Meny

Sunnersbergs kyrka

Sunnersbergs kyrka är belägen på Kålland, ca nio kilometer nordväst om Lidköping. Kyrkan ligger högt uppe på en kulle, väl synlig med sin höga, smala tornspira.
Den är uppförd av sandsten där de äldsta delarna är från slutet av 1100-talet. Kyrkan är ombyggd flera gånger och fick sitt nuvarande utseende 1869.
Den vitmålade dopfunten av trä är tillverkad i slutet av 1800-talet.
Kyrkan rymmer max 300 personer. Toalett finns i kyrkan.
Kyrkor kan ibland inte handikappanpassas fullt ut. Det allra mesta brukar kunna lösas bara behoven är kända i god tid.
Sunnersbergs kyrka är vinterstängd från jul till påsk.

MER OM KYRKAN
Den ursprungliga kyrkan i Sunnersberg uppfördes sannolikt i slutet av 1100-talet och bestod av ett rektangulärt långhus med ett lägre, rakt avslutat kor.
Kyrkan förlängdes under senmedeltid och fick ett torn på 1400-talet. Troligen var kyrkan då välvd. 1709 raserades det gamla koret och kyrkan fick det nuvarande, tresidigt avslutade koret. Det var troligen vid denna renovering som man tog ner det gamla valvet och långhuset fick ett trätak, som 1713 pryddes med målningar av Lidköpingsmästaren Petter Wernberg (1667-ca 1735).

En stor ombyggnad genomfördes 1868-1869 då kyrkan omdanades till korskyrka. Då byggdes korsarmarna i norr och söder och i anslutning till den norra korsarmen byggdes en ny sakristia. Det gamla trätaket med målningar förstördes när man byggde de rikt utformade läktarna längs tre av kyrkorummets sidor och ny, tidstypiskt öppen, takkonstruktion med lövsågade dekorationer. Dessutom satte man in ny bänkinredning. Fönster förstorades och i tornets bottenvåning inreddes ett nytt vapenhus. För övrigt förblev kyrktornet oförändrat. Efter ombyggnaden fick kyrkan en prägel av nygotik, såväl invändigt som utvändigt. Byggmästare var A. Pettersson, Uppsala.

En restaurering genomfördes 1955 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén (1888-1961). Yttertaket lades om, korgolvet höjdes, liksom sakristian och inredningen förändrades delvis.

En genomgripande restaurering utfördes 1993-1994 då kyrkorummets ursprungliga färgsättning återställdes så långt det var möjligt. Då fick kyrkan sitt dopaltare och en ikon.

Altartavlan föreställer Kristi döda kropp, buren av änglar och är troligen ett verk av den store holländske mästaren Anthonis van Dyck (1599-1641) målad på 1620-talet. Den skänktes 1779 av Claes Julius Ekeblad (1742-1808) och hans fru Brita Horn (1745-1791) på Stola herrgård.
De skänkte även en del av de textilier som finns bevarade i sakristian. Bland annat en mässhake i sammet, 1793 samt två kalkkläden, sydda av Brita Horn i slutet av 1700-talet.

Predikstolen med dess skulpturer är ett vackert 1600-talsarbete. Den är bekostad och donerad på 1670-talet av greve Magnus Gabriel De la Gardie. Vapensköldarna från De la Gardie och hans furstinna, Maria Eufrosyne, finns på predikstolen.

1697 byggdes den första läktaren och den fick läktarbröst målat av Carl Örn från Lidköping (verksam från 1686). 1744 ansågs läktaren för trång och en ny byggdes. På läktarbröstet målades Kristus och apostlarna. Vid renoveringen 1869 byggdes en ny läktare. Läktarbröstmålningarna på Kristus och Apostlarna sparades och hänger nu på väggarna i koret.

Kyrkan fick sin första orgel 1786, skänkt av Claes Julius Ekeblad. Den byggdes av Johan Everhardt (1718-1798), Skara.
Kyrkans nuvarande orgel skänktes av greve Gustaf Piper, Stola och byggdes 1857 av orgelbyggare Sven Fogelberg (1818-1900) i Lidköping. 1899 utökade Carl Axel Härngren orgeln till åtta stämmor. Nuvarande orgel renoverades 1997 av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping.

Den sexsidiga dopfunten av vitmålat trä tillverkades av A. Pettersson 1869, i samband med den stora ombyggnaden av kyrkan. I en tid då den baptistiska rörelsen växte sig stark och argumenterade för vuxendop markerade Svenska kyrkan sin barndopsteologi genom att åter börja genomföra barndopen i kyrkan och placera dopfunten centralt. Det var också då man började skriva Jesu ord från Markus evangelium på dopfunten: ”Låt barnen komma till mig”. Dopfunten i Sunnersbergs kyrka är en av de tidigaste med detta synsätt.

I söder, intill vapenhuset, byggdes 1645 ett gravkor åt överste Måns Silfverhielm (ca 1600-1645) och hans maka Brita Ekeblad (1614-1661). I samband med ombyggnationen 1869 revs det samt ett senmedeltida vapenhus. Av det gamla vapenhuset finns bara den östra väggen kvar, som nu ingår i södra korsarmens västmur. Spår från gravtumban finns bevarade, inmurade i södra korsarmen.

Ett porträtt samt ett epitafium av Riksrådet Claes Ekeblad d.ä. (1669-1737) finns placerat på södra väggen i långhuset. Några begravningsvapen, tillhörande den Ekebladska släkten finns upphängda vid ingången till sakristian. (se bild till höger.)

På södra korsarmsväggens utsida finns sedan 1928 ett solur.

På 1600-talet stod en klockstapel på kyrkogården som revs någon gång efter 1725.

Tornet är spånbeklätt och har en tornspira från 1700-talet. I tornet hänger två klockor, den ena medeltida med inskriptioner, den andra gjuten 1752 av Nils Billsten, Skara, ornerad med inskription: När ljudet mitt månd´ kalla / Och i din´ öron falla / Kom christen i Guds hus: Ther Herrens ord att höra / som hiertat titt kan röra / Och gifva kraftigt ljus.

På kyrkogården finns flera äldre gravvårdar och en murad materialbod från 1746.
En bevarad dubbel liljesten förvaras nu i kyrkans vapenhus.

Bild: Maria Lindström