Första anhalt för återträffen den 11 februari var den lilla lokalen under Katedralskolans aula, där gruppen samlades till morgonböner, middagsböner och andra samlingar under skoldagarna. En fönsterlös lokal, som kallades för Kryptan. Ingen av deltagarna hade sett Kryptan sedan gymnasietiden.
– Här lärde vi oss att ta ansvar, vi lärde av varandra. Vi hade en kaplan, men i övrigt var det vi ungdomar som höll i allt, minns Michael Lindquist från Gemla, numera Jönköpingsbo.
Pro Vero, latin för ”för sanningen”, var en viktig plats för många människor. Det var också en växtplats för många blivande präster. Björn Berggren var en av dem vars prästkallelse växte fram under åren i Pro Vero.
– Den goda och intensiva gemenskapen vi hade betydde väldigt mycket. Under den tiden lades grunden till intresset och kärleken för kyrkan, säger Björn, som gjort större delen av sin prästgärning i Hyltebruks pastorat och i de östliga delarna av Gislaveds pastorat.
Pro Vero har anor långt tillbaka i tiden. Föregångare var en gymnasistförening bildad redan 1819 av Peter Wieselgren. Namnet Pro Vero började användas 1926. Föreningen var som mest aktiv under andra halvan av 1960-talet och början av 1970-talet. Då kom det mellan 30 och 40 ungdomar vid varje träff, ibland fler. Det ordnades bibelstudier, gökotta, diskussioner, hembesök till äldre, revyer och pop-gudstjänster. Halva aulan fylldes när det bjöds in till debatt om huruvida Gud finns. Det fanns en stark gemenskap och man umgicks ofta hemma hos varandra. Många sågs även vid högmässan på söndagen och aftonbönerna på kvällen i domkyrkan. Vintermötena på Kronoberg nämns av flera som betydelsefulla.
Ebbe Westergren är en av dem som såg till att det blev en återträff. Han bor idag i Kalmar och är engagerad i Två Systrars Kapell, bland annat som förtroendevald och i det internationella arbetet.
– För mig betydde Pro Vero framför allt gemenskap. Vi hade väldigt kul. Det gav mig också kunskap och erfarenhet och engagemang i den kristna tron, väldigt mycket av det jag kan om kristen tro lärde jag mig då, säger Ebbe Westergren.
I dag har Pro Vero gått upp i Svenska Kyrkans Unga. Men det finns en ungdomsgrupp i Skogslyckan i Växjö pastorat som bär namnet vidare. En av medlemmarna, Nathali Karlsson, medverkade vid återträffen via videolänk och berättade om hur det är att vara ung och kristen idag.
Sällskapet tillbringade större delen av återträffen i Domkyrkocentrum, där det blev mingel och senare middag. Många ville dela med sig av gamla minnen. Det firades också en mässa i Växjö domkyrka, ledd av Torbjörn Stille. Några av medlemmarna spelade när det begav sig i pop-bandet Matthew 28:18. Under återträffen återuppstod delar av bandet för en kväll och bjöd på några gamla låtar.
Gruppen som planerat återträffen har fått många uppskattande mejl efteråt.
– Man blir nästan lite paff när människor berättar om vad den här gruppen har betytt. Jag tror att den spelade roll inte bara för enskilda, utan även för Svenska kyrkan och samhället. Vi var en del av den tidens stora engagemang. Vi fick en grundkänsla av att man kan vara med och förändra, i samhället och i kyrkan, säger Ebbe Westergren.
Lars Aldén
Charlotte Granrot Frenberg
