Till en början var det något motvilligt som Camilla Ruben sökte tjänsten som stiftsdirektor på Växjö stiftskansli. Thomas Wärfman, som hon idag är gift med, hade sökt tjänsten som domprost i Växjö. Ingen av dem hade någon som helst relation till Växjö stift. Men efter den första intervjun kände hon att hon kommit rätt.
– Jag har blivit så otroligt vänligt bemött, det är en sådan nyfiken vänlighet här och en väldig öppenhet. Jag möts också av ett stort engagemang och hög kompetens, säger Camilla Ruben.
De första två månaderna beskriver hon som väldigt intensiva, men roliga.
– Den här första tiden försöker jag ta vara på genom att lyssna, lära, skapa nätverk och försöka förstå den här världen jag kommit in i. Nu ser jag fram emot att få se mer av stiftet, säger hon.
Camilla Ruben är 57 år och har i 25 år arbetat i olika typer av chefs- och ledaruppdrag. Närmast kommer hon från en tjänst som kanslichef i Norrköpings pastorat, med cirka 250 anställda och ett hundratal förtroendevalda. Tidigare har hon arbetat inom både näringsliv och kommun. Hon har även erfarenhet från service- och IT-bransch samt från chef- och ledarskapsutveckling.
I sitt tidigare yrkesliv har hon drivit frågor kring modernisering av administration, processer, digitalisering med mera. Just att se en förflyttning, en utveckling åt rätt håll, är något av det hon gillar mest med sitt jobb.
– Men allra roligast är att möta människor och förstå hur vi, var och en utifrån sitt uppdrag, tillsammans bygger en kyrka och ett samhälle där alla får plats, säger hon.
Hon beskriver sin roll som stiftsdirektor som samlande, enande och, med tiden, tydliggörande.
– Jag tänker att min roll är att se till att alla här kan göra sitt jobb och att jag är den som ser till helheten. Jag ser det inte som att jag är den som drar, utan att vi gör det här tillsammans.
Camilla Ruben beskriver kyrkans episkopala nivå, alltså biskopens nivå, som viktig. Hon ser det som angeläget att stiftet arbetar vidare med sitt strategidokument och utvecklar arbetssätt som församlingarna har nytta av och kan växa av. Det är viktigt med utifrån- och in-perspektivet, säger hon.
– Jag skulle gärna vilja se att församlingar och pastorat i stiftet ser oss som kollegor och medspelare. Att det är självklart att vi ”gör kyrka” tillsammans. Och naturligtvis att alla vi i stiftsorganisationen har samma syn, säger Camilla.
Hon berättar att hon brinner för den öppna folkkyrkan och för att kyrkan ska vara där människor är.
– Oavsett om du är kyrkvärd som går i kyrkan varje söndag eller om du går i kyrkan en gång och förundras över de fina takmålningarna så är du precis lika välkommen. Jag tror väldigt mycket på att vara öppen utåt.
En annan hjärtefråga för henne är arbete med unga. Under de senaste fem åren har hon haft samtal med unga med psykisk ohälsa, på Norrköpings pastorats diakonicentrum. Hon säger att unga människor har en tuff tillvaro idag på många sätt. Klimatkrisen, krig i närområdet och ett alltmer polariserat samhälle oroar många. Normer, krav och mediebilder utmanar, liksom det överflöd av information unga ständigt utsätts för. Och detta samtidigt som de brottas med samma frågor som unga alltid gör: vem är jag, vem vill jag vara, duger jag, vad ska det bli av mig, vad är meningen med allt?
– Här tror jag att vi som kyrka kan spela en viktig roll, med vår erfarenhet, våra mötesplatser, vår förmåga att lyssna och vårt budskap om nåden. Psalm 791 borde vara alla ungas ledmotiv, säger Camilla Ruben.
På fritiden ägnar hon sig gärna åt film, teater, musik, konst och böcker. Hon ser fram emot att besöka Palladium i Växjö och gläds också över närheten till Malmöoperan, intresset för opera är något som hon delar med maken. Hon har två vuxna döttrar. Som nybliven smålänning ser hon också fram emot att utforska strövområdena omkring Växjö.
Charlotte Granrot Frenberg