Du sitter i soffan. TV:n står på, men du har egentligen slutat titta. Bilderna byts snabbt: ruiner, människor som flyr, barn som gråter. En reporter pratar om ännu ett krig, ännu en katastrof.
Du känner hur något drar ihop sig i magen. Det är som att hela världen brinner – och du sitter här, med en filt över benen och mobilen i handen.
Du scrollar i flödet. Någon lägger upp klipp på sitt träningspass, någon annan ett skämt och en influencer du följer visar en ny pryl som är jättebra. Allt blandas ihop – skratt och sorg, vardag och förtvivlan – och det känns plötsligt svårt att andas.
Vad kan man ens göra åt allt det här?
Du har inga svar. Bara den där tunga känslan av maktlöshet, som om allt är för stort, för långt borta.
Blicken blir tom. Vad nu då? Du kan stänga av. Du kan skänka pengar. Du kan gå över till grannen och fråga hur hon mår. Men just nu sitter du bara kvar.
Alternativ 1
Du swishar en peng till Act Svenska kyrkan som jobbar för fred.
Alternativ 2
Du stänger av.
Alternativ 3
Du frågar grannen vad du kan hjälpa henne med.