Foto: Lina Alriksson

När det stormar ska det lysa i fyren

En annorlunda vår och sommar gick över i höst och nu står vi inför advent och jul. Med skärpta lokala råd i stiftets län har kyrkoherdarna fått göra bedömningar hur vi ska fortsätta utföra kyrkans uppdrag. Kyrkans tidning fick en pratstund med biskop Fredrik för att höra mer om hans reflektioner kring de utmaningar vi står i.

- Jag tänker att för oss människor är det uppenbart att vi har blivit påminda både om livets skörhet och om det vi har att vara tacksamma för. Så fort döden kommer nära i en människas liv blir man påmind om vad som är viktigt. Vi lever i en kultur där vi förnekar det som är mest naturligt i livet och nu har pandemin gjort att döden har satts på kartan igen.

Han kan se en medvetenhet i samhället om hur lika vi alla är och att döden har blivit en tydligare gäst i våra liv, vi är helt enkelt rädda för att förlora varandra.

-  Det finns mycket förtvivlan, psykisk ohälsa, och livsverk som går i kras. Jag har även sett hur de äldre i min närhet far illa av situationen. Många som redan hade det tufft i livet har fått det tuffare. Många upplever sig utsatta när man tvingas ihop i hemmet. Destruktiva mönster och våld har ökat. Men jag ser också att man kämpar tillsammans och det stärker många.

Fredrik känner, som de flesta, att det finns en trötthet och misströstan som är viktig att ta på allvar. 

- Samtidigt tänker jag att man måste ha fokus på vilket ansvar man har just nu, att ta sig själv och andra på allvar i både svaghet och styrka. Alla har behov av att få uttrycka att det här är jobbigt, men ska också kunna säga att ”här har vi en uppgift”.

Han har regelbundet skickat brev till kyrkoherdarna för att peppa och ge hopp men också för att ge mandat att hitta egna lösningar.

- Alla kyrkoherdar står i olika situationer och jag vill visa att jag står bakom dem, att jag finns med och litar på deras omdöme.

 Uppfinningsrikedomen i församlingarna resulterade i många intressanta initiativ i våras menar Fredrik.

- Mycket kring det diakonala generellt. Men jag skulle önska att vi tar undervisningsutmaningen på allvar. Det digitala för med sig oanade möjligheter att undervisa och berätta om kristen tro. Många människor är nyfikna, hur svarar vi mot den nyfikenheten? En crash course i kristen tro, mer av det!

I en rädd tid behövs inte en rädd kyrka, vi får lov att känna oss trötta och ledsna men det är samtidigt vårt ansvar att utstråla trygghet, stabilitet och närvaro

Fredrik Modéus

Fredrik vill understryka att energin och uppfinningsrikedomen är viktig för att kunna ställa om istället för att låsa och gå hem.

 -  Omställning kan handla om digitala bibelsamtal, morgonbön per telefon. Jag vet de som bestämmer en tid då de har aftonbön tillsammans. Det är jättefint, man säger god natt till någon. Man kan också använda sig av utemiljön genom vandring och samtal.

Fredrik lyfter vikten av att kyrkan ska stå för stabilitet och att den är viktig för fler än man kan tro:

-  I en rädd tid behövs inte en rädd kyrka, vi får lov att känna oss trötta och ledsna men det är samtidigt vårt ansvar att utstråla trygghet, stabilitet och närvaro. Vi behöver fira gudstjänst så långt det är möjligt och människor ska inte komma till en låst port eftersom kyrkorummet, altaret och ljusen står för mycket av det som vi behöver just nu.

 -  Jag använder ibland den där bilden att ”när det stormar ska det lysa i fyren”. Och den tycker jag är bra. Vi kan hålla tänt i fyren på många olika sätt.

Han fortsätter:

-  Det blir viktigt att värna om den fysiska, psykiska och existentiella hälsan. Vi som är kyrka har en särskild roll för den existentiella hållbarheten i samhället, det ska lysa i fyren. Kyrkan är inget tidsfördriv. Församlingen kan liknas vid en brödbutik, med det andliga brödet. Församlingen är också ett existentiellt apotek. Kyrkan är viktig på riktigt, det har med livet att göra.

Vad vill du säga till ideella, förtroendevalda och anställda just nu?

 -  Vi befinner oss i en väldigt pressad situation och har vant oss vid att leva mitt i en samhällskris och det är naturligt att tappa modet. Vi behöver inte vara hjältar men vi behöver visa att vi finns kvar och komma på lösningar för hur vi finns till för människor. Vi behöver också ta hand om oss själva. Det finns ett ljus i tunneln!  Natten ska vika där ångest nu råder, det är det kristna hoppet, att Gud bär oss genom detta. Vi får lita på det.

 Fredrik delar med sig av några tips som han själv får kraft i:

·       Dela oron med någon

·       Gör det du kan för att hitta ljuspunkterna

·       Håll dig så långt det går i fysisk och psykisk form

·       Lita på att det kommer en vår! Hoppet bär igenom förtvivlan.

·       Man kan känna sig pessimistisk men ändå ha ett hopp som kan bära långt.

Avslutningsvis berättar Fredrik att julen för hans egen del kommer att firas inom hemmets väggar och att möjligheten att mötas via skärm alltid är ett bra alternativ.

 

/Sara Peterson