MER OM KYRKAN
Den romanska kyrkan i Strö har präglats av sin närhet till godsen Lindholmen och Stola. Den är uppförd i finhuggen sandsten och senare under medeltiden utökad med ett grovt torn och en sakristia i gråsten. De äldsta murarna daterar sig troligen till slutet av 1100-talet.
Under medeltiden välvdes kyrkan och byggdes till med sakristia i norr och vapenhus i söder samt tornet i väster. I en inventarieförteckning från 1583 kan maan läsa att taket blev förstört, sannolikt genom danskarnas härjningar på 1560-talet. Mot slutet av detta århundrade uppfördes på långhusets norra sida ett gravkor. Samtidigt byggdes troligen strävpelarna vid torn och långhus. Under 1700-talet byggdes en läktare, men i övrigt fick kyrkan stå tämligen orörd, för att sedan under 1800-talets restaureringsiver genomgå en del förändringar.
De ursprungliga små fönstren förstorades för att göra kyrkorummet ljusare. Taket fick nya takstolar och yttertaket täcktes med plåt. Vapenhuset i söder revs och kyrkan fick en ny ingång i tornets västra del. Öppningen mellan långhuset och gravkoret, som från början var rundbågig, murades igen. Vid restaureringen 1921 togs läktaren ner och öppningen mellan långhuset och gravkoret öppnades igen för att ge plats för några bänkrader i gravkoret.
Takmålningarna från 1400-talet togs fram igen. Av den ursprungliga kyrkans fönster finns två bevarade. Det ena finns i korets östmur bestående av en mycket liten cirkelrund öppning i en klöverformad fördjupning. Det är nu igensatt. Under syns ett hugget kors i cirkelrund fördjupning. Det andra fönstret finns på långhusets södra vägg när murkrönet.
Kyrkan har blivit förskonad från alltför radikala ingrepp och har i stort sett fått behålla sitt utseende genom århundraden vad beträffar både interiör och exteriör, något som är av stort värde i vår tid.
Kyrktornet fick sitt nuvarande utseende någon gång mellan 1671 och 1731. I tornet hänger två klockor. Den ena är från 1639 med Ekeblads och Forstenaättens vapen. Den andra är gjuten 1755 av Nils Billsten (verksam mellan 1741-1794) i Skara.
På utsidan av södra korväggen lägger man märke till två skulpterade stenar. Den ena framställer nattvarden med Jesus och sju av hans lärjungar, de övriga har senare huggits bort för att ge plats åt det stora fönstret på koret. Den andra visar den helige Mikael vid själavägningen.
Altaruppsats och predikstol i barock är donerade av makarna Axel Lillie (1637-1692) och Maria Elisabeth Stenbock (död 1693) på Lindholmen, Strö. Altartavlan föreställer Kristus på korset. Det är en oljemålning, troligen en kopia, efter ett arbete av den holländske 1600-talsmästaren Rubens.
Takmålningarna är troligen från 1400-talets senare hälft. Vem som utfört dem är svårt att slå fast, men det finns det som talar för att de är gjorda av Nils Håkanssons verkstad (läs mer om detta längre ner), en av två kända målarverkstäder verksamma i Västergötland på 1400-talet. Målningarna är synnerligen väl bevarade, om man undantar östra korväggen, och de ger en speciell prägel och stämning åt kyrkorummet. I valvets mitt finns en cirkel föreställande treeningheten, Fader, Son och Ande; ett huvud med tre ansikten, riktade åt tre håll. Bilden är ganska unik. I vartdera av valvets fyra fält finns två sammanfogade cirklar. Två av dem återger en bild av Kristus och jungfru Maria. De övriga sex avbildar var sitt apostlapar. Fragmenten på korväggen föreställer det nyfödda Jesusbarnet samt de vise männens tillbedjan.
Då man under restaureringen 1921 knackade bort putsen från altaret för att återfå dess forna utseende gjorde man ett relikfynd, klätt i näver. Där fanns en liten träask som innehöll själva reliken, två små oregelbundna träflisor av någon rödaktig lind. Dessa låg omvirade av en bit gulnad linneduk, som i sin tur var omvirade av en tunn blyplåt, utan inskrift. Reliken återlades i relikgömman.
Domsängeln med basun och språkband är ett arbete från 1600-talet, likaså en ljuskrona i trä, nu hängande i gravkoret.
Dopfunten är av sandsten med en enkel ornering från romansk tid.
Det Oxenstiernska gravkoret från 1586 är ett av landets äldsta och bäst bevarade. Gravmonumentet är täckt av den Oxenstiernska gravstenen över Bengt Gabriel Oxenstierna (död 1591) och hans maka Sigrid Gustafsdotter Tre Rosor (död 1586) och deras barn.
I långhuset finns den Ekebladska graven med tretton namn av den Ekebladska släkten på Stola. Man lägger även märke till en rad vapensköldar, tillhörande Oxenstiernska och Ekebladska släktena.
.JPG?DoProcessing=&w=800)
