Det är tid för Guds fred nu. Hög tid. Egentligen övertid. Nu har vi levt med krig i vår närhet alldeles för länge. Än värre - så många människor på vår jord tvingas leva i dessa krig och dagligen fly för sina liv. Och så många dör. Det är så oerhört smärtsamt och förfärligt. Det är som Bob Dylan sjunger ”Hur många krig ska det ta att förstå, att det alltid är människor som dör.”
Vår Gud är en gud som vill fred. Vår Gud har skapat oss till att älska varandra, inte döda varandra. När Jesus föddes sjöng änglarna om ”fred på jorden bland människor som Gud älskar.” I Sakarias lovsång läser vi att Jesus ska styra våra fötter in på fredens väg. Och Paulus påminner oss om att vi står i försoningens tjänst.
Ändå är det så tyst i samtalen om fred. Det är som om vi lever i en fredstystnad.
I somras var jag ute och promenerade på Hallands Väderö utanför Torekov i Skåne. Och jag skulle bara titta ner för att se så jag inte skulle snubbla över stenarna jag gick på, när jag såg ett fredsmärke inristat i granithällen. Jag hade lika gärna kunnat passera det. Det var på samma gång osynligt som bergfast inristat under mina fötter. Precis som freden. Den är tyst och osynlig och samtidigt bergfast inristad under våra fötter.
Många undviker att tala om fred idag av rädsla för att ta ställning och välja sida i alla dessa svåra konflikter runt om i världen. Men hur kan talet om fred vara ett sätt att välja sida i en konflikt? Hur kan det vara fel att tala om och arbeta för fred? Allas liv är ju beroende av fred. Utan fred fortsätter människor att döda och dödas.
Det är hög tid för Guds fred. Under de kommande åren blir därför Guds fred det tema som ska vara vår ledstjärna i Skara stift. Dels för att högtidlighålla det stora ekumeniska mötet 1925, då Ärkebiskop Nathan Söderblom samlade nästan alla kyrkoledare till arbetet för fred i en tid som liknar vår. Dels för att påminna oss om att ”kommer inte freden först min vän, kommer inget efter den”, som Tage Danielsson en gång skrev som råd till ett nyfött barn. Det är tid för Guds fred nu.
Freden är inristad i vår mänskliga grund. Vi behöver hjälpa varandra att se och värna den, för utan fred kan ingen av oss leva. Just nu är den en självklar del i vår vardag i Sverige, men det kanske inte alltid kommer att vara så. Och då kommer vi alla att vara beroende av att de finns människor som inte ger upp om detta grundläggande, att fred alltid är rätt! Så låt oss börja nu. Med oss själva och tillsammans med varandra.
Låt oss be om fred och frid i hela den värld Gud älskar, för vapenvila där konflikter rasar, fredsfördrag som håller och rättfärdighet och frihet för alla människor.
Det kan vi göra för rätt och för fred. Vi kan be och svara på vad andra ropar om och ber. Gå samman steg för steg och något sker. För Jesus finns bland oss idag. Jesus finns bland oss idag. (Sv.Ps. 591)