Det är en präktig sten, blankslipad röd bohusgranit. Och allt annat hade ju varit konstigt, för här vilar ju Ulrika Kullgren, som efter makens tidiga död kom att leda Kullgrens Enka till att bli ett multinationellt storföretag inom stenindustrin. De ägde flera stenbrott i Bohuslän och dessutom hade de ett stenhuggeri i Uddevalla där man tillverkade gravstenar och på beställning mer kvalificerade stendetaljer till större monument som t.ex. uppfinnaren John Ericssons grav i Filipstad.
Som vi kan läsa av gravstenen så var Ulrika född 1797 inom den värmländska prästfamiljen Hedrén. Hon kom att gifta sig med grosshandlaren Carl August Kullgren ifrån Uddevalla. Han sålde jordbruksprodukter till utlandet, främst havre samt importerade industriprodukter till Sverige. Carl August tillhörde stadens frigjorda, framåtsyftande borgerlighet och var även en del av den tidiga nyandliga, kristna Herrnhutarrörelsen. De vinster han gjorde i havrehandelns spår plöjde han ned i nya industriprojekt bland annat kustens första stenbrott, det på Bohus Malmön.
Men under en resa till London och den första världsutställningen så dör Kullgren 58 år gammal i en hjärtinfarkt och lämnar Ulrika ensam med barn och företag. Formellt så driver Ulrika företaget vidare, därav namnet Kullgrens änka. I praktiken så är det dock sonen Ivar som driver verksamheten. Ulrika kommer i stället att bli en betydande mecenat och inspiratör inom den tidiga kvinnliga emancipationsdebatten.
Ulrika begravdes här 1873, vid 76 års ålder. Men det unika med gravstenen är att den har en baksida. På den sidan står det att även maken ligger begravd här. Hur hänger detta ihop? Jo 1913 flyttas hans jordiska kvarlevor hem till Uddevalla och begravs tillsammans med hustrun. Det fanns ingen lämplig yta kvar på stenens framsida, så då fick man ta till baksidan.
Text: Christian Persson