De var tidens jetset-par, furstinnan Maria Euphrosyne av Pfalz och greven Magnus Gabriel de la Gardie. I mitten av 1600-talet tog de över Läckö slott och påbörjade stora ombyggnader, bland annat tillkom en slottskyrka och bönekammare. Tron var en självklar del av livet och paret var båda färgade av nya tankar som betonade det personliga fromhetslivet. I framtiden kan det vara möjligt att ta del av furstinnas bönbok som sammanställdes för 340 år sedan.
Under andra hälften av 1600-talet nådde den tyske teologen Johann Arndts texter och tankar adeln och borgarklassen i Sverige. Arndt menade att trons liv kommit i skymundan för läran, en riktning som senare skulle benämnas pietism. Slottskyrkor som oftast var i privat ägo, kom tidigt att präglas av dessa tankar i målningar och utsmyckningar.
På Läckö slott hade de båda makarna var sin bönekammare. Maria Euphrosynes ligger vackert åt öster med utsikt över Vänern, Kinnekulle och slottsträdgården. Bönekammaren, som ligger intill hennes bostadsvåning, har sannolikt dekorerats av målarverkstaden på slottet. Också här ser man inspirationen från förpietistiska tankar och tysk andaktslitteratur.
Bönboken som Maria Euphrosyne sammanställde trycktes sex år före hennes död. Den innehåller bland annat bibelcitat, dagliga morgon- och aftonövningar, kung Davids psalmer, andliga sånger och böner vid bot, bikt och nattvardsgång. I översättning lyder den långa titeln: ”Himmelsk manna för den andligen hungrande själen, framletad ur åtskilliga böcker”. Bönboken trycktes i ett fåtal exemplar i Stockholm 1681. Det var ovanligt att kvinnor gav ut böcker och därför gavs den ut anonymt, även om man kan anta att många visste vem som låg bakom.
Språket i bönboken är tyska vilket många inom adeln i Sverige talade. Det var också det språk som Maria Euphrosynes far Johan Kasimir av Pfalz talade.
Stora om- och tillbyggnadsprojekt
Magnus Gabriel övertog Läckö grevskap och Läckö slott från sin far Jacob de la Gardie när denne dog 1652. Liksom många adelsfamiljer hade man flera egendomar och flyttade mellan dem. Paret ägde bland annat slotten Karlberg utanför Stockholm, Venngarn utanför Sigtuna, Mariedal mellan Skara och Götene och Höjentorp nära Varnhem.
Magnus Gabriel satte genast igång med stora om- och tillbyggnadsprojekt på Läckö. Målet var att omvandla slottet till en användbar bostad men också att göra det värdigt en greve. En fjärde våning byggdes i huvudborgen och en rad konstnärer anlitades för att dekorera väggar och tak i slottet.
Någon typ av gudstjänstlokal har säkert funnits tidigare i något av slottets gemak, däremot ingen slottskyrka. Den tillhör de allra första uppdragen i det byggnadsprogram som upprättades 1654. Men eftersom greven också hade ansvaret för krigsväsendet i Östersjöprovinserna gick arbetet långsamt. Slottskyrkan kunde tas i bruk först 1675. Herrskapet kunde nå greveläktaren utan att behöva passera kyrkporten på borggården.
Lät restaurera många kyrkor
Magnus Gabriel lät också restaurera många kyrkor i sitt grevskap som innefattade ett stort område på Vänerns södra sida med Läckö som centrum; Otterstads (gamla) kyrka, Senäte kyrka, S:ta Katrine kapell (Sunnerby kyrka) och Torsöö kapell. Det sistnämnda fick efter renovering namn efter hustrun och kallas än i dag S:ta Marie kapell
En annan kyrka som fick del av Magnus Gabriels omsorg är Varnhems klosterkyrka som tillsammans med närbelägna Höjentorps slott tillhörde hans grevskap. Han fick kyrkan som en förläning av drottning Kristina, vars gunstling han var under många år. Greveparet såg värdet i kyrkan och beslutade sig för att rädda den från förfall och göra den till sin gravkyrka. En förnäm barockorgel uppfördes också i kyrkan.
Maria Euphrosynes och Magnus Gabriels gemensamma liv var en berg- och dalbana. Greven blev både riksråd, riksmarskalk och riksdrots men råkade flera gånger i onåd hos kungamakten, både under Kristinas, Karl X:s och Karl XI:s tid på tronen. Hustrun som hade släktförbindelser med regenterna kunde medla ibland. Drottningen var hennes kusin, brodern blev kung när Kristina abdikerade och Karl XI var hennes brorson.
Åtta barn dog
Makarna gick också igenom många förluster. I äktenskapet föddes elva barn mellan 1647 och 1665, men åtta av dem nådde inte ens tonåren. Parets fjärde son Johan Kasimir var knappt två månader gammal när han dog 1651. Sexton år senare när Maria Euphrosynes bönekammare var nästan klar, förlorade de med bara några dagars mellanrum i januari 1667 Maria Sofia, 4 år och Magnus Gabriel ännu inte fyllda 13.
Det stora nederlaget för paret kom på 1680-talet när en tredjedel av adelns gods och tillgångar drogs in till kronan genom Karl XI:s så kallade reduktion. Magnus Gabriel fick lämna Läckö och flera av sina egendomar och avkrävdes dessutom stora summor pengar. Några slott fick de dock behålla fram till sin död. Magnus Gabriel avlider på Venngarn 1686 och Maria Euphrosyne vistas på Höjentorp när hon dör året efter.
”Från oro till god vilja”
Tron och tilliten till Gud präglade starkt makarnas liv i med- och motgång. Nära sin död skrev Magnus Gabriel en begravningspsalm som fortfarande finns i vår psalmbok (621): ”Ur mörker kommer jag till ljus, från armod till Guds rika hus, från oro till god vilja”.
Maria Euphrosyne fann tröst i sin bönbok som gavs ut samma år som Läckö slott drogs in till kronan. Kanske ville hon sammanfatta det som betytt mest för henne under ett långt, dramatiskt, då 56-årigt liv. Hennes valspråk genom livet var ”Gott ist mir alles - Gud är mitt allt”.