David och Peter kommer att stanna i Sverige i tre månader, varav fem veckor i Stockholm. Tidigare har de varit i Rättvik, och senare kommer de att besöka Uppsala och Linköping.
I första hand är de här för att utbyta erfarenheter mellan de respektive kyrkorna, och i Uppsala kommer de att träffa andra utbytesdeltagare och diskutera sina upplevelser i Sverige.
David och Peter är båda 25 år gamla, jobbar för ideella organisationer, och kommer från städer söder om Victoriasjön i nordvästra Tanzania. David Laurent är revisor och kommer ifrån Biharamulo. Liberath Peter Pesha jobbar som programansvarig och är från Ilemela.
De har varit här i snart en månad, och bor tillsammans hos en värdfamilj, Kjell och Sue i Sollentuna. Så vad gör de under sin tid i Stockholm?
− Vi har ett ganska uppstyrt program, men vi har ofta förmiddagarna lediga, och en dag i veckan när vi inte är uppbokade. Då försöker vi träna eller så försöker vi se eller lära oss något nytt, säger David.
Öppna dörrar och upptagna svenskar
De har bland annat besökt Vasamuseet, och Peter är imponerad över hur svenskarna bevarar sin historia. De uppskattar att kyrkdörrarna alltid tycks vara öppna i Sverige. Så är det inte i Tanzania. Där är kyrkan öppen under mässan på söndagar och någon dag i veckan. En annan skillnad mellan Sverige och Tanzania är längden på gudstjänsterna.
− Hemma håller det på tre-fyra timmar, här går det fortare. Det är inte heller lika mycket folk i bänkarna här, men å andra sidan finns det kyrkfika. Det har vi inte i vår kyrka, säger Peter.
Annars är det mycket som är lika i kyrkan i de båda länderna, gudstjänster, procedurer och prästens klädnad är lika. Men konfirmanderna i Tanzania är yngre, 11-12 år gamla, och församlingarna är mindre i Sverige, berättar Peter, och fortsätter:
− Alla i Sverige är så upptagna. Vi är upptagna i Tanzania också, men vi tar oss alltid tid att hänga med kompisar. I Sverige verkar det som att ingen har tid att ta tio spontana minuter. Sådant behöver tydligen planeras i förväg.