Det är den 31 januari och ett muntert sorl hörs på Diakonicentrum denna förmiddag. I taket hänger färgglada ballonger och vid en serveringsvagn står volontärerna Sara Heidari och Monica Nilsson och skär upp bitar av marsipantårta till de många gästerna. Diakonicentrum fyller 10 år och firandet är i full gång, efter en morgonbön och tal av Anders Jönsson och domprosten.
Sedan Ria-verksamheten flyttade till lokalerna i Skogslyckans församlingshem för tio år sedan, och Diakonicentrum startade, har verksamheten vuxit stadigt. Idag kommer tre gånger så många dagsbesökare som vid start. I snitt kommer 40-50 personer varje frukost, mellan 60-70 personer varje lunch och runt 50 personer hämtar kassar varje måndag, onsdag och fredag.
– Vi möter 120 unika individer varje dag. Alla äter inte, en del tar en kaffe och hänger lite, säger Hanna van Wassenaar, husmor som varit med under alla åren.
I december tecknades ett treårigt avtal med Växjö kommun som innebär att Diakonicentrum för 842 000 kronor per vinter för att driva ett vinterhärbärge med åtta platser. Vinterhärbärget är öppet från den 1 december till den 15 mars och hittills har man i snitt haft fem gäster per natt.
Anders Jönsson konstaterar att det sker en kontinuerlig, långsam ökning.
– Då ska vi också ta i beaktande att det är ett ganska stort steg att komma hit, så behovet är sannolikt ännu större. I fältverksamheten där vi går ut på stan med kaffe och mackor möter vi runt 25 personer under en och en halv timme. Vi möter också nya grupper med människor, framför allt ser vi människor som är väldigt ensamma. Det tuffare samhällsklimatet gör definitivt att utanförskapet ökar, säger han.
Anders Jönsson har arbetat bland annat som HR-manager på Ikea AB. Han har lång erfarenhet inom näringsliv och föreningsliv och har jobbat med rådgivning i ekonomi och organisation till ideella organisationer och sociala företag. När det blev aktuellt att gå i pension valde han att istället ta uppdraget som tillförordnad chef för Diakonicentrum. Ett uppdrag som han kommer att ha åtminstone fram till september.
– Jag har i mina tidigare uppdrag sett vilken styrka det finns i kyrkorna i att stötta människor i utanförskap. Jag är väldigt engagerad i de här frågorna och ville gärna använda mina kunskaper och jobba praktiskt med det här under en tid i alla fall. Det är viktigt för mig att det finns entusiasm i den här verksamheten och att man visar stor respekt, säger han.
Den första tiden har han ägnat åt att studera organisationen och hur den fungerar i olika led. Samt visa aktivt och närvarande ledarskap.
– Organisationen fungerar i grunden alldeles utmärkt, men vi behöver förstärka den verksamhet som vi kallar golvet, där alla gästerna sitter. Det vi vill är ju att människorna som är här ska få hjälp att ta nästa steg, att det ska bli en förändring i människors liv, berättar Anders.
En stor del av arbetet framåt går ut på att rekrytera personer med rätt kompetens och rusta volontärerna. Flera av de anställda idag har vikariat och Anders Jönsson strävar nu efter att få mer långsiktighet i verksamheten.
– Det här är en verksamhet som alla tycker är fantastiskt att den finns. Men vi ska vara medvetna om att det krävs kvalificerat arbete. Vi möter människor som har eller har haft missbruksproblematik, människor på flykt och väldigt ensamma människor. Det behövs personer med rätt kompetens, mycket god vilja och förståelse för Svenska kyrkans verksamhet. Vår uppgift kan aldrig vara att bli en värmestuga. För allas skull behöver vi se goda resultat, att människor verkligen kommer vidare.
Charlotte Granrot Frenberg