Petronella Björn är komminister i Södra Ölands pastorat, Kristina Torin är församlingspräst i Villstads församling. Det är ungefär så långt det går att komma från varandra i Växjö stift. Men när de båda anmälde sig till stiftets predikofortbildning parades de ihop och nu handleder de varandra.
– Det är ett nytt arbetssätt vi har. Istället för att bara ses några gånger i storgrupp så har vi parat ihop präster två och två som får handleda varandra, säger stiftsadjunkt Erik Keijser.
Ungefär en gång i månaden ses Petronella och Kristina via Microsoft Teams. De turas om att handleda varandra och ger varandra feedback. Materialet de utgår från är Erik Keijsers bok Emmausvägen. De har båda satt upp tre mål vardera och de väljer själva vilka delar av boken som de fokuserar på.
– Jag tycker väldigt bra om det här upplägget. Det är avslappnat och eftersom vi lärt känna varandra känns det tryggt att skicka material till varandra. Vi är liksom två helt vanliga präster som vill hjälpa varandra, säger Petronella.
Kristina värdesätter att hon nu får jobba mer med predikan än vad som vanligtvis hinns med under veckan.
– Vanligtvis sitter jag ensam med predikoarbetet. Att då få möjlighet att tänka kring temat och texterna med någon annan och att hjälpa varandra utvecklas som predikanter, det är värdefullt. Jag tror att det här långsamt rullande upplägget ger mer i längden, säger hon.
I Södra Ölands pastorat samlas prästerna och diakonerna en gång i veckan, då de turas om att föredra söndagens texter och delar tankar med varandra.
– Det är väldigt lyxigt! Vi lägger säkert 45 minuter på det och jag är så tacksam för den tiden, det dyker ofta upp många spännande trådar att dra i, säger Petronella.
Hon anmälde sig till fortbildningen för att hon tycker det är väldigt roligt att predika och ville hålla hantverket levande efter sina fyra år som präst. Kristina har varit präst i snart tolv år och kände att hon börjat fastna i ett mönster.
– Jag kände behov av att få lägga lite mer tid och få in lite nya idéer och tankar. Mitt intryck är att mina predikningar är uppskattade, men har man en gåva så ska man ju förvalta den och utveckla den tänker jag, säger Kristina.
De har varit igång sedan efter sommaren och har kommit överens om att fortsätta under två år. Kanske blir det längre tid.
– Jag skulle verkligen vilja uppmana alla att gå den här fortbildningen. Även om man känner att jag kan det här, så är det inte så dumt att fundera över det här som vi gör varje vecka liksom. Det är spännande och roligt, så ta chansen, säger Petronella.
Hur ska en bra predikan vara?
Kristina: Den ska inte vara längre än vad den är bra, den ska ge hopp och den ska säga något sant om livet.
Petronella: En bra predikan är väl den som inte utger sig för att ha alla svaren, utan lämnar frågor som den som lyssnar kan få fortsätta att fylla i. Och som berör mitt liv. Världen förändras ständigt och predikan behöver alltid förhålla sig till det.
Charlotte Granrot Frenberg
Utveckla gudstjänsten
Predikofortbildningen är en del av stiftets gudstjänstutvecklingsprogram. Stiftskansliets främjande arbete med att utveckla den gemensamma gudstjänsten har gått under samlingsnamnet ”Söndagens mässa”. Första omgången är nu avslutad, men till hösten 2023 blir det möjligt för fler medarbetare att vara med på ett enklare sätt. Stiftsadjunkt Erik Keijser är samordnare för arbetet.