9 och 12 augusti: Schiörlinakademin

Johann Sebastian Bachs unika bidrag till klaverrepertoaren definieras av ett symbiotiskt förhållande mellan tematiskt material och kontrapunktisk struktur, oavsett det avsedda instrumentet.

I denna konsert utforskar vi de strukturella och tematiska kopplingarna mellan Bachs verk i Das wohltemperierte Klavier (WTC) och hans stora preludier och fugor för orgel och det visar sig att de teman och kompositionstekniker som tillämpas i bägge formaten ofta är nära besläktade.

Programmet bygger på utgångspunkten att ett frö som såtts i ett preludium från Das wohltemperierte Klavier ofta finner en frände i ett större preludium eller en fuga för orgel i samma tonart. Genom att växla mellan hammarklaverets intima, dynamiskt uttrycksfulla ljudvärld och orgelns ihållande klangrikedom - vare sig det sker genom glädjen i C-dur eller allvaret i h-moll - erbjuder vi en möjlighet att uppleva dessa ”sammanhängande verk” genom en kontrastrik dialog.

I tonarten i D-dur har vi valt verk som inte ingår i WTC: Toccata i D-dur (BWV 912) för cembalo/klavikord och Preludium och fuga i D-dur (BWV 532) för orgel härstammar troligen från samma period i Weimar runt 1710. Båda styckena inleds med briljanta löpningar, inklusive dramatiska stigande skalor och brutna ackord (arpeggion) och i de kontrapunktiska delarna använde Bach ett sekvensbaserat sextondelsmotiv i fugorna i båda verken.

Det är intressant att notera det skifte i tonhöjd som vi kommer att höra i dialogen mellan instrumenten i konserten på grund av att instrumenten är stämda i olika tonhöjd. Denna ”tonhöjdsvandring” tillför ett extra skikt i utforskningen av tonernas karaktärsdrag. Men framför allt, när vi rör oss mellan hammarklaverets intima klarhet och orgelns rumsliga storslagenhet bjuder vi in dig att lyssna till de musikaliska trådar som binder samman verken i det intima och monumentala och de två fundamentalt olika världarna hos klavikordet och orgeln.