Temperaturen är strax över noll grader och regnet hänger i luften. Det är tisdag och Systembolaget ska strax öppna för dagen. Här är startpunkten för Fredrik och Nikolina, iklädda gröna västar med texten ”Diakonicentrum” på ryggen. Rullväskan är packad med kaffe och mackor.
Fredrik är chef på Diakonicentrum och Nikolina, som studerar till socionom, vikarierar för en av de ordinarie ”fältarna”. De hälsar på personalen som förbereder öppningen, och på några av kunderna som väntar utanför.
Några herrar och en hund står ute på gatan. Fredrik häller upp kaffe och frågar om de vill ha ost eller skinka på mackan. Hunden får en halv skinkmacka och hälsar glatt på Nikolina.
- Vi går två och två och helst ska det alltid vara en diakon med, så att någon kan ta de lite svåra samtalen, berättar Fredrik. Fältandet – att regelbundet gå en specifik runda på stan och möta de som vistas där – ingår i det samarbetsavtal kommunen tecknat med Diakonicentrum.
En av männen frågar vad Diakonicentrum serverar för lunch idag och får veta att det vankas ärtsoppa och pannkakor.
- Vi brukar passa på att berätta vad det blir för mat, det kan ju locka någon att ta sig dit om de vet att det blir fläsk med löksås eller så, säger Nikolina med ett leende.
Männen utanför Systembolaget tar varsin macka till innan vi går vidare i duggregnet längs Storgatan.
- Det här handlar ju hela tiden om att bygga relationer, säger Fredrik och vinkar leende till några kvinnor vid Teatertorget. En av kvinnorna berättar för Nikolina att kompisen saknas, möjligen kan han låst in sig på den offentliga toaletten strax bredvid. Utanför står nämligen alla hans grejer i ett gäng kassar. Men snart hittar vi honom, tillsammans med vänner, en bit bort på en bänk. Mannen var nyligen sjuk och fick då bo några nätter på vandrarhem för att kunna kurera sig, tack vare fältkontakten.
- Har ni inte mössa, frågar Nikolina, och börjar rota i rullväskan. Hon fiskar upp ett par mössor och några par vantar och räcker männen på bänken.
Två dagar varje vecka dras rullvagnen genom stan och det märks att den både är välkänd och omtyckt. Idag möter vi 17 personer längs vägen och Fredrik och Nikolina känner samtliga vid namn.
- Det är väldigt viktigt för oss både här och på Diakonicentrum: Du ska känna dig sedd!
På Diakonicentrum finns möjlighet att duscha, tvätta kläder, läsa tidning, prata med någon, äta och få hjälp med myndighetskontakter. Varje morgon startar med morgonbön.
- Innan var morgonbönen i andaktsrummet men sen vi började ha den i stora matsalen istället är det många fler som vill och vågar vara med på den, berättar Fredrik.
På fredagseftermiddagar håller Diakonicentrum till i Domkyrkan, serverar kaffe och macka och pratar med de som trillar in. Därefter firas mässa och till den kommer numera allt fler gäster från Diakonicentrum.
Men idag är det tisdag, och genom ett regnigt stadscentrum fortsätter två gröna västar och en rullvagn på väg mot nya möten.
Text: Emilia Lindstrand, publicerad i Kyrkans tidning nr 46
