Foto: Ewe Olsson

Ramsåsa

Ramsåsa kyrka

Kyrka är byggd på 1200-talet. Egentligen har bara en större förändring genomförts och det skedde när ett brett västtorn byggdes på 1400-talet.
Dopfunten är medeltida och predikstolen från 1600-talet. En överraskande detalj är den relikgömma som är placerad på altaret. Över altaret hänger ett triumfkrucifix i trä som härstammar från 1200-talet.
I kyrkan finns också kalkmålningar från 1300-talet. Rester av en målning föreställande människans åldrar i hjulform finns på norrväggen. Den är ovanlig och har hittats bara i två kyrkor i Norden.

 

Välkommen till Ramsåsa
Vad man vet är namnet Ramsåsa dokumenterat första gången år 1387. Vid slutet av 1700-talet bestod Ramsåsa av bland annat ett antal krono- och skattehem, 5 gatuhus samt korprals- och trumpetarboställen, som tillhörde den så kallade Adelsfanan. Adelsfanan var en av den svenska adeln, på grund av rusttjänstskyldigheten, uppsatt kår, känd från 1500-talets första del. Dessa bestod ända in på 1800-talet.

Åkerjorden här beskrivs vid denna tid som mager och liten. Svåra levnadsvillkor återkommer ofta i beskrivningar över byn.

Bymiljön här är av stort kulturhistoriskt värde. Bidragande till detta är bebyggelsen kring kyrkan med de mycket väl bibehållna byggnaderna. Bebyggelsen samlas kring den romanska kyrkan från 1200-talet med sitt mäktiga torn från 1400-talet. Här finns bondgårdar, gatuhus, smedja, skola och krog.

Vid enskiftet 1812 blev det en utflyttning av flera gårdar som låg koncentrerade väster om kyrkan. Dessa gårdar var till stor del 4-längade, byggda i korsvirke med halmtak. Noteras kan också att byn hade en gemensam badstuga.

Skolhuset och bykrogen tillkom båda vid mitten av 1800-talet. Båda byggdes i korsvirke med fyllningar av handslaget tegel. Vilket speglar övergången från den traditionella korsvirkestekniken till grundmurade hus i tegel.

När det gäller krogen påpekas i ett protokoll det förnämliga läget nära kyrkan med följande ord;
”Närmare kyrkan kan krogen inte komma såvida krogrörelsen ej inflyttas i skolhuset eller sakrestian”. Vidare kan man av samma protokoll utläsa att det var utsatt ett vite av en Riksdaler Banco för var och en som inte lyda Jacob Håkanssons tillsägelse att genast lämna krogen.

På skolhusets plats låg tidigare ett annat skolhus. Beslut om att bygga nuvarande hus togs 1844. Man fick disponera 400 Riksdaler Banco av kyrkans medel och varje skattskriven sockenbo skulle betala 4 Shilling Banco till skolkassan. Föräldrarna fick därutöver erlägga 16 Shilling Banco för varje skolpliktigt barn.

Byggnaden är 15 fack lång och 7 fack bred. Huset är ett bra exempel på den sena korsvirkestekniken: Förenklad konstruktiv timra, stor husbredd och bränt tegel i facken.

Nya skolan byggdes i slutet av 1800-talet och användes in på 1960-talet. Gamla skolan, nu med namnet Sockenstugan ägs av församlingen, vilken också stått för restaureringen av huset i slutet av 1970-talet.

KYRKAN från 1200-talet. Har långhus, lägre och smalare kor och halvrund absid längst i öster. Kyrkobyggnaden är i det väsentliga oförändrad. Tornet tillkom dock på 1400-talet.
DOPFUNTEN från medeltiden, åtminstone dess övre del.
PREDIKSTOLEN från 1600-talet men har förändrats ganska kraftigt. Evangelistgestalterna är från mitten av 1700-talet. Anders Råå, en känd man av den skånska snidarfamiljen på 1700-talet, har utfört flera snickeriarbeten på den.
TRIUMFKRUCIFIXET hör till de intressantare inventarierna. Det hittades på kyrkan vind i början av 1900-talet och hamnade då på Historiska Museet i Lund. 1954 återfördes det till kyrkan och fick sin nuvarande placering.
Korset är utfört i ek med ornament. Den övre korsarmen är tyvärr avsågad med ca 30cm någon gång före 1907. Själva kristusbilden är ej av ek. Huvudet är upprätt och har troligen burit en krona. Ögonen är öppna, kroppen rak och lemmarna extremt tunna. Benen är parallella och genomstungna med varsin spik, samt vilar på ett fotstöd. Allt detta medverkar till att krucifixet anses tillhöra den romanska konstens framställning av Kristus som segrare, kosmisk allhärskare. Gotisk betonar mer Kristi lidande och död. Böjt huvud, blodig kropp osv.
Troligen är krucifixet därför tillverkat under senare delen av 1200-talet. Under 1400-talet har troligen kronan på huvudet tagits av och blivit ersatt med ett nytt parti, som till större delen består av en grönmålad törnekrona. Armarna har då troligen också ändrats så att de blivit mer uppåtriktade.
Noterbart är att altaret har en relikgömma.

