I början av sommaren var det en stort uppslagen artikel i tidningen om att vi i Vadstena pastorat ska bygga ett församlingshem vid Klosterkyrkan. Där är vi inte, men ursprunget till artikeln är att vi frågat kommunen och Länsstyrelsen vad de tror är möjligt att göra i och kring Klosterkyrkan och på tomten Biskopen 1 där Församlingshemmet och Prostgården ligger. Här kommer en redogörelse för vad som varit och var vi är just nu.

Bakgrund

2019 var en motion ställd till kyrkofullmäktige (kf) som uppmanade kf att utreda ett Trygghetsboende. Kf gav kyrkorådet (kr) i uppdrag att utreda frågan. Det har också under flera år lyft fram att det saknas flera faciliteter i Klosterkyrkan, församlingshemmet och på pastorsexpeditionen. Det handlar bl a om tillgänglighet, förvaring, inomhusklimat, toaletter mm.

Till detta kommer den ekonomiska verkligheten, pastoratets 10-årsprognos visar på kraftigt sjunkande intäkter. Så frågan är hur många lokaler har vi råd att ha och vad behöver vi för vår verksamhet? Kr har valt att utreda samtliga fastigheter för att få en helhetsbild och komma fram till en samlad fastighetslösning för Vadstena och Dals församlingar. Det betyder att vi är på ett analys- och idéstadium nu.

Analys och idéer

Pastoratet har många hus. Inget av dem är riktigt anpassat för den verksamhet vi bedriver i det idag, det blir så med gamla hus. Alla byggnader är viktiga för oss, somliga av kulturarvsskäl, andra av emotionella skäl. Flera av både och. Av ekonomiska skäl kan pastoratet inte ha alla hus kvar. En möjlighet är att sälja. Det ger kortsiktigt intäkter. En annan lösning är att vi gör något som långsiktigt genererar en inkomst.

Byggnader som är aktuella är:
Klosterkyrkan. Här behövs toaletter, förvaring, samlingsrum för sorgehus, pentry för kyrkkaffe mm. Bokbordet behöver en bättre miljö. Vi saknar också ett besökscentrum, något vi kanske kan ha tillsammans med Pilgrimscentrum. Antingen bygger man om i Klosterkyrkan eller ett nytt hus bredvid.
Församlingshemmet i Vadstena. Här handlar det om tillgänglighet, kök, ventilation, renovering om det ska vara kvar som församlingshem. Eller så gör man något helt annat, kanske lägenheter?
Pastorsexpeditionen. (Bild ovan.) Behöver också renoveras och tillgänglighetsanpassas. Eller något annat som t ex lägenheter?
Prostgården är ett kostsamt hus. Om pastoratet ska ha det kvar kan det bli lägenheter eller kanske det nya församlingshemmet med pastorsexpedition?
Biskopshuset. Kompletteras med det som behövs så att det kan användas till permanent utställningslokal eller kanske fik?
Röda gårdshuset byggs om till uthyrningsrum/lägenhet.
Församlingshemmen i Herrestad, Rogslösa, Källstad, Väversunda och fattigstugan i Nässja är hus vi alla älskar men som används sparsamt. Dals församlingsråd har fått frågan om hur de tycker att vi ska gå vidare.

NULÄGE

Klosterkyrkan
Länsstyrelsen har sagt att de helst ser en lösning i kyrkorummet.
Prostgårdstomten
Kyrkorådet funderar på om vi ska gå vidare med en antikvarisk översiktsplan.
Församlingshemmen i Dal
En idé är att hyra verksamhetslokaler av Våga Gård. Då får vi bra verksamhetslokaler, kommer nära förskolan och barnen där samt genom hyran möjliggör framväxten av en gemensam samlingsplats i bygden.

FRAMTID

Målbilden är ett fastighetsbestånd:

• som är ekologiskt byggt och renoverat samt energieffektivt
• som motsvarar våra faktiska behov
• där kommersiella fastigheter delvis bekostar våra verksamhetslokaler
• där verksamhetslokalerna är flexibla och lätta att ändra efter verksamhetens förändringar
• där nyttjandegraden i lokalerna är hög
• där vi samverkar med andra organisationer/enheter i kyrkan för att fördela kostnader.

Vi har lämnat analysstadiet och är nu inne på idéstadiet. Nästa steg blir att se vilka idéer som är möjliga, ekonomiskt, antikvariskt och bygglovsmässigt. Väljer vi att sälja kan detta gå fort och vi behöver inte utreda något. Väljer vi att göra något i våra egna hus tar det lite längre tid. Vill vi bygga ett trygghetsboende eller andra lägenheter vid prostgården ligger det beslutet minst fyra år framåt, det är tiden det tar innan vi vet vad som är möjligt, vet vad vi får göra.