Meny

Gösslunda kyrka

Gösslunda kyrka är belägen mitt på Kålland, ca åtta kilometer norr om Lidköping.
Kyrkan är uppförd i huggen sandsten under första halvan av 1100-talet. 
Dopfunten i sandsten kan dateras till 1100-talet.
Kyrkan rymmer ca 100 personer
Toalett finns i anslutning till kyrkan.
Kyrkor kan ibland inte handikappanpassas fullt ut. Det allra mesta brukar kunna lösas bara behoven är kända i god tid.

MER OM KYRKAN
Kyrkan uppfördes i sandsten, är daterad till omkring år 1100 och kan ha ersatt en tidigare kyrka i trä. Precis som närbelägna Skalunda kyrka tyder arkitektur och utsmyckning på att Gösslunda kyrka uppfördes under engelskt inflytande.
Kyrkan fick formen av ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakt avslutat kor i öster. Av den ursprungliga anläggningen finns endast den östra korväggen kvar.
Koret som en gång var smalare, har haft finhuggen sandsten i jämna omkring 20 cm höga skift som vilar på en skråkantad sockel. Långhuset är däremot uppfört på ett helt annat sätt och med ett material av långt större mått. Stenarna ligger där i jämna skift med en höjd av 30-50 cm. Den skråkantade sockeln är här av större proportioner. En tydlig gräns framträder två meter från östra gaveln. Eftersom byggnadssätten skiljer sig åt måste byggnaderna ha uppförts under två olika perioder. En teori menar att arbetet anpassats efter en redan existerande träkyrka. När stenkyrkan började bli klar revs träkyrkan.
Tornets murar ligger i förband med långhuset vilket tyder på att de uppförts vid samma tillfälle vilket är ovanligt. Dess massiva murar och stora dimensioner tyder på att det även fick tjäna som försvarsverk mot fientliga angrepp. Även den välbevarade sydportalen är från 1100-talet medan vapenhus och sakristia är senmedeltida.
Det ursprungligen rakslutna koret utvidgades i bredd med långhuset år 1851 efter en åskeld, samtidigt som fönstren förstorades och kryssvalven med sina kalkmålningar ersattes med ett trätak.
Omkring 1760 tillstyrktes ett förslag om att rasera kyrkan helt, vilket inte utfördes.
År 1907 begärde församlingen hos Kungl. Maj:t att få riva kyrkan, vilket avslogs. I stället föreslogs en genomgripande restaurering, vilken slutfördes 1913. Samma år återfick kyrkan den för Kållandsbygden karakteristiska höga tornspiran.
Vid restaureringen hittades i nedre delen av kyrkans norra innervägg en inmurad runsten i rödgrå granit. Denna togs ur och restes på norra delen av kyrkogården.   
En annorlunda utsmyckning kan ses vid tornportalen där bildhuggaren har återgivit en stor kentaur (en mytologisk varelse med en mans överkropp och en hästs underkropp) med vikingahjälm. Sitt dragna svärd höjer han hotande mot kyrkobesökaren och han riktar också en spark med framhoven. Det icke-kristna sagodjurets funktion var att skrämma bort otyg från kyrkan - ont skulle med ont fördrivas.
Fyrkantiga tillhuggna stenblock (kvadrar) med bilder finns infällda i murarna, bland annat en gåtfull som visar två män med svårbestämbara föremål i händerna. Från kantramen hänger ett kors ner. Flera detaljer i relieferna påminner om anglosaxisk stenskulptur, viket skulle kunna tala för att relieferna är utförda av en engelsk mästare, kanske så tidigt som omkring 1100.
 
Kyrkan hade tidigare två medeltida klockor. Storklockan göts om i Ystad 1935.
Lillklockan är av en äldre senromansk typ (före 1914). Den hänger numera i klockstapeln i fornbyn vid Västergötlands museum i Skara. Den har två smala skriftband, men är utan inskrifter.
Kyrkan har två runstenar, en inne i, och en utanför kyrkan.
På kyrkogården finns förromanska gravvårdar, bland annat en så kallad Eskilstunakista med kilformig lockhäll och gavelkors. Gravvården är inspirerad av anglosaxisk tradition.

Gösslunda kyrka tillhör sedan 2002 Sunnersbergs församling (tidigare Gösslunda församling) i Skara stift.

Bild: Kerstin Larsson