TAKMÅLNINGARNA  har tillkommit innan valven slog eftersom man kan se fragment av målningarna på kyrkans vind.

PUDERSTOL från 1700-talet i sakristian.
FATTIGSTOCKEN i vapenhuset är från 1600-talet. Där tar församlingen nu gärna emot bidrag för att underhålla och pryda sin kyrka.

 
VÄGGMÅLNINGARNA I RAMSÅSA KYRKA
 

År 1960 genomgick kyrkan en invändig renovering, varvid man fann en del kalkmålningar daterade till 1300-talet. Valvpilastern på norra väggen delar målningarna. Till vänster är det en målning av S:t Kristoffer bärande Kristusbarnet och till höger är det en stor hjulformad komposition med människans åldrar som motiv.

På detta väggfält finns det dessutom en framställning, vilken troligen fortsätter bakom valvpilastern, som visar två krönta avhuggna kvinnohuvuden. Dessa skall troligen föreställa två av de elva jungfrur som enligt en medeltida tradition led martyrdöden i Köln vid den kristna tidens början. Vissa stilistiska överensstämmelser tyder på att kvinnohuvudena och livshjulet målats samtidigt medan Kristofferbilden och en framställning av Kristus framme i absiden uppvisar något annorlunda stildrag. Troligen är dock också dessa från 1300-talet, men alltså inte helt samtida med de övriga.

Målningen föreställande människans åldrar har tyvärr blivit mycket förstörd genom att man murat in ett epitafium över en man som var kyrkoherde här i Ramsåsa vid slutet av 1700-talet, Carl-Gustaf Hörling. Detta skedde vid hans död 1801och då var troligen målningarna helt överkalkade. Något medvetet sabotage av målningarna har det därför säkert inte varit fråga om.

I sitt fullständiga skick har målningarna föreställt ett visst antal åldrar och när motivet ”Människans åldrar” gjordes i hjulform brukar man också kalla det livshjulet.

Tanken att man kan dela livet i ett visst antal åldrar är gammal med traditioner från både Grekland och Rom.

Flera olika alternativ fanns från en enkel tvådelning av livet till en indelning av inte mindre än tolv olika åldrar. Vanligast i antikens system var att man räknade med fyra, sex eller sju åldrar.

Avläsningen sker i medsols riktning med början och slut i bildens nedre del, vilket innebär att livets middagshöjd alltid befinner sig på hjulets krön. Åldersgränserna var i regel 7, 15, 25, 35, 50, 70 år och sedan tiden därefter.

Livshjulet här i Ramsåsa har troligen haft en indelning på sex åldrar. Här har säkert varit åtta medaljonger varav de två sista har framfört tanken på död och begravning.

Nedersta medaljongen t.ex. visar en barnsligt tecknad kista som står på ett underrede med fyra ben. Tecken på ljuslågor tyder på att kistan varit omgiven av fyra vaxljus. Man kan också skymta en mansperson med tonsur som har en bok i handen. Motivet är alltså troligen en begravning eller en själamässa. I medaljongen före till höger är det troligen en framställning av dödens inträde i det enskilda människolivet. Scenen kan tolkas som ett dödsläger.

I de medaljonger som här är förstörda kan man vid jämförelser med ett liknande hjul i Norra Mellby kyrka gissa att den första har ett motiv av en kvinna med ett litet barn, den andra en gosse med en spegel, den tredje en ridande yngling och överst en regerande kung.

På ”nedåtgåendesidan” syns en huvudperson och en bifigur. Huvudpersonen bär krona. Det är en av anledningarna till att man tror sig veta att den översta bilden var en regerande kung.

I mitten har troligen också varit en bild av en kung med ett benrangel framför sig. Ett motiv som var vanligt i så kallat lyckohjul. Motivet skall påminna om livets förgänglighet.

 

De två livshjulen i Norra Mellby i norra Skåne och det i Ramsåsa är de enda kända i Norden. Målningarna tillkom troligen under första hälften av 1300-talet eftersom digerdöden sedan lär ha lagt en hämsko på all konstnärlig aktivitet i Skånes lantkyrkor.