucifix i kyrkan i San Damiano tyckte han att dessa ord kom från den
korsfäste.

Framför altarbordet finns ett bordsdraperi. Det kallas antependium av latinska ante som betyder framför och pendere i betydelsen hänga. Seden med antependier började på 400–talet och spred sig snabbt inom kyrkan. Antependier finns i olika textilier, men också tillverkade i metall eller trä. Vår kyrka har fem antependier, alla i textil. De har olika färger och ornament. Det röda är skänkt av Veberöds syförening 1926, 1935 fick kyrkan det gröna av Veberöds kyrkliga arbetskrets, det violetta från 1957 och det vita från 1972 överlämnades som en gåva av Veberöds syförening likaså det svarta från 1966. Antependierna skiftar man enligt kyrkoårets traditioner och liturgi.

En vanlig altarprydnad är altaruppsatsen bakom altarbordet. Skickliga träsnidare har smyckat våra kyrkor med enastående konstverk under årens lopp. Altaruppsatsen i Veberöd har troligen tillverkats någon gång på 1500–talet av en känd hantverkare i Malmö, Mogens Snedker. Altaruppsatsen är indelad i fyra fält som är avskilda mellan räfflade pilastrar. I de fyra fälten finns 1700–tals målningar med motiven; Jesu födelse, Getsemane, korsfästelsen och uppståndelsen. Altaruppsatsen är av så kallad additionstyp, som betyder att två eller tre bild- eller textfält placerats i rader ovanför varandra. Ofta finns ett överstycke på uppsatsen, detsamma saknas i Veberöd. Uppsatsens färger är grönt och guld. Korets två fönster med sina dekorationer bildar en effektfull bakgrund till altarpartiet. Framför altaret finns en altarrund i vitt med rött kläde på ovankanten.

 
Nattvardskärlen
De liturgiska föremål som används under mässan kallas nattvardskärl. Av tradition är materialet tillverkat i ädel metall. Brödet, kallat oblat, förvaras i ett skrin, som benämns oblatask. Oblaten serveras på ett fat kallat paten. Ordet är latin för tallrik. Vinet dekanteras till en vinkanna och serveras i en bägare kallad kalk. Även detta ord kommer från latinets calix som just betyder bägare eller skål. I Veberöd är nattvardskärlen en vinkanna, tillverkad i silver, gåva från Veberöds kyrkliga arbetsförening 1925. En kalk i silver och en oblatask i nysilver. Paten från 1873 är i
förgyllt silver. 

 
Dopfunten
Dopfunten var och är kyrkans viktigaste föremål. Genom dopet tas nya medlemmar upp i den kristna gemenskapen. Från början döptes alla i rinnande vatten eller i en
källa, som en påminnelse om Johannes Döparens dop av Jesus i Jordanfloden. Efterhand som kristendomen spreds blev behovet av en fast anordning nödvändig. Troligen under 1100–talet infördes seden att förrätta dopet i en dopfunt. När en ny
kyrka byggdes på medeltiden fanns bland de många duktiga hantverkarna också
stenmästare. Ofta högg dessa funten med eller utan dekorationer samtidigt med
kyrkans byggnation men det fanns också verkstäder som tillverkade funtar.

Under den katolska tiden stod funten i början strax innanför ingången. Man menade att det lilla barnet först skulle frigöras från arvssynden innan det bars in i
kyrkorummet. Själva dopet genomfördes genom att doppa ner hela barnet i skålen.
Under senmedeltiden ändrades detta till att endast barnets huvud blev fuktat
med vatten. Den stora skålen behövdes inte längre. Istället placerade man en
grund skål på funtens övre kant. Dessa skålar, dopfaten, blev ofta dekorerade
med olika motiv från bibelns värld.

Dopfunten i Veberöd är troligen huggen i samband med kyrkobygget under 1200–talet. Stenhuggaren är okänd. Höjden på funten är 84 centimeter och skålens vidd cirka 67 centimeter. Foten nedtill är fyrkantig med en platta nederst och ovanför denna en rundstav. Funten har en gång varit färglagd, än finns fragment av färg runt ovandelen och på sockelns mellersta del. Dopfatet är av tenn, på fatet står en dopskål i silver. I dopskålen finns dopvattnet, som hälls upp i dopfatet. Fatet är en gåva till kyrkan från Veberöds kyrkliga arbetsförening 1933. Dopskålen har en textremsa med:” Till minne av vår fader kyrkoherden i Vomb och Veberöd, Klas Pettersson 1900–1924”.

