Kyrkogårdens historia:
Kyrkogården runt Väne Åsaka är troligen lika gammal som kyrkan. Området i kyrkans omedelbara närhet är äldst. Kyrkogårdens utsträckning mot söder och öster är troligen den ursprungliga. I väster sträckte sig kyrkogården till bisättningsrummet och den norra muren gick ett tjugotal meter norr om kyrkan.
I mitten av 1850-talet utvidgades kyrkogården med ett trettiotal meter åt norr så att den norra muren kom att gå i höjd med järngrinden. Kyrkogården hade då formen av en kil med en avbruten topp. I början av 1900-talet började kyrkogården åter att vara fullbelagd och ny mark inköptes. Ett önskemål vid markköpet var att kyrkogården skulle få ett mer kvadratiskt utseende. Mark köptes väster och norr om kyrkan och det nya området togs i bruk omkring 1920.
Väne Åsaka Sockenstämma beslutade 1752 att lövbärande träd skulle planteras utmed kyrkogårdsmuren till kyrkogårdens prydnad. Vid utvidgningen på 1850-talet planterades nya träd bland de gamla. Vid sockenstämman 22 juni 1810 beslutades att man skulle frångå det gamla sättet att gravsätta de avlidna i hemmanets eller byns grifteplats. Istället skulle de döda gravsättas i rad i tur och ordning. Ett område av ca. 4-6 famnar i kvadrat togs ut i kyrkogårdens nordöstra hörn och fortsatte utmed den västra muren fram till kyrkan. Det området reserverades för brottslingar och självspillningar. Området på kyrkans södra sida som varit fullbelagt skulle lämnas vilande. Höskörden på kyrkogården tillhörde av tradition klockaren men han miste sitt privilegium 1849 eftersom han vid ett flertal gånger trotsat förbudet mot betande djur på kyrkogården.
Källa: Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering 1994
Västra Tunhems kyrkliga samfällighet
Älvsborgs Länsmuseum