Nyligen firades Pingstdagen, när bibeltexterna berättar att de första kristna fylls av helig ande. Antagligen kallade de själva Anden för ”hon”. På hebreiska, Gamla testamentets språk, heter ande nämligen ”ruach”, ett ord med feminint genus. Och det finns fler feminina bilder av Anden i Bibeln, berättar David Davage, bibelforskare på Umeå universitet.
– Den klassiska bilden av Anden är ju en duva, som är ett feminint ord på Nya testamentets grekiska. Anden kopplas i Bibeln också ihop med Visheten, som är feminint på både hebreiska och grekiska.
David Davage menar att grammatiken spelar roll. Att Anden kallats för ”hon” har påverkat hur Anden uppfattats och vilka bilder som använts. Till exempel pratar Jesus i Johannesevangeliet med Nikodemus om att ”födas på nytt av anden”.
– Det är ju en ytterst kvinnlig metafor, konstaterar David.
I de första kristna kyrkorna, framför allt de som talade språk besläktade med hebreiska, fortsatte Anden att kallas för ”hon”. Men när kristendomen spreds i Romarriket, där ande är ett maskulint ord, ”spiritus”, började Anden i stället kallas för ”han”. Det lever kvar än i våra dagar.
– Trots det finns det många teologer i Sverige och på andra ställen som använder feminina bilder av Anden. Bland annat i syrisk-ortodoxa kyrkan lever det också kvar mer gamla, feminina bilder av Anden.
David Davage tycker det är viktigt att lyfta fram de bilderna. Han menar att de inte bara är bibliska utan också viktiga för gudsuppfattningen. Om inte bara Fadern och Sonen utan också Anden beskrivs med enbart maskulina termer blir bilden av Gud förvriden och Gud riskerar att uppfattas som man.
– Gud beskrivs i Bibeln som Gud och inte människa. Utifrån tron att människan är skapad till Guds avbild måste det ändå finnas både manliga och kvinnliga aspekter hos Gud.
Text: Helena Andersson Holmqvist, Spira nr 2/2020
Duvan som symbol för den heliga Anden hänger ofta vid predikstolen, som här
i Backens kyrka.