Lyssna

S:ta Marie kapell

S:ta Marie kapell är en liten men vacker och spännande kyrkobyggnad beläget nära Tranebergs gård på Kållandsö, cirka 20 km norr om Lidköping. Här fanns på 1100-talet en sockenkyrka som förföll. Den kom senare att tillhöra gården Traneberg som Magnus Gabriel De la Gardie blev ägare till 1666. Han lät på de gamla ruinerna återuppbygga kyrkan som då fick namnet S:ta Marie kapell.

Kapellet rymmer 60 personer, men en korvägg skymmer mycket av det som händer i koret. Ett mindre sällskap på 25 personer kan fungera bra vid dop eller vigsel. En mindre byggnad intill parkeringen inrymmer toalett.

Kyrkor kan ibland inte handikappanpassas fullt ut. Det allra mesta brukar kunna lösas bara behoven är kända i god tid.

Kapellet på Kållandsö som förföll och återuppbyggdes

S:ta Marie kapells historia börjar i 1100-talets mitt. Under långa perioder förföll det innan ägaren av Traneberg, Magnus Gabriel de la Gardie, lät återuppbygga det på 1670-talet. Hans hustru, Maria Euphrosyne, fick ge det sitt namn.

Av fyra medeltida kyrkor på Kållandsö finns ingen kvar. S:ta Marie kapell, som det ser ut idag, härrör från 1600-talet. Om den ursprungliga kyrkobyggnaden vet man nästan ingenting. En inhuggen skrift i en mur, okänt var idag, säger att den uppfördes kring 1150 under Erik den heliges regeringstid. Dopfunten i sandsten, två liljestenar och ett Sankt Göranskors på en vägg, är sannolikt alla från 1100-talet och skulle kunna bekräfta tillkomsten. I gamla handlingar kallas socknen och kyrkan Torssöeller Thoresrid.

Under 1300-talet kom byggnaden att stå öde, kanske beroende på den förödande digerdöden som härjade i början av 1350-talet. I början av 1500-talet förklarades kyrkoruinen tillhöra biskopsstolen och därmed skarastiftets sista katolske biskop Magnus Haraldsson. Vid mitten av samma århundrade ingick ruinen i riksrådet och lagmannens Tord Bondes ägor, såsom innehavare av den närbelägna herrgården Traneberg. En källa säger att en Elin Kyle på samma herrgård ska ha låtit reparera kapellet 1544 men att det i slutet av århundradet förföll på nytt. Den ägarlängd som finns inristad i en blåmålad kubbstol i kapellet, där Elin ingår, är dock inte tillförlitlig.

1652 tog Magnus Gabriel de la Gardie över Läckö grevskap efter sin far och 1668 köpte han Traneberg. Tio år senare återuppbyggde han det förfallna kapellet på det gamla långhusets ruiner. Han gav det dess nuvarande namn efter sin hustru, prinsessan Maria Euphrosyne av Pfalz.

Under 1750-talet färdigställdes kapellet i sin nuvarande form av ytterligare en ägare till Traneberg; översten Erik Magnus (även kallad Månsson eftersom hans far hette Måns) Ulfsparre och hans maka Fredrika Dorotea Taube af Sesswegen. De låter bygga till ett kor med tresidig avslutning i öster, saksristia i norr och vapenhus i väster.

Utökningen var angelägen eftersom kapellet låg närmast till för besättningarna på de båtar som anlöpte Tranebergs hamnar. Vänern var oreglerad och man ofta kunde ro ända fram till kapellet.  

1870 genomgick kapellet en omfattande reparation då de nuvarande ytter- och innertaken och de tredelade fönstren tillkom. 1932 överläts S:ta Marie kapell till Otterstads församling av bröderna Gunnar och Albin Andersson, dåvarande ägare till Tranebergs egendom. 
Vid en restaurering 1947 återbördades den medeltida dopfunten från Traneberg till kapellet. Fasaden putsades om, taket fick skifferplattor, nya dubbla fönster sattes in och el och värme installerades.

En orgel inköptes 1959 från Nordfors & Co i Lidköping och en klockstapel uppfördes 1971. Dessförinnan var klockan placerad i en trädklyka på kyrkogården. I taket hänger ett votivskepp med namnet Nathalia Charlotta.

