En vit kyrka skymtar bakom ett höstträd.
Foto: Gustaf Hellsing /Ikon

KAE

Har du frågor om KAE - Kyrkoantikvarisk ersättning?

Ekonomiska ersättningar och bidrag - kyrkobyggnader
Kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) är statens ersättning till Svenska kyrkan för vården av det kyrkliga kulturarvet. Ersättningen går till åtgärder på kyrkor, klockstaplar, begravningsplatser och kyrkliga inventarier samt i vissa fall kyrktomter. Kyrkounderhållsbidrag (KUB) är del i det inomkyrkliga utjämningssystemet och kan användas för att minska egeninsatsen vid större underhållsprojekt.
Prioritering och storlek på ersättningen bedöms från fall till fall, i första hand utifrån åtgärdens art och kulturhistoriskt värde. Exempel på åtgärder som normalt beviljas ersättning är:

  • upprättande av vård- och underhållsplan eller annan utredning
  • säkerhetshöjande åtgärder, ex. installation av larm, åskledare eller säkerhetsskåp, utbyte av brandfarliga elinstallationer
  • klimatförbättrande åtgärder
  • konservering och stöldsäkring
  • takreparationer
  • takavvattning och dränering
  • restaurering av äldre fönster
  • orgelrestaureringar
  • tjärning av spåntak beviljas i regel hög ersättning, men övrigt löpande underhålls ges normalt ingen ersättning.
  • större restaureringsarbeten beviljas vanligen endast en mindre del av totalkostnaden i ersättning.

Fördelningen av ersättningen görs av stiftsstyrelsen efter förslag från stiftets regionala samrådsgrupp. Samrådsgruppens ordförande är domprosten och sekreterare är stiftsantikvarien. Ledamöterna består av representanter för länsstyrelserna och länsmuseerna i stiftets tre län, samt representanter från stiftsfullmäktige.

Som för villkor att ersättning ska beviljas gäller att det måste finnas en godkänd vård- och underhållsplan. Denna plan ska också vara registrerad i Svenska kyrkans Kyrkobyggnadsregister, som ingår i Kollekt- och betalsystemet (KOB). Den sökande ekonomiska enheten måste själv göra registreringen.