Ungdomsledare gör år som trainee: Molly vill att alla ska få möjlighet att vara med
Jag tror det är en jättebra grej. Dels att det är avlönat, man får lite för det. Sen är det också en väldig möjlighet att få plugga samtidigt, vi läser Kyrkans Grundkurs på 25 procent.
Molly Fagergren, trainee
Att skapa sammanhang där alla kan får vara sig själva är hennes drivkraft. 20-åriga Molly Fagergren vill bli en lika bra ledare som dem hon själv har haft. Nu ska hon göra ett år som trainee, men det var egentligen inte alls tänkt att bli så.
Bland barn och ungdomar i Växjö stift är Molly Fagergren från Öland en välkänd och omtyckt ledargestalt. Trots att hon bara är 20 år har hon varit ledare i en mängd olika sammanhang, organiserat barnläger, vintermöten och varit ledamot och vice ordförande i Svenska Kyrkans Unga i Växjö stifts distriktsstyrelse.
- När jag konfirmerade mig hade jag så himla bra ledare, så jag kände att jag också ville bli det. De ledarna blev mina kompisar, då blev vi plötsligt ett kompisgäng som hängde på ungdomsträffarna. Så det blev en naturlig övergång från konfirmationen till att bli ledare och sen hålla i ungdomsgrupper och så, berättar Molly.
Jag träffar henne på ett barnkollo i Mönsterås, ett kustsamhälle söder om Oskarshamn som under de kommande tio månaderna kommer att vara hennes hemvist. Där ska hon göra traineeåret, för att prova på hur det är att arbeta i en församling. Men även om hon har haft tankar på att jobba som diakon eller församlingspedagog hade hon inte ansökt om att bli trainee.
Efter gymnasiet ville hon ta en paus från studierna och fick en fast anställning på Kalmar kommun, där hon arbetar med personer som har autism och Asperberger. Men så ringde Anton Jalnefur, präst i Mönsterås-Fliseryds pastorat och frågade om hon kunde tänka sig att vara trainee där.
- "Bestäm dig till fredag!". Ja, fast det är onsdag... Då kände jag att jag får chansa. Så jag ringde chefen direkt och frågade om jag fick tjänstledigt, säger Molly.
Anton hade sett hennes ledartalanger när han var lägerpräst på ett barnläger på Tallnäs och även träffat henne på några vintermöten där han jobbade.
- Man blir rätt bekväm med fast jobb och månadslön och så. Men nu när chansen kom så kände jag, varför inte. Under traineeåret får man ju verkligen prova på hur det är att jobba som de här yrkesrollerna.
Som ideellt engagerad har hon framför allt jobbat med barn och ungdomar. Nu ser hon fram emot att arbeta med hela åldersspannet, från barn till pensionärer.
- Jag tror det är en jättebra grej. Dels att det är avlönat, man får lite för det. Sen är det också en väldig möjlighet att få plugga samtidigt, vi läser Kyrkans Grundkurs på 25 procent. Det tror jag är viktigt, vi läser tillsammans alla traineer från hela Växjö stift. Då lär man känna dem också och får utbyta erfarenheter och blir inte ensam.
Genom alla de läger hon har varit med och planerat tar hon med sig ett strukturerat sätt att tänka. Och genom de ledare som hon har träffat genom åren vet hon hur en duktig ledare bör vara.
- Jag hoppas att jag också kan få växa fram till en så bra ledare som möjligt.
Vad är det då som driver henne?
- Från början tror jag det handlar om att jag vill hjälpa människor. Att man ser att alla inte har möjlighet att göra grejer själva och att man kan skapa en plats någonstans där alla får möjlighet att få vara med, berättar Molly.
Familjen har betytt väldigt mycket för att uppmuntra och stötta.
- Jag har haft en väldigt stabil familj, de har alltid stöttat det jag har gjort, de har aldrig ifrågasatt någonting utan alltid varit väldigt öppna mot det jag har gjort och skjutsat och varit med.
Hon är mån om familj, släkt och vänner och med dem ägnar hon gärna mycket tid.
- Jag sjunger också på fritiden och brukar organisera en allsångskväll för mormors vänner i en hembygdsförening.
De stora äventyren är inte det som lockar mest, hon är hemmakär och vill gärna ta tillvara på det hon har. När fritidsgården la ner blev kyrkan istället den naturliga platsen att hänga för många ungdomar i Mollys hemförsamling Torslunda.
- Kyrkan är bra på att skapa en plats där man kan föra samtal, där man är väldigt tillåtande, för människor i alla åldrar, att prata och diskutera mycket sånt som de kanske inte pratar om hemma eller i skolan. Man tillåts att prata om livsfrågor på ett annat sätt, berättar Molly.
Inte minst är sådana samtal viktiga för barn och ungdomar, att få prata om sådant som de inte pratar om hemma.
- Det märker vi här på barnkollot också, det är många barn som upplever väldigt mycket och som har det väldigt svårt. Jag tror det kan vara skönt för dom, speciellt för små barn, att få komma iväg och prata med någon som inte är hemma.
Det är det som hon hela tiden återkommer till, hur mycket det betyder för henne att se människor hitta en plats där de kan få känna sig hemma, känna sig trygga och betydelsefulla.
Medan hon själv satt i möteskommittén för det senaste vintermötet på Tallnäs har nu hennes syster tagit plats i samma kommitté i år.
- Det finns inte så många som vill planera och lägga sin fritid på så stora evenemang. Gör man det inte så blir det ingen som gör det. Men sen är det ju också väldigt kul, betonar hon.
Efter att ha haft en nedgång för några år sedan växer vintermötena på Tallnäs stiftsgård återigen. För dem vars kompisar inte tycker att det coolaste man kan göra under nyår är att åka på ett kristet läger säger Molly:
- Det viktigaste att trycka på är gemenskapen, att man kommer till en plats där man får vara sig själv och att du kommer inte vara ensam.
För det är där vi hittar Molly Fagergren, på platser där man kan få vara sig själv.
Daniel Westergren
