I den första delen av berättelsen om Harry Potter spelar inbjudningskort en central roll. Den föräldralöse pojken Harry bor i en liten skrubb under trappan hos sin moster och morbror. Han blir inte väl behandlad i den familjen. En diakon som hade fått kännedom om hans situation hade definitivt gjort en orosanmälan.
En dag kommer det en inbjudan till Harry men han får inte läsa den för hans morbror beslagtar och förstör brevet. ”Vem skulle skriva brev till dig?” frågar morbrodern föraktfullt. Harry är en nolla. Det är ingen som räknar med honom eller vill umgås med honom. Det är den allmänt rådande inställningen men den visar sig vara fel. Inbjudningsbreven fortsätter att komma och morbrodern – som strävar efter att förstöra dem alla – blir mer och mer desperat. Inbjudningar singlar ner genom skorstenen. Det sprutar ut inbjudningskort från brevinkastet. Och till sist får Harry faktiskt fatt i ett brev. Det brev som når fram till honom och som han får chansen att läsa och förstå överlämnas till honom personligen av en betrodd medarbetare till den som står bakom inbjudan. Medarbetaren kan förklara vad inbjudan innebär och han hjälper dessutom Harry att förbereda sig för det som han är inbjuden till. Medarbetaren ser till att Harrys grundläggande behov blir tillgodosedda. Nu får han mat, pengar och nya kläder. Och han får någon att samtala med – om döden, ondskan, kärleken och livet.
I måndags var det präst- och diakonexamen och vi som möttes då samtalade också om döden, ondskan, kärleken och livet. Utgångspunkten för våra samtal var boken Vardagsmystik av (kardinalen i Stockholms katolska stift) Anders Arborelius (ocd). Den boken handlar om att Gud varje dag och varje stund skickar inbjudningskort till oss människor. Gud skriver till oss personligen eftersom Gud vill umgås i all evighet med var och en av oss. Ibland kan vi ha lite svårt att ta till oss den insikten. Vi kanske tänker: ”Varför skulle Gud vilja bjuda in en nolla som mig?” Eller också kanske vi tycker att Gud är en nolla så till vida att det verkar högst troligt att Gud inte finns.
Vi behöver öva oss på att fånga Guds inbjudningskort när de svävar förbi eller när de trillar ner på de mest oväntade ställen. Anders Arborelius påminner oss om att fåglarnas kvitter och liljekonvaljernas doft är inviter från Gud som vill fördjupa kontakten med oss. En stund framför TV:n eller en god kaffekopp kan också vara en inbjudan till samvaro med Gud och ett leende på bussen eller närvaron när en annan människa möter vår blick är också påminnelser om att Gud ler och ser.
För Harry Potter var det så att han fick fatt i sitt inbjudningskort först när det överlämnades till honom av en annan person som mötte hans blick, log mot honom och räckte honom brevet i handen. Så är det faktiskt också för oss. Gud blir människa i Jesus Kristus för att kunna bjuda in oss personligen. När Gud får en mänsklig kropp kan Gud se på oss, le mot oss, förklara saker och ting för oss på ett mänskligt språk och undervisa oss så att vi förstår vad inbjudan innebär. Jesus gör det möjligt för oss att tacka ja till Guds inbjudan och han hjälper oss att förbereda oss och hela världen för den stora festen.
När vi ska gå på fest klär vi ofta upp oss i högtidskläder av något slag. Vi tar på oss något extra fint precis som vi som samlas här i Uppsala domkyrkan idag har gjort. Ibland shoppar vi något nytt och extra snyggt inför särskilda högtider. När det gäller festen som Gud inbjuder oss till så behöver vi inte göra några inköp. Vi får kläderna till skänks, alldeles gratis. Jesus klär på var och en av oss rena festkläder precis som vi kommer att klä er som vigs till diakoner och präster i nya högtidskläder. Det gör Jesus genom att svepa in oss i Guds förlåtelse. Det smutsfläckade blir rent igen.
Gud anhåller om svar när Gud skickar sina inbjudningar och vi missar alla då och då svarstiden. Ibland får vi inte tag i kuvertet som svävar förbi eftersom vi har alldeles för mycket fokus på oss själva. Ibland kommer vi med dåliga ursäkter som avslöjar att vi prioriterar fel och tycker att något annat än Gud är viktigare. Det händer att vi river sönder Guds inbjudningskort till andra människor – precis som Harry Potters morbror rev sönder Harrys brev – eftersom vi inte riktigt kan hantera att Gud bjuder in dem som vi uppfattar som nollor. Som tur är lever inte vi i Harry Potters sagovärld utan i Kristi verklighet. I den verkligheten är förlåtelsen fundamental. Liv i Kristus är alltid ett liv i dopets renande vatten. Det är bara att plumsa ner i vattnet och friskas upp när det behövs. Sedan får vi börja om på nytt igen i det godas tjänst.
Idag börjar ni som vigs på nytt genom att ni går in i en ny tjänst. Ni går in i vigningstjänsten. Ni har kallats – bjudits in – till den tjänsten och ni ska alldeles strax på ett mycket tydligt sätt få tacka ja till den.
Som diakoner och präster har ni till uppgift att fortsätta att sprida Guds inbjudan till fest på ett generöst, inkluderande och uppfinningsrikt sätt. Tillsammans med Kristus får ni går Kristi ärenden. Precis som honom får ni se, le och personligen räcka fram Guds inbjudningskort till människor som ni möter. Som präster kommer ni få säga en av nyckelreplikerna i dagens evangelietext varje gång som ni firar mässa. ”Välkomna, allt är färdigt”. ”Kom, nu allt är tillrett.” Som diakoner kommer ni att ha en särskild omsorg om grändernas folk, de som lever i skymundan i skuggorna och som Jesus i liknelsen säger behöver hämtas till festen eftersom de inte själva klarar av att ta sig dit eller inte tror sig vara välkomna. Tillsammans får ni följa uppmaningen som avslutar dagens evangelietext. Ni får gå ut på vägarna och stigarna för att med Jesu hjälp lotsa folk till honom.
Ni kommer att få ett kuvert med er härifrån idag – med ett prästbrev eller ett diakonbrev. Det brevet är en inbjudan från Gud som räcks över till er personligen av en seende och leende medmänniska. Inbjudan till festen har ni redan fått genom dopet. Den inbjudan som ni får idag är en inbjudan till särskilda uppgifter bland tjänstefolket. Vad denna inbjudan innebär kommer Jesus dagligen – och ibland också nattetid – att förklara för er. Han kommer att hjälpa er att fånga många av de möjligheter att räcka Guds inbjudningskort vidare som ni som präster och diakoner kommer att vara omsvärmade av i era vardagsliv. Han kommer att uppmuntra er att plumsa ner i dopvattnet för att ni sedan, uppfriskade, ska kunna börja om på nytt. I den förvissningen kan ni både vila och sila bland alla uppgifter som ni får. I den förvissningen får ni säga ja och vi alla får säga amen.