Husbils-Annika om friheten på fyra hjul

Ett hus på hjul kan ge en känsla av frihet. Det menar Annika Elgeskog, mer känd som Husbils-Annika. Häng med när Annika berättar om livet i husbil och om boken hon skrivit om just detta!

En kvinna står lutad mot huven på en husbil, i famnen håller hon en liten hund och i bakgrunden syns en graffittivägg.
Foto: Pressbild

Efter lite mejlande fram och tillbaka hittar Annika och jag en tid att mötas i Kyrkans hus. Det är en vacker, solig höstdag i början av oktober. Annika har redan hunnit få en kopp kaffe och hon sitter tillsammans med sin hund i caféet och väntar på mig som kommer med andan i halsen. Jag ursäktar mig och börjar plocka fram en lunchlåda. Hon skrattar och säger att jag kan äta först så tar vi intervjun efteråt. 

Jag hinner knappt plocka upp besticken förrän jag lägger ner dem igen och inser att jag mycket hellre vill samtala med henne än att käka lunch. Det är första gången vi möts men omedelbart hade vi väldigt många saker att tala om. Hon inbjuder verkligen till det, fina djupa samtal om väldigt viktiga saker som livet självt och vad vi gör med det. 

Om sanningen ska fram kändes mina nedskrivna frågor lite futtiga i sammanhanget men vi kom ändå överens om att försöka hålla oss till dem 
då vi nog båda insåg att det annars kunde bli ett helt nummer av Kyrkfönstret om bara henne. Samtalet böljade fram och tillbaka mellan många olika ämnen och vi kom fram till att det kan vara en god idé att Annika kommer till Tidaholm igen och föreläser.

Om vi börjar med att du får beskriva dig själv, vad skulle du då vilja säga?

– Under de 23 åren jag var gift ansågs jag nog vara en frisk fläkt i representationsvärlden. Jag är nyfiken, intresserad av kultur och historia. Jag är en positiv entreprenör.

Din anknytning till Tidaholm, hur ser den ut?

– Min gode vän som pluggar i Skövde sökte lägenhet och hittade en här i Tidaholm. Första gången vi kom hit så kände jag att det påminde om en liten ort där jag bodde som barn med en stadskärna utan stora butikskedjor. Det är vackert här och jag trivs gott när jag är här. Så länge min gode vän bor kvar här kommer jag utforska närområdet och sen blir åren i Tidaholm fina minnen.

Det är en kittlande tanke att bryta upp och göra stora förändringar i livet, kan du berätta lite mer om den processen?

– För mig är det inte så stort, jag har alltid drömt om att resa, vandra och bo i andra kulturer ända sedan jag var liten och drömde om att rymma med en cirkus. När yngsta dottern flyttade till sin pappa kände jag att jag inte längre hade behov av en fast boplats. Jag skänkte bort alla mina saker i hemmet. Det kom en stor lastbil och tog med allt. Jag älskar ordet ombestämma, däri finns en kraft. Att ta små myrsteg och sen få fatta nya beslut. Det är helt möjligt att ta ett beslut och att det sen inte känns rätt, ja då är det bara att ombestämma sig. 

Det här stannade vi vid ganska länge och samtalade om. Jag håller helt med Annika men hade inget ord för den processen men nu ska jag frekvent använda ombestämma för det är något jag gör ofta. Det är en sann befrielse att slippa hålla fast vid beslut som tagits i ett visst sammanhang men som sedan inte längre fyller sitt syfte, att då prestigelöst få ombestämma sig är väldigt fint. 

Bokomslaget till Annika Elgeskogs bok "Husbils-Annika - Största möjliga frihet på fyra hjul".
"Husbils-Annika - Största möjliga frihet på fyra hjul" finns att köpa i Shop med hopp, Svenska kyrkan Tidaholms lilla shop i Kyrkans hus, Tidaholm. Foto: Tone Westerlund

Vi är nog många som håller fast vid beslut som vi tror är skrivna i sten men om vi likt Annika verkligen frågar oss om vi är betjänta av situationen så kanske vi vågar oss på ett ombeslut.

Vissa menar att ju mindre en äger desto större är ens frihet. Delar du den åsikten?

