På kvällen torsdag 24 augusti ordnas en kulturhistorisk kyrkogårdsvandring vid S:ta Marie kapell 18.00. Vandringen leds av Adrian Taleny. Församlingen bjuder på fika och kvällen avslutas med andakt i kapellet.
Kapellet är öppet från 13.00 denna dag. Fika och guidning. Välkommen!
Kapellet på Kållandsö som gång på gång förföll
S:ta Marie kapells historia börjar i 1100-talets mitt. Under långa perioder förföll det innan ägaren av Traneberg, Magnus Gabriel de la Gardie, lät återuppbygga det på 1670-talet. Hans hustru, Maria Euphrosyne, fick ge det sitt namn.
Av fyra medeltida kyrkor på Kållandsö finns ingen kvar. S:ta Marie kapell, som det ser ut idag, härrör från 1600-talet.
Om den ursprungliga kyrkobyggnaden vet man nästan ingenting. En inhuggen skrift i en mur, okänt var idag, säger att den uppfördes kring 1150 under Erik den heliges regeringstid. Dopfunten i sandsten, två liljestenar och ett Sankt Göranskors på en vägg, är sannolikt alla från 1100-talet och skulle kunna bekräfta tillkomsten. I gamla handlingar kallas socknen och kyrkan Torssö.
Under 1300-talet kom byggnaden att stå öde, kanske beroende på den förödande digerdöden som härjade i början av 1350-talet.
I början av 1500-talet förklarades kyrkoruinen tillhöra biskopsstolen och därmed skarastiftets sista katolske biskop Magnus Haraldsson. Vid mitten av samma århundrade ingick ruinen i riksrådet och lagmannens Tord Bondes ägor, såsom innehavare av den närbelägna herrgården Traneberg. En källa säger att en Elin Kyle på samma herrgård ska ha låtit reparera kapellet 1544 men att det i slutet av århundradet förföll på nytt. Den ägarlängd som finns inristad i en blåmålad kubbstol i kapellet, där Elin ingår, är dock inte tillförlitlig.
1652 tar Magnus Gabriel de la Gardie över Läckö grevskap efter sin far och 1668 köper han Traneberg. Tio år senare återuppbygger han det förfallna kapellet på det gamla långhusets ruiner. Han gav det dess nuvarande namn efter sin hustru, prinsessan Maria Euphrosyne av Pfaltz.
Under 1750-talet färdigställdes kapellet i sin nuvarande form av ytterligare en ägare till Traneberg; översten Erik Månsson Ulf- sparre och hans maka Fredrika Dorotea Taube af Sesswegen. De låter bygga till ett kor med tresidig avslutning i öster, saksristia i norr och vapenhus i väster.
Utökningen var angelägen eftersom kapellet låg närmast till för besättningarna på de båtar som anlöpte Tranebergs hamnar. Vänern var oreglerad och man ofta kunde ro ända fram till kapellet.
1870 genomgår kapellet en omfattande reparation då de nuvarande ytter- och innertaken och de tredelade fönstren tillkom.
1932 överläts S:ta Marie kapell till Otterstads församling av bröderna Gunnar och Albin Andersson, dåvarande ägare till Tranebergs egendom.
Vid en restaurering 1947 återbördades den medeltida dopfunten från Traneberg till kapellet. Fasaden putsades om, taket fick skifferplattor, nya dubbla fönster sattes in och el och värme installerades.
En orgel inköptes 1959 från Nordfors & Co i Lidköping och en klockstapel uppfördes 1971. Dessförinnan var klockan placerad i en trädklyka på kyrkogården. I taket hänger ett votivskepp med namnet Nathalia Charlotta.
Kapellet innehåller också en porträttsamling tillkommen vid 1700-talets mitt i samband med Ulfsparres renovering. Ett visar Karl XII till häst. Några porträtt visar ägare till Traneberg eller släktingar till dessa: Henrik Pedersson Måneskiöld (1590-1651), Johan Becker (1610-1675) och Eric Månsson Ulfsparre (1701-1765). Det sistnämnda porträttet stals dock från kapellet 1987.
I S:ta Marie kapell firas gudstjänster och det är perfekt för dop och vigsel när man inte är så många.