Det var under en resa i Sydamerika efter studenten som Anna von der Marwitz provade utomhusklättring för första gången och blev fast. Trots att hon är uppvuxen i Schweiz omgiven av höga berg hade hon inte klättrat tidigare. I stället hade andra utomhusaktiviteter lockat, som skidåkning, vandring och löpning. Hennes favorit var toppturer – att gå upp på ett berg med skidor på fötterna och sedan åka ner.
– Det påminner lite om klättring. Jag får vara för mig själv, tar mig upp av egen kraft och måste kämpa lite för belöningen – att stå på toppen.
Anna flyttade till Umeå för att studera till biolog och här har hon sedan blivit kvar. Klättringen har hon fortsatt med, på vintern inomhus på Iksu för att underhålla muskler och teknik, men resten av året väljer hon utomhusklättring när hon kan. Sedan ett år är hon ordförande i Umeå klätter- och högfjällsklubb. Favoritberg här i närheten är Blåberget utanför Bjurholm och Ringkallen i Nordingrå. På somrarna klättrar hon gärna i Nordnorge, där hon också haft sitt livs hittills bästa klätterupplevelse. För två år sedan reste hon och en kompis till Stetind, ett spektakulärt fjäll med ökänt dåliga väderförhållanden. En prognos lovade ändå sol, så trots molnigt väder påbörjade de klättringen. Efter sex timmar stod de på toppen.
– Då lyste midnattssolen över oss och vi såg ut över fjordar och fjäll åt alla håll. Vi kunde nästan inte tro hur vackert det var, minns Anna.
Men det är inte bara skönheten som lockar Anna till bergen. Dels känner hon sig hemma där, kanske på grund av att hon vuxit upp bland berg, dels tycker hon att klättring ger henne så mycket mer än någon annan sport.
– För mig är det en möjlighet att utvecklas som person. När jag klättrar måste jag lösa problem och hantera stressande situationer. Jag har märkt att det hjälper mig att behålla lugnet i vardagen, till exempel på jobbet.
Annas dröm är att bestiga El Capitan. Den nästan 1 000 meter höga bergssidan i Yosemite nationalpark i USA sammanfattar allt hon älskar med klättring – den är vacker och mäktig, har en rik klättringshistoria och erbjuder en rejäl utmaning, både fysiskt och psykiskt.
– Det känns läskigt, men för mig handlar klättring mycket om att utmana rädslor.
Att befinna sig på en bergssida där stenar kan rasa och vädret plötsligt slå om tycker Anna von der Marwitz gör henne mer ödmjuk.
– Naturen tar ingen hänsyn till mig. Det ger perspektiv och får mig att förstå att jag inte är i centrum, utan en del av något större. Bergen är så himla mäktiga och ibland kan jag känna att det är de som bestämmer om jag får bestiga dem eller inte.
Text Helena Andersson Holmqvist
