Vigningspredikan: Jesus skapar tro

Att göra något så enkelt är väl ingen konst? Det som går lätt och är vardagligt förknippar vi sällan med underverk. Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, reste både långt och ståtligt när han sökte bot för sin spetälska. Profeten Elisha låter hälsa att Naaman ska bada i floden Jordan. Kan några enkla dopp verkligen hjälpa? 

Det är lätt att förstå Naamans tveksamhet. Hans vredesmod har också sin förklaring. Överbefälhavaren har blottat sin utsatthet. Han ska framstå som osårbar och oberörd inför lidande och död. När han själv drabbas av sjukdom visar det sig att han är så desperat att han följer ett råd från en tillfångatagen flicka. Det är tur att han har en klok och insiktsfull följeslagare med sig på färden, annars hade han inte blivit botad och inte upptäckt att det finns en enda Gud som råder över hela jorden. 

I dagens evangelietext möter vi en annan man i kunglig tjänst som också söker vård på grund av sjukdom. Jesus ger honom först ett svar som kan verka bryskt men mannen verkar inte ta illa vid sig av bemötandet. Han oroar sig inte för sitt anseende eller vad andra ska tycka och tänka. Han oroar sig för sitt barn och för framtiden.   

Jesus ger pappan en mycket enkel och vardaglig uppgift. Han ska gå hem igen. Pappan protesterar inte som Naaman gjorde utan tror på Jesus och går dit Jesus sänder honom. På vägen hem möts han av underverket. När hans tjänare berättar att hans son lever kom mannen, som trodde på Jesus, och alla i hans hus till tro på Jesus. Med den paradoxala beskrivningen skildrar evangelisten Johannes en utveckling i tro. Tilliten till Jesus växer både på bredden och på djupet när vi går dit Jesus sänder oss. Pappan inser att när Jesus talar och handlar berörs långt mer och långt fler än han först hade trott. Samma insikt inbjuds också vi att göra. 

Jesus talar och handlar inte bara med dem som mötte honom personligen för snart två tusen år sedan. Det han säger, är och gör berör också oss som lever här och nu. De desperata böner som vi ber när vi drabbas av sjukdom, död, lidande och kriser hör Jesus – alldeles oavsett om vi säger oss tro på honom eller inte. Också till oss säger Jesus att vi ska gå hem. Han sänder oss ut i våra alldeles vanliga vardagsliv när han leder oss hem till Gud. Vår tillit till Jesus växer på vägen när han hjälper oss att uppräcka de små och stora underverk som är tecken på Guds oändliga möjligheter att ge liv. 

Var och en av oss vittnar om de möjligheterna bara genom att vi finns till. Varje människa är skapad av Gud och ett Guds underverk. Varje människa står också i Guds tjänst. I bibeltexterna idag möter vi flera anonyma tjänare och följeslagare som går Guds ärenden. Var och en av oss är ibland ett anonymt bönesvar från Gud. Genom det enkla och vardagliga som vi gör kan Gud göra underverk. Gud kan hjälpa tillfångatagna flickor, febersjuka pojkar och vilsna militärer också genom oss.

Att vi och det lilla vi kan göra har en så stor betydelse för Gud kan ibland vara mycket svårt att tro. Det vet ni – Andreas, Linda, Iréne, Moa, Judit, Hanna, Rikard, Stina, Christina och Oliver. Vid präst- och diakonexamen slet ni hårt med en svår bok som handlar om att det inte är lätt att vara människa, kristen och kyrka idag. Den franska filosofiprofessorn Chantal Delsol skriver att vi numera rör oss inom en så snäv verklighetsuppfattning att Guds oändliga storhet inte längre får sitt rättmätiga utrymme. Hon betonar att våra desperata böner och Guds underverk osynliggörs när tron på en Gud som råder över hela jorden faller i glömska. 

Efter präst- och diakonexamen, när vi alla visste att ni var godkända och nervositeten släppte, fick jag en avgörande och uppriktig fråga. Varför valde jag en så svår bok till präst- och diakonexamen? 

Ett svar på den frågan är att jag vill att vi som människor, präster, diakoner och kyrka inte ska rädas de svåra och komplexa frågorna. I stället ska vi använda allt som Gud utrustar oss med, också våra utbildningar, när vi utmanas av och utmanar den snäva förståelse av verkligheten som hotar livet genom att hindra tron. 

Ibland träffar jag människor som säger att de inte söker sig till kyrkans gemenskap eftersom de tror att de hos oss ska mötas av en banal förkunnelse eller en alltför sockersöt medmänsklighet. Om vi i våra kyrkliga sammanhang odlar en rädsla för det svåra och komplexa finns risken att vi gör kyrkans trösklar obarmhärtigt höga. Som präster och diakoner har ni uppdraget att sänka trösklarna genom att slå följe med människor där de befinner sig. Ibland behöver ni våga göra som Naamans anonyma rådgivare gjorde. Han skrämdes inte av vredesmodet utan fick den förbittrade överbefälhavaren att göra ett försök i tro och då kom han till tro.

Jag valde dessutom Chantal Delsols svåra bok eftersom den, paradoxalt nog, påminner oss om att vi inte ska förakta det enkla och vardagliga. Det som går lätt och är naturligt kan också förbindas med underverk. Den insikten behöver bära oss i vigningstjänsten. 

Även om ni själva just nu kanske inte tror det så kommer ni snart att bli varma i diakon- och prästkläderna. Det som är nytt, svårt och komplext kommer snart att vara lätt, enkelt och vardagligt för er. Då gäller det att se upp eller kanske snarare att se in – att se in i Jesu ögon och spegla sig i hans blick, precis som pappan till den sjuke pojken gjorde. Pappan trodde på Jesus och gick dit Jesus sände honom. Medan han gick möttes han av underverket och kom till tro. Han insåg att långt mer och långt fler än han först hade trott berörs av Jesu ord och handlingar. Tron växte på både bredden och djupet. När vi går i Jesu tjänst och står i Jesu tjänst får vi också göra sådana insikter. Vi behöver vårda de tecken och under som möter oss för att orka i längden och inte tappa höjden. 

Andreas, Linda och Iréne. Genom era handlingar som diakoner kommer Jesus att beröra människor som blottar sin utsatthet och ge dem liv. Moa, Judit, Hanna, Rikard, Stina, Christina och Oliver. Genom de bibelord som ni utlägger i er tjänst som präster kommer Jesus att tala till människor och skapa tro. Var frimodiga inför de underverk som Gud utför genom er i vår komplexa verklighet. Vårda vördnaden för det enkla och vardagliga som leder oss hem till Gud.