Kapellet i Storvreta är på sitt sätt rätt typiskt för Rolf Bergh, som mer än någon annan arkitekt omhuldat centralkyrkans ide. Mest kända i detta sammanhang är hans skapelser i Oxelösund (S:t Botvid) och Nockeby (S:ta Birgitta). Även den sk studiokyrkan, som vi möter prov på flera ställen, är ett utslag av hans centralkyrkoide, som också - något modifierad - går igen i kapellet i Storvreta. Detta kyrkorum är avrundat och avsmalnande på så sätt att altarpartiet påminner om en absid. Också takets lutande form bidrar till att ge kyrkorummet en "annorlunda" karaktär. Takåsen markeras mycket starkt genom ett på denna ridande skrank, påminnande om vissa norrländska kyrktaks utformning, t ex Alnö gamla kyrka.
Inredningen följer en modem liturgisk princip om mobil rumsgestaltning. Altaret är av bordstyp och fritt placerat för firandet av mässan "versus populum". I kyrkorummet finns en ambo, en dopfunt och en hög påsk- och dopljusstake vilken är ritad av Rolf Bergh och utförd av Karl Erik Pettersson. Denna är en gåva av Storvreta kyrkliga syförening och tillverkad av pipor från den kasserade orgeln i Ärentuna kyrka.
I ett fönster framför altaret är krucifixet placerat. Altaret saknar egna prydnader (frånsett ljus och blommor). De lösa stolarna ger möjlighet till olika rumsgestaltningar.Takarmaturen har en originell utformning och består av tre nedhängande krokar i sektioner med ljuspunkter.