Så minns vi 2019 - det hoppas vi på för 2020

Ur Kyrkans Tidning nr 51/52, 2019

1. Jennie Wikander Loftby, församlingspedagog i Oskarshamns församling

1.  Mitt varmaste minne från 2019 är nog ändå våra sommarkonfirmander och vårt läger tillsammans på Öland. Det händer något när man får leva så nära varandra och dela tro och liv under dessa dagar. Jag tar även med mig alla möten med alla fantastiska människor, unga som gamla, som jag mött under året. Det är fantastiskt att få den möjligheten att möta så många människor i så olika åldrar. Det är verkligen så berikande och roligt.
2. Inför år 2020 så hoppas jag på att fler människors egen lilla berättelse ska få möta den stora berättelsen om Gud. Att fler människor ska finna en gemenskap som bär och som ger stöd i både ljusa och mörka stunder.

2. Håkan Unbeck, kyrkvärd i Bankeryds församling

1. Från 2019 vill jag minnas och uppmärksamma allt det som sker i det tysta i församlingarnas vardagsarbete. Exempelvis det uthålliga och engagerade diakonala fotarbetet kring ofrivillig ensamhet och alla värdefulla möten mellan människor som sker bortom alla rubriker.
2. För 2020 hoppas jag att kyrkan ännu mer tar chansen och tydligt möter människors skuld, skam och ångest när det gäller klimatet, vardagslivets ekorrhjul m.m. med det hopp som Jesus löfte ger om en ny himmel och en ny jord och ett evigt liv tillsammans med honom.

3. Richard Thörn, kyrkoherde i Södermöre pastorat

1. Fokus har främst varit på att byta tjänst och bli kyrkoherde, flytta och landa på fötter. Annars berördes jag av branden i Notre Dame, klimatstrejk och av protesterna i Hong Kong, Libanon, Chile och Irak. Turkiets intåg i Syrien och den hårdare tonen mot fri journalistik oroar.
2. Jag hoppas på att mogna i tjänsten och jobba vidare i församlingslivet; läsa mer poesi, tänka längre tankar och kanske skriva någon rad. Ser fram emot dotterns konfirmation, fred på jorden och Jesu återkomst.

4. Margareta Andersson, ledamot i stiftsstyrelsen 

1. Strategiarbetet i stiftsstyrelsen som lett till nya tankar om framtiden i stiftet känns viktigt. Kyrkomötets tematiska arbete med undervisning var givande. Att fler vill engagera sig i vår församling stimulerar till att fortsätta med församlingsbygget.
2. Inför 2020 är det fortsatta arbetet med det vi påbörjat i år spännande. I församlingen planerar vi en resa till Walsingham i England för att utforska deras andlighet och ta med den hem och plantera om den i småländsk jord.

5. Mattias Nystrand, diakon i Universitetskyrkan Jönköping och verksamhetsledare för Växthuset

1. Aviciis självmord i april 2018 ledde i vår församling till minneskonserter kring hans musik och texter och en utställning i diakonins lokaler på Navet om psykisk ohälsa. I år kan jag konstatera att jag mött mer prestigelösa och ogenerade samtal om ensamhet. Det är bra att vi pratar om livet som det är och inte bara om livet som det borde vara.
2. Jag vill formulera det som en bön: ”Gode Gud, låt oss som kyrka vara en mötesplats för brustenheten, en plats där vi kan mötas utan masker och roller. Låt samtalet om den existentiella hälsan få plats i våra reflekterande rum. Hjälp oss att tala om våra liv som de är, och känna värme, inlevelse och förståelse hos dem som delar toner och ord med oss. Gå med oss, Gud, när livet utmanar och låt vår kyrka vara en bärande gemenskap.”

6. Julia Jonsson, komminister i Förlösa-Kläckeberga församling 

1. För mig präglades första halvan av 2019 av sjukskrivning och rehabilitering efter en skada. Det jag minns bäst från den tiden är en stor tacksamhet för svensk sjukvård och för familj och vänner som hjälpte mig när jag som mest behövde det. I min församling kan vi se tillbaka på ett år då vi döpte ca 80 barn - en stor glädje och nåd!
2. Jag hoppas på fler möten med människor i alla åldrar och få dela samtal om livet och tron, att få lära mig mer om andra, om mig själv och om Gud, och att mitt knä får förbli intakt! 

Julhälsning från biskopen

En biskops kalender är välfylld. Oftast av meningsfulla uppgifter och möten med engagerade människor som vill kyrkans bästa. När jag tänker tillbaka på 2019 är det många tillfällen som etsat sig fast i minnet. Särskilt minns jag alla möten med barn och unga. Att få svara på ärliga frågor och höra nästa generation båda oroa sig och drömma om framtiden berör mig djupt.

Det finns förstås mycket som dröjer sig kvar; människors förväntan när en kyrkoherde ska tas emot, glädjen över nya medarbetare som välkomnas eller vigs till tjänst, att få delta vid kyrkomötet som ser vikten av att samlas kring temat lärande och undervisning, mötet med biskopskollegor i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania. För att inte tala om kvällen i pubkyrkan i Markaryd!

Det finns en syssla som gläder mig på ett särskilt sätt. Som ni vet försöker jag vara i stiftets församlingar så mycket jag kan. Ibland, när jag har ett uppdrag på en plats i stiftet, hör jag av mig till en församling längs resvägen. Frågar om jag kan titta förbi, om vi kan mötas över en kopp kaffe. Det brukar bli enkla, ärliga samtal mitt i vardagen. Vi delar spirande hopp och bekymmer som stjäl kraft. För detta är jag tacksam. 

För 2020 hoppas jag på bevarad hälsa och fortsatt arbetsglädje. Att jag tillsammans med er ska få fortsätta arbetet med att forma levande församlingar som gör skillnad i människors liv. På ett särskilt sätt står min förhoppning till det arbete som bär namnet Framtidstro, som handlar om att stärka församlingar att vara goda trosmiljöer där människor kan upptäcka sin kallelse.

Vänner i stiftet, vi möts i vardagen. Varje morgon ber jag för er. Må Gud välsigna ert vardagsslit och leda er mot framtiden! 

+Fredrik