Det är stökigt i korridoren efter mattelektionen. Skåpsdörrar smäller igen, väskor dunsar i golvet, någon ropar efter sin kompis längre bort. Det luktar lite av våta kläder och rengöringsmedel. Det vanliga kaoset, egentligen.
Men så ändras något. Skratten låter annorlunda nu, inte sådär varma som när någon berättar ett skämt, utan skarpa, nästan som små hugg.
”Alltså, vad har du på dig?” säger en kille högt. Ett par andra börjar fnissa. Du ser direkt vem de pratar om: den nya tjejen, som mest håller sig för sig själv. Hon står med ryggen mot korridoren, försöker låtsas som ingenting medan hon fumlar med låset.
”Säg nåt då!” ropar någon längre bort. Någon annan tar upp mobilen.
”Det här måste vi filma!”
Tjejen blir alldeles stilla. Hon tittar ner i golvet. En sekund känns det som om hela korridoren tystnar – och samtidigt som om alla tittar.
Du står bara några meter bort. Hjärtat slår snabbt. Du vill säga något men du vet hur lätt det är att bli nästa mål. Och du är inte den som brukar höras.
Ett skratt bryter tystnaden igen. Någon viskar: ”Kolla, hon börjar nästan gråta.”
Du känner hur det drar till i magen. Ska du gå fram? Säga något? Hämta en vuxen? Eller bara låtsas som att du inte såg?
Vad väljer ni?
Klicka på det alternativ ni vill välja för att se vilka konsekvenser det kan få.
Alternativ 1
Du väntar tills situationen är över och går sedan fram till den som blivit utsatt och visar att hon inte är ensam. Du hjälper sedan henne att berätta för en vuxen vad som hänt.
Alternativ 2
Även om det känns svårt säger du ifrån direkt i situationen till den som mobbar och visar att du står på den utsattas sida.
Alternativ 3
Du gör ingenting utan går därifrån.