Den 23 november 1944 reste Nykilsbon Karl Gustaf Erik Johansson till Gotland med ångfartyget Hansa. Han hade haft permission och var på väg tillbaka till Visby där han var stationerad vid Kustartilleriet.
Men Hansa nådde aldrig fram till Visby. Tidigt på morgonen den 24 november torpederades fartyget och gick till botten. Ombord fanns 86 personer. Endast två överlevde olyckan som brukar benämnas som den största inom svensk sjöhistoria innan Estonias förlisning 1994.
Det rådde stor oklarhet om vad som egentligen hade hänt. Hansa hade en stor explosiv last ombord, långt mer än vad som var tillåtet. Hade den påverkat eller kanske rentav orsakat katastrofen? En kommission tillsattes för att utreda olyckan. En rad undersökningar genomfördes som kom fram till att Hansa hade torpederats av ett fartyg av okänd nationalitet.
I Nykil församlings kyrkobokföring kan vi läsa att Karl Gustaf Erik Johansson omkom ”genom drunkning vid fartyget Hansas förlisning”. Det finns också nedtecknat att ”en krans från föräldrar och syskon fanns med vid minnesgudstjänst i Stockholms Storkyrka 3/12-44. Kransen sänktes jämte andra å katastrofplatsen genom Marinförvaltningens försorg.”
Tjugo år efter katastrofen kunde en tysk sjöhistoriker fastställa att Hansa inte torpederats av tyskarna. 1992 avslöjades att det var den sovjetiska ubåten L-21 som torpederade Hansa. Dokumentation fanns i fartygets däcksloggbok, krigsdagbok samt fartygschefens expeditionsrapport.
Källa: Wikipedia
Bild: www.kommandobryggan.se