Nyhet / Publicerad 2 september 2019 / Ändrad 11 december 2019
Aromer, kryddor och oljor har använts på många sätt genom historien – som parfym och medicin, vid matlagning och riter, för att smörja kungar och balsamera döda. Här är några dofter och oljor som nämns i Bibeln!
Nardusörterna växer i Himalaya och importerades till Medelhavsområdet. Dess doftande olja var så populär att även andra parfymer kallades nardus. I texten om kvinnan som smörjer Jesus betonas därför att det är äkta nardus. Nardus användes också som rökelse och medicin.
Höga Visan 1:12, Johannesevangeliet 12:3
Torkad kåda från trädsläktet Boswellia är ett av de äldsta doftämnen man känner till. I tusentals år har det använts i rökelse, parfym och medicin. När ”rökelse” nämns i Bibeln är det ofta olibanum och det var en av gåvorna till Jesus när han var nyfödd.
2 Moseboken 30:34, Matteusevangeliet 2:11
Torkad kåda från trädsläktet Commiphora är ett av de äldsta kända doftämnena som använts i rökelse, parfym och medicin. Myrra blandad med olja användes också för att smörja kungar och balsamera döda. Det var en av gåvorna till den nyfödde Jesus.
Höga Visan 1:13, Johannesevangeliet 19:39
När Bibeln talar om olja handlar det i princip alltid om olivolja. Den blandades med doftande ämnen till parfym, kroppsvård och smörjelse. Oljan användes också i matlagning, lampor och medicinskt på sår, bland annat i berättelsen om den barmhärtige samariern.
1 Samuelsboken 16:13, Lukasevangeliet 10:34
Isop är en gammal krydd- och medicinalväxt. Romarna använde den för att skydda mot pesten och i Gamla testamentet användes isopen vid reningsoffer. Det berättas att Jesus på korset fick vin och myrra i en svamp, fastsatt på isop.
Psaltaren 51:9, Johannesevangeliet 19:29