Meny

Gudstjänster

Gudstjänsten har stark ställning inom kristendomen och är delvis en fortsättning av den judiska synagogsgudstjänsten.

Mässa

Högmässa

Högmässa firas bland annat i Klosterkyrkans högkor med många ansvariga i olika uppgifter på söndagar 11.00.

Enkel pilgrimsmässa

Bygger på växelläsning av Psalm 23 i Psaltaren och tar ca 15-20 min. Nattvardsgåvorna skickas vidare mellan deltagarna. Prästen har endast en enkel stola. Firas i frälsarkranskapellet i Klosterkyrkan (måndag 8.00, tisdag 8.00, torsdag 8.00, fredag 8.00), lördag 8.00 i Mariagårdens kapell.

Veckomässa

En mässa med läsning, predikan, och sjungen nattvardsliturgi. Mässan tar ca en halvtimme och firas vid Klosterkyrkans Rosenkransaltare onsdag 8.00 och cirka en fredag i månaden 18.00.

Mässa med stora och små

Under några söndagar per termin firar vi "mässa med stora och små" eller "gudstjänst med stora och små" i Klosterkyrkan eller i någon av våra kyrkor i Dals församling. De medverkande är barn från våra församlingar och de har funnits med i förarbetet på olika sätt. Barn är alltid välkomna till mässa i Vadstena och Dals kyrkor men under "mässa med stora och små" eller "gudstjänst med stora och små" är barnen i centrum lite mer än vanligt. 

Temamässa

Temamässan firas ungefär en fredag i månaden i Klosterkyrkan klockan 18.00.  Temamässan kännetecknas av solosång av ungdomar, musikvideor och gudstjänstagenda projicerade på väggen samt ljuständning. Sök i kalendern  på "temamässa" för att se när nästa temamässa firas.

Mässa med sånger från Taizé

En mässa med sånger från taizé och avskalad liturgi. Mässan innehåller också en längre stunds tystnad/stillhet.

Mässa - andrum inför helgen

Den här formen av mässa är den allra enklaste i Vadstena och Dals församlingar och firas fredag kväll klockan 18.00 en gång i månaden. Sök i kalendern  på "andrum" för att se när nästa Mässa - andrum inför helgen firas.

Tidebön

Vi använder Pilgrimens tidegärd med rötter i Bibeln och urkyrkans bönetradition. Tidegärden har under lång tid varit en stomme för bön i enskilda människors liv och i församlingar, men främst i klostren kring där det dagliga livet haft ett ordnat inslag av tidebön. Orden i tidegärden är både nya och gamla, hämtade från den gemensamma böneskatten i kyrkans stora, världsvida och eviga familj. Det finns också stort utrymme för egna ord, för meditation och tystnad. Måndag-lördag 9, 12, 15 i Klosterkyrkan (lördagar i  Pilgrimscentrums kapell). På fredagen bärs ikonkorset mellan böneplatserna för att påminna om Kristi kors.

Barn i kyrkan

Barn är alltid välkomna i Vadstena och Dals församlingars gudstjänster. Sitt gärna långt fram så att era barn ser ordentligt. Var inte rädd för att låta barnen ströva fritt i kyrkan. Det finns mycket fint och spännande att titta på i kyrkan. I Klosterkyrkan kan du gå med ditt barn längs sidogångarna, kanske tänder ni ett ljus i någon av kyrkans ljusbärare. I Vadstena Klosterkyrka finns en särskild plats i kyrkan där barn kan rita, läsa en bok eller leka en stund.

Barnen är välkomna till nattvardsbordet

Tillsammans med dig (man behöver inte vara konfirmerad för att ta emot nattvard) är barn välkomna till nattvardsbordet. De barn som vill ta emot nattvardsbrödet sträcker fram handen, tar emot brödet och doppar det i nattvardskalken. Man kan även välja att barnet enbart tar emot nattvardsbrödet. Prästen kan också be en välsignelsebön.

Långfredagen

Korset är det främsta kristna tecknet. Det visar på hur stor Guds kärlek är till oss människor. Gud går i döden för vår skull. Genom korset besegras ondskan och vi blir försonade med Gud.

Tema

Korset

Liturgisk färg

Svart

Altardekoration

På altaret ställer vi fem röda rosor och vi tänder inga ljus.

Bibeltexter

Gammaltestamentlig läsning

Jesaja kapitel 53, vers 1-12

Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun. Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom. När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld. Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.

Epistel

Första Petrusbrevet kapitel 3, vers 18-19

Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.

Evangelium

Matteusevangeliet kapitel 27, vers 32-56

På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung. Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.” Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 'Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom.' Han har ju sagt att han är Guds son. På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom. Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: 'Eli, Eli, lema sabachtani?' (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.” Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

Psaltaren

Psaltaren psalm 22, vers 1-32

För körledaren. En psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig. Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom — han är ju älskad av Herren.” Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud. Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan. De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon. Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder. Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn! Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp. Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. — Må ni alltid vara fyllda av livsmod. Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom. Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom, och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in.