Meny

Martinleden

Pilgrimsleden från Gräsö till Uppsala

”Får vi kalla pilgrimsleden mellan templet på Gräsö till templet i Gamla Uppsala för Martinleden?” Det var kontraktsprosten Erland som frågade. Han ställde den till en gammal man, som råkade heta Martin. ”Naturligtvis. Om vi tänker på de verkligt viktiga människor, som hette Martin” sade Martin.

Denne, inte viktiga, Martin, saknar den härliga Gräsön. Där han lät bygga Sveriges kanske minsta tempel, som kallas Naturens tempel. Insidan målade han tillsammans med en gräsöbo, Doris Asplund.

Gossen föddes år 1930. Han hade gulsot och såg bedrövlig ut. Man bestämde sig för att han var döende. Det innebar att hans far sändes till skullen i ladugården där det fanns lämpligt virke till en likkista. Syskonen fick gå med bud till grannarna, att ett nöddop skulle äga rum. Äldsta systern värmde vattnet på järnspisen. Någon ställde husets vackraste skål på kommoden. Psalmböckerna var redan framme. När vattnet östes över barnets huvud nämndes två jordiska namn: Karl Martin. Karl fanns i släkten, men inte Martin. Varifrån kom det namnet? Den som kände föräldrarna, de fromma två, skulle inte ha svårt att förstå. Naturligtvis var namnet efter den store reformatorn i Tyskland, språk- och musikgeniet, fyra hundra år tidigare.

Det första viktiga namnet är Martin Luther, född 1483. Men varifrån fick han, i sin tur, sitt namn? Martin var inte ett släktnamn, men han råkade födas den 10 november på helgonet Martins afton. Man dröjde inte med dopet och han fick naturligtvis heta Martin efter helgonet.

Det andra viktiga namnet är alltså Sankt Martin, Martin av Tours på 300-talet.  Vad är det. som dessa två viktiga Martin har gemensamt?
Jo, BARMHÄRTIGHET.

Må Gud i sin gränslösa barmhärtighet skydda denna pilgrimsled och fylla vandraren med gudomlig kärlek.

Martin Lönnebo

Vandrarna efter Martinleden bör söka efter den Stora Barmhärtigheten. Martin Luther betonade ständigt Guds barmhärtighet. Det är hjärtat i hans andliga gärning. Martin av Tours förkunnade människans plikt att likna Kristus i barmhärtighet.

 När den inte viktige Martin blev vigd till biskop var det i tecken av S. Martins delade kappa.

Ni vet, han kommer ridande som inkallad soldat, arton år gammal. Han möter en tiggare. Men har han inga pengar att ge honom. Då klyver han sin soldatkappa i två delar och ger den ena delen till den nakne. Den följande natten drömde han att han såg Kristus i himlen bland änglarna. Han var klädd i halva kappan, enligt Jesus ord: Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

Martin av Tours tröttnade aldrig att säga, att vi bör vara barmhärtiga så som Gud är barmhärtig.

Vad är det som den lidande och sårade jorden nu behöver mer än Barmhärtighet med saklig omsorg?

Templet, som pilgrimsleden utgår från, instämmer. Det är ett tempel som prisar skapelsens skönhet och ber om dess beskydd. Pilgrimen går från det lilla templet ut i den stora världen med tack för livet och med bön för både själ och kropp, allt levande och vår sköna jord.

Må Gud i sin gränslösa barmhärtighet skydda denna pilgrimsled och fylla vandraren med gudomlig kärlek.

Martin Lönnebo 
Den "icke viktiga" Martin