Många gånger berättar brudpar för mig att det är en vacker inramning. En fin ceremoni. Ofta är det den viktigaste dagen i deras liv. Allt måste vara perfekt: utseendet, hur man går och står, musiken, kläderna … . Ofta är det den största fest man någonsin bjudit på. Det blir ofta dyrt. Man kan ha sparat i många år innan man ”slår till”. Många företag gör sig en rejäl hacka på brudparet som kanske tänker att det måste vara så som det står i alla vigselmagasin, vilket det inte alls behöver vara. Själva vigseln är en gudstjänst och kostnadsfri för medlemmar i Svenska kyrkan.
Eller är det ordet ”JA”? ”Vill du ta NN till din man/hustru och älska honom/henne i nöd och lust? Det finns ju både storord och småord. Ett sådant litet ord som JA är nog ett av de största ord som finns, i all sin enkelhet. Vigselceremonins ömsesidiga JA innebär på djupet att man lägger sitt liv i varandras händer med en vilja att leva resten av livet tillsammans. Man bildar ett förbund.
Äktenskapet är ett förbund mellan två parter inte ett kontrakt. Skillnaden är att i ett kontrakt finns det förbehåll. Du vet, längst ner på dokumentet anar man de finstilta raderna som man aldrig orkar läsa. Där finns paragraferna som gör att kontraktet inte gäller längre. Ett förbund är någonting annat: en ömsesidig relation där man går in med sina olika gåvor i en villkorslös kärlek, där det handlar om att ge och ta. Där det handlar om att förlåta och förlåtas. Där man avskiljer sig för varandra. Det blir en tydlig markering utåt: ”Det är vi nu – på riktigt”. Därför är vigseln ett heligt förbund.
För kyrkan som storhet är äktenskapet något som hör ihop med Gud. ”Gud är kärlek” står det i 1 Joh 4:10. Att i den kyrkliga vigseln få Guds välsignelse som ett heligt regn över sig är en storslagen gåva.
Det finns ju både storord och småord. Ett sådant litet ord som JA är nog ett av de största ord som finns, i all sin enkelhet.
Monica Lemoine
