Lilla kapellet

Byggnaden uppfördes 1915 för att användas som bårhus, en plats för kistor med avlidna i väntan på begravning. 
Byggmästare var troligen Carl Alfred Brink, byggmästare (född 1874 i Lilla Klackered Otterstad).
Målningarna i kapellet är utförda av Magnus Lidholm, bror till den mer kände målaren Benjamin Lidholm, båda från Lidköping.
En sexuddig, blyinfattad lampa införskaffades i slutet av 1930-talet till vapenhuset i Otterstads kyrka, då elektricitet drogs in. På 1970 eller 1980-talet reparerades den av en glasmästare och hängdes upp i kapellet. Väggarna putsades vid samma tillfälle.

På senare år används kapellet då och då för begravningar.
När en urna ska gravsättas kan kapellet vara platsen man samlas på innan man går ut på kyrkogården.
Barnverksamheten har ibland en samling eller andakt i kapellet. 

KORT HISTORIK OM BÅRHUS OCH JORDFÄSTNING
Likbod, bisättningshus, bårhus, begravningskapell. Olika benämningar har använts under olika tider, och kanske med lite olika innebörd i olika delar av landet, för byggnader där kistan med den avlidne förvarades i avvaktan på begravning.
Innan dess förvarades kistan med den döde hemma på gården, t ex på logen eller i ett uthus. Självklart fanns problem med detta varma sommarmånader och vinterns tjäle kunde dra ut på tiden för gravsättning. Därav växte behovet fram av en för ändamålet lämplig allmän byggnad.
Till och med 1800-talet ägde de flesta begravningsakter rum på kyrkogården före söndagens högmässa. Den döde transporterades till kyrkan i procession och prästen och klockaren tog emot begravningsföljet vid kyrkogårdsporten. Därefter följde klockringningen inför högmässan. Kistan sänktes ner i graven och prästen vigde den döde till gravens ro. Efter jordfästningen följde högmässan inne i kyrkan.
Senare under 1800-talet blev jordfästningen en egen gudstjänst. I slutet av 1800-talet kom allt fler begravningar att ske inne i kyrkan, eller i ett särskilt för ändamålet uppfört begravningskapell.