Foto: Foto: C.J.N.L. Kyll – Licens: CC BY-SA 3.0 de

Vänskapen med Nordtyska kyrkan fortsätter och förnyas

På annandag pingst undertecknades ett nytt vänavtal mellan Växjö stift och den nordtyska kyrkan – en relation som sträcker sig långt tillbaka och som har stor potential att utvecklas ännu mer.

– Jag skulle vilja påstå att den här långvariga relationen är möjlig att återupptäcka, säger stiftsadjunkt Erik Keijser som är samordnare för vänrelationen. Det är en kyrka som är tillräckligt lik vår egen för att känna igen, vi är verkligen grenar på samma träd, men den är också tillräckligt olik för att det ska finnas jättemycket intressant att lära av varandra.

Det förnyade vänstiftsavtalet undertecknades i domkyrkan i Ratzeburg på annandag pingst, i samband med firandet av Nordtyska kyrkans tioårsjubileum. Biskop Fredrik Modéus och Anton Härder, förste vice ordförande i stiftsstyrelsen, undertecknade för Växjö stifts del. Förutom att delta i tioårsfirandet var de också med och firade en friluftsgudstjänst på pingstdagen i Greifswald, i den pommerska kyrkokretsen.

Det nuvarande avtalet slöts 2011, året innan Nordkyrkan i Tyskland bildades. Tidigare var den pommerska kyrkokretsen en egen kyrka, och det var den som Växjö stift inledde vänskapen med för många år sedan. Relationen har långa anor, men samarbetet började på allvar på 1960-talet.

– Nu är det naturligt att förnya avtalet och tydliggöra att vi har ett avtal med hela den evangelisk-lutherska kyrkan i norra Tyskland, men en särskild relation till pommerska kyrkokretsen, säger Erik Keijser.

Det nya avtalet är inte mer omfattande än tidigare i vad samarbetet och samverkan innefattar, men det har blivit lite mer konkret. I avtalet finns det nio punkter som sammanfattar de olika sätt på vilka samarbetet kan ta sig uttryck. Det handlar till exempel om gudstjänstgemenskap och regelbunden och ömsesidig förbön. Det uppmuntrar också till vänskap och utbyte mellan individer, grupper och församlingar.

– Det är väldigt viktigt att det inte bara är ett utbyte mellan stiftsorganisationer och den typen av tjänstemän, säger Erik Keijser. Min förhoppning och önskan är att vi ska få till mer utbyte och samverkan mellan församlingar. Det kan finnas många olika sätt, stort eller smått. Det behöver inte vara gift vid första ögonkastet när man skaffar vänförsamling, så tänker jag.

Ett av utbytena på lokal nivå är mellan Kalmar domkyrkoförsamling och Mariakyrkan i Stralsund. Bland annat har man haft ungdomsutbyte och utbyte kring körer och kyrkomusik samt diakoni. Pandemin har gjort att utbytet inte varit så aktivt på senare år. Men det finns goda möjligheter att blåsa liv i det, menar kyrkoherde Peter Wänehag.

– Marienkirche är en jättestor kyrka mitt inne i stan vid torget med mycket musikverksamhet. Vi har mycket gemensamt, och jag hoppas att det ska bli mer aktivt framöver.

Peter Wänehag har varit engagerad i stiftets vänrelation med Nordtyska kyrkan ända sedan 1984, då han tillsammans med en tysk präst arbetade med sommarkyrkan på Öland. Under en period var han stiftets samordnare för utbytet. Han har också varit kyrkoherde i Svenska kyrkan i Berlin 1998–2005.

– Jag tycker att utbytet tillför väldigt mycket, säger han. Inte minst tycker jag vi kan inspireras av den hängivenhet och uppfinningsrikedom som finns i Nordtyska kyrkan, som inte har alls lika stora materiella resurser som vi. Dessutom är det geografiskt nära oss – det behöver inte bli så krångligt.

En gång om året, vartannat år i Sverige och vartannat i Tyskland, träffas en gemensam arbetsgrupp med representanter från de båda parterna. Pandemin har gjort att det varit ett uppehåll, men senast den 16–18 maj fick stiftet besök av våra nordtyska vänner. Bland annat besöktes Södra Ölands pastorat och samtal fördes om utmaningarna med att vara kyrka i vår tid, diakoni och strategier för gudstjänster på landsbygd.

Charlotte Granrot Frenberg