Bonnstan – Böndernas stad med historisk tyngd
Det var en annan tid, då veckans rytm styrdes av kyrkklockor och kyrkogångsplikten var lag. Det var alla vuxna församlingsbors skyldighet att infinna sig till gudstjänst om söndagen. Missade man alltför många söndagar riskerade man både böter och offentlig skam, något som kunde fläcka ett släktnamn i generationer.
För människor i byar långt utanför Skellefteå innebar det här långa färder med häst och vagn, ofta på knaggliga vintervägar eller genom höstblöt skog. Att resa fram och tillbaka samma dag var otänkbart, så därför timrades mindre bostäder in närheten av kyrkan där de kunde övernatta inför helgens gudstjänster. Så växte Bonnstan fram, steg för steg, alldeles nära bygdens kyrka.
Med tiden blev denna plats långt mer än bara ett praktiskt övernattningsläger. Bonnstan blev en social knutpunkt där folk möttes för marknader, sockenstämmor och gemenskap. Under storhelger myllrade det av församlingsbor som inte bara gick i kyrkan utan också hann utbyta nyheter, knyta affärer och kanske ägna sig åt lite försiktigt nattfrieri. Det var nämligen inte ovanligt att unga män under mörka sommarnätter läste upp spetsfundiga friarramsor utanför kammare där flickor bodde, i hopp om att vinna både skratt och hjärta.
Ett mönster av historia
Idag består Bonnstan av 114 hus och hela 376 kammare, byggda i täta rader som ett rutnätsmönster på backen nedanför kyrkan. Efter den stora branden 1835, då nästan allt förtärdes av elden, återuppfördes kyrkstaden på sin nuvarande plats – och står där än, med sina grånade stockar.
Kamrarna är oelektrifierade och saknar moderna bekvämligheter. Det är just det som ger dem sin speciella karaktär. Att kliva in i en bonnstakammare är som att öppna en dörr till historien; man möts av doften av gammalt trä och trampar det golv dåtidens kyrkfolk ställde av sig skorna på.
Ett levande kulturarv
Men Bonnstan är ingen död kuliss. Än idag lever platsen upp, inte minst under sommarmånaderna när traditionella evenemang som midsommarfirande och marknader lockar både lokalbefolkning och långväga besökare. Här möts människor för att sjunga, dansa och helt enkelt umgås, precis som förr.