Påskdagen - del 2

Att återvända

Läsning Luk 24:30–33

Att vända tillbaka till det och dem jag lämnade och flydde ifrån, det jag inte tog ansvar för. Att återvända till det som inte är avslutat, helt eller läkt. Att gå tillbaka för att göra det jag inte gjorde, ta ansvar för det jag släppte, läka det som gick sönder. Det kallas förlåtelsens väg, ibland även gottgörelsens, helandets eller omsorgens väg. Jesus har påmint oss om detta om och om igen. Ständigt ska vi återvända dit, har vi hört honom säga. På samma sätt har vi hört honom rikta samma gränslösa förlåtelse till oss, gång på gång på gång. Förlåtelse är en Guds gåva till oss, för att vi ska kunna leva med oss själva och varandra.

Det är en hoppets väg som leder till det liv vi inte trodde var möjligt. Det liv som måste möta döden och mörkret för att veta var smärtan, såren, destruktionen har funnits. För att förlåta, för att be om förlåtelse, för att hela och ta ansvar måste vi också veta vad det är som gått sönder och blivit förstört. Det har vägen till korset visat. Det har stilla veckan lett oss igenom dag för dag.

Lärjungarna bröt upp och återvände till Jerusalem, till den plats och det sammanhang som de modlöst hade lämnat. De hade varit sorgsna, kanske också rädda. Främlingen som slagit följe med dem under deras dystra vandring, och bjudits in att dela en måltid tillsammans med dem, hade fått dem att minnas samtalet vid ett annat bord. Är det detta de nu kommit ihåg? Att delandet av det svåra paradoxalt nog ofta leder till helandet vi så innerligt längtar efter. Ger oss de insikter vi inte själva kan nå. Att delandet gör helandet. Var det så deras ögon öppnades?

Vi kan inte bli människor på egen hand. Vi hör samman i ett finmaskigt nät av relationer, som när det gått sönder måste repareras om vi ska kunna leva. Ensam är inte stark. Du och jag är beroende av varandra. Vi måste återvända och försöka hela det som är vårt ansvar att hela. Förlåta och ta emot förlåtelse, gottgöra och leva det som är våra liv. Och vi behöver komma ihåg att du och jag är det vi som Gud längtar efter, det vi som Gud menade och skapade, det vi som bär liv.

Frågor

Vad har jag lämnat i modlöshet? Till vad måste jag återvända? Vad behöver jag reparera, förlåta, hela och omsluta med omsorg för att mitt nät ska bli helt, för att mitt och ditt liv, kanske vårt liv, ska kunna bli levbart igen? Kan jag ta emot den förlåtelse som Gud ger mig och dig för att jag och du ska kunna leva med det som nu blev? Kan jag räcka den vidare till dig? Vågar jag be om den, tro på den och leva den? Som en kärlek som genomströmmar allt.

Bön

Öppna mig för din kärlek.
Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek
strömmande genom mig.

Forma mig för ditt rike.
Uppväck mig, ge mig liv.
Tag mig nu in i din lydnad.
Herre, förvandla mig.

Omslut mig med din kärlek.
Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek
strömmande genom mig.

Amen