Kapellet innehåller också en porträttsamling tillkommen vid 1700-talets mitt i samband med Ulfsparres renovering. Ett visar Karl XII till häst. Några porträtt visar ägare till Traneberg eller släktingar till dessa: Henrik Pedersson Måneskiöld (1590-1651), Johan Becker (1610-1675) och Eric Magnus Ulfsparre (1701-1765). Det sistnämnda porträttet stals från kapellet 1987 men kom tillbaka 2026.

I S:ta Marie kapell firas gudstjänster och det fungerar väl för dop och vigsel när man inte är så många. 

Inventatier

Altaret är murat av gråsten och putsat som täckt av en kalkstenshäll.

Altaruppsatsen är en gåva av Magnus Gabriel de la Gardie och hans furstinna, troligen 1678. Inom ett ramverk av träpilastrar syns en på väv målad framställning av nattvarden.

Altarkorset är skänkt till kapellet år 1953 av disponenten S. Ericsson, Lidköping

Dopfunten är kyrkans äldsta inventerium, från 1100-talet. Rund, oornerad skål, huggen i sandsten.

Predikstolen är ett enkelt arbete från 1600-talet med de fyra evangelisterna och Kristus ”Salvator Mundi” (Världens frälsare).

Votivskeppet är tillverkat av Oscar Jonsson och donerat till kapellet år 1964 av sjökaptenen Simon Granath. Modellen föreställer galeasen Natalia Charlotta som var Kållandsös sista seglande skepp.

Kubbestolen i sakristian är från 1770-talet. Den är bemålad med en märklig succesionslängd, avseende Tranbergs ägare tillbaka till år 890. Historiskt belagd är dock längden först från 1600-talets mitt.

Porträtten:

Över norra läktaren: iförd mantel antingen Peder Knutsson Månesköld (1529-1607) eller hans son Henrik Pederson Månesköld (1590-1651) och Johan Becker (ca 1610-1675)

På norra läktaren: Eric Magnus (Månsson) Ulfsparre (1701-1765, målningen blev stulen 1987 men har kommit tillbaka till kyrkan 2026) samt greve Arvid Posse (1689-1754) och hans maka Hedvig Christina, född Stenbock, (1699-1759)

Över södra läktaren: General Georg Johan Taube av Sesswegen (död 1726) samt Göran Eriksson Ulfsparre (1544-1612)

På södra läktaren: Karl XII som ung

På södra korväggen Karl XI till häst vid slaget vid Lund (1676)

På norra korväggen Karl XII till häst

Klockstapeln på kyrkogården är uppförd 1971. Tidigare har klockan varit placerad i ett träd.

Två liljestenar på kyrkogården är från tidig medeltid.

PSALM MED TEXT AV MAGNUS GABRIEL

Jesus, när mitt liv släcks ut, ett bättre liv skall dagas,
ty då är prövotiden slut, till dig skall jag då tagas.
Min kropp som såddes dödlig här skall uppstå ny, odödlig där,
i härlighet förklarad.

Kom Jesus, du min frälserman, kom, för mig till det livet
som på din Faders högra hand blir trogna hjärtan givet.
Giv mig din hjälp att leva så att jag kan dö i frid och gå
till glädjen i din himmel.

Svensk psalm 621 (vers 1 & 7) med text av Magnus Gabriel de la Gardie 1686

EN TRAGISK OLYCKA

På Annandag pingst 1871 samlades ett antal ungdomar vid torpet Fårebo för att göra en kortare båtutflykt till Navens fyr. Solen höll på att gå ner och skratt och sång genljöd över sjön. Raskt hoppade några ungdomar i två ekor medan resten trängde ihop sig i en större fiskebåt. Ekorna roddes en lite längre väg men fiskebåten med 15 ombord valde en kortare kurs utomskärs. Båten var kraftigt överlastad och när den träffades av några häftiga vågor vattenfylldes den och sjönk hastigt.

Alla ungdomarna hamnade i sjön och trots att flera av pojkarna gjorde hjältemodiga insatser och lyckades föra i land flera av sina kamrater så drunknade åtta – fem pojkar och tre flickor – alla mellan 16-30 år gamla. De flesta var inte simkunniga. Den muntra utfärden slutade med katastrof, sorg och gråt.

Olyckan spred naturligtvis stor förstämning i bygden och sju av de omkomna begravdes i en gemensam grav vid S:ta Marie kapell, alldeles vid klockstapeln.