Mellan hösten 1924 och våren 1931 pågick Sveriges längsta arbetskonflikt - lockouten av skogsarbetarna i Lossmen. Efter konfrontationer under hösten 1924 och vintern 1925 Då övergick konflikten i en segdragen kamp där skogsbolagen ville svälta Lossmenborna till underkastelse.
En av de framträdande i byns motståndsrörelse var Signar Lindfors, som trots att han bara gick några veckor i skolan var en man som kunde prata med höga herrar på höga herrars språk.
Efter att ha skickat brev till landshövdingen i Umeå bokade denne ett möte på kyrkogården i Kalvträsk med Lindfors och kommunalpolitiker från Burträsk. Väl på plats tog landshövding Rosén Signar Lindfors under armen och gick en rundvandring på kyrkogården.
”Ni har pengar och det är en skam att folk som vill arbeta inte ska få denna möjlighet. Så här får det inte vara inom er kommun” ska landshövdingen ha sagt till politikerna när de återvände från rundvandringen.
Lindfors förslag var att arbetare från Lossmen skulle bygga en kyrkomur och dessutom frakta jord för att höja kyrkogårdens norra del för att underlätta gravsättningar, då kyrkan och kyrkogården är byggd på en stor häll. Så blev det också. Arbetarna från Lossmen fick under en tid viktiga dagsverken som gav inkomster, samtidigt som Kalvträsk kyrkogård fick en cirka 360 m lång mur.