 
Predikstolen
Någon predikstol var knappast nödvändig i den katolska mässan. Kanske användes en så kallad ambon, en enkel talarstol, vid något tillfälle. Den katolska mässan inriktades på katolska traditioner och språket var latin. Efter reformationen 1536 avskaffades helgonkulten och ersattes med predikan av ”Guds rena ord.” Bibelns innehåll skulle förklaras till församlingens uppbyggelse. Enligt den svenska förordningen skulle en predikan vara ungefär i en timme. För att predikan skulle höras av alla uppfördes predikstolarna i syftet att förbättra ljudet. Av praktiska skäl placerades predikstolarna vanligen på norra väggen, kallad evangeliesidan. Man menade att detta underlättade för prästen under gudstjänsten. Men så småningom hängdes predikstolarna på motsatta väggen, epistelsidan, och rent av ovanför altaret.

Predikstolen i Veberöd dateras till år 1591. Stilen är högrenässans med sina halvrunda kolonner. Det finns fem fält på korgen. Här syns de fyra evangelisterna i ordningen Matteus, Markus, Johannes och Lukas samt i sista fältet Kristi monogram. Gestalterna är skurna i relief och försedda med sina attribut. Desamma är ”människa” för Matteus, ”lejon” för Markus, ”oxe” för Lukas och ”örn” för Johannes. Korg och pelare är färglagda.

 
Sevärdheter
I södra korsarmen finns en glasmålning av konstnären Anders Nilsson. Motivet är
Jesus med lärjungarna. Texten: ”Gån ut och prediken evangelium”. I norra korsarmen Jesus med barnen. Texten: ”Kommen nu alle som arbeten och ären betungade och jag vill vederkvicka eder”. Samme konstnär har också smyckat fönstren i absiden.

Ovanför altarpartiet finns en stor väggmålning som väcker uppmärksamhet. Motivet är Jungfru Maria med Jesusbarnet. Tyvärr är konstnär och datum okänt.

Bårtäcke till begravningsakten finns. Detsamma lånas ut vid förrättningar enligt Svenska kyrkans ordning. Bårtäcket används istället för blommor och annan utsmyckning på kistan.

Ljusbäraren är av järn, konstnär är Ulf Engfalk. Den bågformiga överdelen antyder konturen på Romele klint. Trefoten är utformad som liljeblad.

Kyrkans processionskors är i lärkträ med inläggningar av mahogny. En gåva av Margaretha och Bertil Bengtsson 1997.

I vapenhuset hänger en värja som förmodligen tillhört en fanjunkare Nils Leijon.

Kyrkans brudkrona, skänkt av Veberöds kyrkliga arbetsförening 1949, är av guld med safirer.

Kyrkan har fyra ljuskronor och åtta lampetter. Kronan i väster är en gåva av Kyrkliga arbetsföreningen 1923. Den mittersta från Quinnliga arbetsföreningen 1901. Kronorna i norr och söder av Inga Jönsson 1923.

Klockorna
Kyrkans lilla klocka är gjuten 1432. Med sitt inristade årtal bör klockan vara det äldsta dokumenterade föremålet i kyrkan. Storklockan göts ursprungligen 1520, den blev omgjuten 1741.

På lillklockan finns texten: ”Hjälp Gud att jag så begynner att jag vinner ett gott beslut. I Herrans år 1432 på her Trues-prästens bekostnad. Mester Herman”.
Klockgjutaren Mester Herman Klockestöbere bedrev klockgjuteri i Lund under cirka
50 år. Han var dessutom rådman och borgmästare i staden.

Storklockans text är: ”Tuhundra tjugo år/ivrigt kallat men remnor sedan fått/att målet mitt förfallet/omstöpt till bättre ljud/att foket ära Gud/Tig Veberöd kallar jag/kom hit och hör Guds bud/Lift till din Gud/tänk på basunens ljud/i himlahus att gå/och för Gud salig stå”.

Gjuten i Malmö av Kungl Priv Styck- och klockgjuteri. Anno 1741. Andreas Wetterholtz.

I ett protokoll från 1818 sägs att klockstapeln är skröplig. 1845 anmäls igen att
klockstapeln till stor del är upprutten. Äntligen 1848 uppfördes ett torn i sten och klockstapeln revs.

 
Orgeln
En ny orgel beställdes 1980 från Mårtenssons orgelbyggeri i Lund. Orgeln hade 18
stämmor. Den placerades på läktaren där den gamla orgeln hade stått. En ny orgelfasad ersatte den gamla. 1986 blev orgeln ombyggd.

 

Källa: Gunnar Ekström med flera