– Ja, jag menar att saker binder fast en och traditioner är till för att brytas. Det går bra att leva utan massor av saker och nya traditioner kan skapas. Vissa finner trygghet i att alltid ha det likadant men för mig är det hämmande. I vår familj har vi prövat många nya sätt att till exempel fira kalas och högtider och det är fint att ge varandra den friheten.

Så du känner att slippa huslån och amorteringar leder till en större frihetskänsla?

– Ja verkligen, jag har nästan aldrig haft ett fast jobb och jag styr över min egen tid. Det är viktigt att inte skjuta upp de saker i livet som en vill göra. Att vänta på ett sen är inte bra för det kan bli så att det aldrig kommer.

Hur upplever du att du blir bemött av dem som ser dig som normbrytande?

– Jag får så otroligt mycket positivt, så mycket kärlek och hejarop. Så jag brukar fråga mig själv hur det kunde bli så här bra. Det är många äldre som följer mig på sociala medier som delar med sig av sina egna liv. Jag blir inbjuden till människors hem och känner att det är som fina gåvor i alla dessa möten. 

Var du berest redan före du köpte husbilen?

– Jag hade turen att växa upp i en familj som reste mycket. Som barn reste jag ofta tillsammans med min moster och när jag fick egna barn så åkte vi med husvagn ner till Medelhavet. Min dröm var att segla jorden runt, jag har varit iväg och seglat en del men att ge mig ut på egen hand på öppet hav känner jag inte att jag har nog kunskap för. Så drömmen nu är att med husbil resa runt jorden under en treårsperiod.

Husbils-Annika, lite bekvämare än tält-Annika kanske. Har det blivit som du tänkte dig?

– Ja, det är hur bra som helst! Namnet fick jag faktiskt som förslag från Bert Karlsson.

Vilka är de största fördelarna med att leva och bo i sin husbil, finns det utmaningar?

– Jag är helt fri för min husbil är utrustad så att det ska funka. Den har dubbla värmesystem och jag lägger alltid mina nycklar och glasögon på samma plats om det skulle bli en situation där jag snabbt behöver lämna platsen men jag känner mig väldigt trygg i husbilen. Skulle den gå sönder och behöva lämnas in på verkstad så blir jag ju fast på en plats och det kan vara utmanande men jag har många som erbjuder mig boplats så det är ingen fara.

Vad tänker du kring prylar och att göra sig av med sina tillhörigheter?

– Jag är inte det minsta sentimental med saker och jag behöver ingenting och det är så skönt. Människor vill vara snälla och skänka mig saker men de glömmer att jag inte har någonstans att förvara allt på. Jag har en del böcker i lådor hos min mamma som jag sparat annars är det ju så att en sak in i husbilen betyder en sak ut ur husbilen. 

Vad är den största vinsten med ett mobilt boende så som du ser det? Är det husbilen som är hem eller är det platsen där du parkerat som blir hemma?

– Jag känner mig hemma var jag än är men just nu är det husbilen som är mitt hem, jag kallar henne Lilla Fina.

De som eventuellt funderar på att göra något liknande i sina egna liv, vad vill du skicka med dem?

– Äventyr blir till fantastiska minnen och vänta inte på sen!

Vi bestämmer oss för att försöka runda av intervjun men samtalet vill inte tystna. Annika säger att det är härligt med äventyr och att hon verkligen gillar att vara aktiv. Det är betungande med saker så upplevelser är mycket bättre. ”-Köp min bok men ge mig inte massa saker, jag har en maxvikt att tänka på.” 

Detta var några timmar av skratt och allvar. Annika berättade om hur hon vid krigsutbrottet i Ukraina rest till gränsen och där adopterat den lille valpen som inte såg mycket ur för världen. Idag är han en välmående unghund som dock lider av vissa men. Höga smällar är otäcka och främmande män kan verka hotfulla. Inte så konstig efter att han har befunnit sig i en krigszon.

Annikas hjärta svämmar över av kärlek och hon brinner för välgörenhet. Hon väntar nu på att få veta var hennes nästa insats kommer att bli i världen. Till sina barn som är lite oroliga för henne har hon förklarat att risken för att råka ut för något farligt är minimal och att det inte spelar någon roll om hon bor i en husbil. Därmed sagt är hon, som hon själv säger, inte helt tokig utan numera väljer vart hon åker som volontär. Samtalet avslutas med påminnelsen om att rädsla allt som oftast är hjärnspöken och att livet ska levas här och nu.

Text: Anki Karlsson