Berättelsen om Jesu födelse, liv, död och uppståndelse skildras i
Händels fantastiska oratorium med den avslutande Hallelujakören.
Marie Alexis – sopran
Annika Hudak – alt
Fredrik Strid – tenor
Carl Ackerfeldt – bas
Värmdö Kyrkokör
Värmdö Vokalensemble
Stockholm Concert Orchestra
Lars Hallgren – dirigent
Om Händels Messias
Ett oratorium är som en opera som inte är tänkt att framföras sceniskt. Inga kulisser, inga kostymer eller egentligt agerande, men det är likafullt en historia som berättas med samma musikaliska byggstenar som i en opera: körer, arior och recitativ. Där recitativet (”talsång”, där ordet står i fokus och ackompanjemanget är mer sparsmakat och kommenterande) för handlingen framåt, medan arior och körer på ett ”musikaliskt målande” sätt gestaltar de känslor och stämningar som förekommer i berättelsen. Ett av de allra mest kända och betydelsefulla oratorierna i musikhistorien är Messias av Georg Friedrich Händel. I det berättas historien om Messias, Guds son som ska komma och frälsa världen genom sin död och uppståndelse. Texterna är hämtade ur både nya och gamla testamentet, och historien är, som i en opera, indelad i ”scener” med början i Jesajas profetior om konungen som skall komma, och fortsättning genom Jesu födelse, lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd fram till hur evangeliet sprids över världen. Händel, som var en mycket framgångsrik operatonsättare, var fantastiskt skicklig på att ge texterna en tydlig, karaktäristisk tondräkt som är lätt att ta till sig och ryckas med i. Hör bara den sprudlande munterheten i For unto us a child is born, den våldsamma, piskande rytmen i Surely he hath borne our griefs, den virvlande upprördheten i basarian Why do the nations, det hånande tonfallet i kören He trusted in God, den gripande, enkla innerligheten i sopran arian How beautiful are the feet, eller hur änglarna ”försvinner bort” bort i slutet av Glory to God! Varje sats i Messias har helt enkelt sin egen tydliga karaktär, vilket gör verket mycket omväxlande och rikt att både lyssna till och att framföra, trots att texterna ibland bjuder visst motstånd med biblisk 1700-talsengelska. Även om vi inte helt och fullt delar 1700-talets gudssyn så kan vi lätt ta till oss den musikaliska gestaltningen av hur man uppfattade de bibliska berättelserna och gestalterna, vilket på sätt och vis sätter oss i förbindelse med människor som levde för över 200 år sedan.
Händel, som föddes i Tyskland och studerade i Italien, bosatte sig i London när han var i trettioårsåldern. Där blev han ”Handel” (utan prickar) och efter ett stort antal succéer med framför allt operor och oratorier komponerade han 1741 Messias, för att framföras vid påsken året därpå. Stycket blev en stor framgång och har sedan dess framförts i alla upptänkliga former och format genom åren. Allt från jätteorkestrar med tusentals personer i kören till små, solistiskt besatta ensembler. Mozart gjorde ett eget arrangemang av stycket och lät framföra det på tyska och på 1900-talet gjordes skivan ”Messiah: A Soulful Celebration” med Händels musik i en ”soulig” amerikansk tappning. När Händel, 74 år gammal, dog år 1759, hade han själv framfört verket varje år sedan dess tillkomst, och den sista konsert han själv bevistade var just ett framförande av Messias.
Messias är i tre delar, men det är vanligt att man på grund av styckets längd inte framför alla delar vid samma konsert. Utesluter man, som vi gör idag, den tredje delen (som handlar om hur Kristus efter sin död prisas som världens frälsare) så får man dessutom sluta med den ikoniska Hallelujakören. En final som är svår att överträffa!