Fråga:
Var går gränsen för otrohet? Min man har en ny arbetskamrat, en kvinna, som han har börjat att umgås mycket med. Först tyckte jag bara att det var trevligt och han tillbringade en kväll med hela hennes familj (jag jobbade). Han hjälpte henne genom att köra henne och hennes lilla dotter in till stan för att köpa något de behövde och sedan bjöd hon på mat. Allt detta kan ju vara oskyldigt men jag har upptäckt att de skickar godnatt sms till varandra (det känns skumt) och de pratar i telefon ofta. När jag frågade vem det var som smsade så ljög han och sa att det var hans dotter. Är han på gång att gå för långt, att bli för engagerad i någon annan? Ska jag konfrontera honom eller vänta och se vad som händer?
Anneli
Familjerådgivarna svarar:
Hej Annelie!
Du frågar om var gränsen för otrohet går. En svår och viktig fråga. Det handlar ju mycket om vad var och en i en relation förväntar sig. Att han sex men en annan person känns för de flesta självklart som en gräns för otrohet, men sen då? Hur oberoende får man vara i sin parrelation? Var går gränsen mellan svartsjuka och otrohet? Vad är det som var och en tycker ska vara exklusivt i ens parrelation, som gör den annorlunda än en kamratrelation? Kanske attraktion och lust.
Många av oss är bra på att ge kärlek genom att vara tillåtande och uppmuntrande mot sin partner. Det känns som du är en av dessa. Ibland ger man utan att först inse vad man gett bort. Till exempel ett förtroende för sin partner att kunna träffa och ha kontakt och ge en hjälpande hand till sin kamrat, en kamrat som denna ”skulle” kunna bli attraherad av. Då du sedan upptäcker att din partner passerar din inre känslomässiga gräns för närhet och kontakt så kan det kännas mycket svårt. Som om du glatt gett din tillåtelse för dem att ses, men nu inte kan backa. Eftersom det inte finns något tydligt sexuellt att ta på, så kan man lätt hamna i skuld eller tankar om att man kanske är svartsjuk. Då vill vi säga tydligt att så inte är fallet. Du bär ingen skuld över att ha varit generös mot din partner, det är kärlek. Men du behöver ta dina känslor på större allvar. Det viktigaste är att du och din man kan prata om det du känner. Att du ger honom en chans att förklara sig så du får veta hur det är. Kanske blir du lugnad eller än mer bekymrad, men framåt måste ni. Bakom de saker han gör med sin vän, kanske det finns en längtan att få göra dessa saker med dig/för dig.
Du frågar om du ska konfrontera honom eller vänta och se vad som händer. Att vänta och se vad som händer är inte bra. Han kan ju inte läsa dina tankar och då inte förstå hur du känner. Det kan också verka som du inte bryr dig.
Hur tar man upp detta i ett samtal så det blir bra? Det finns ju risk för bråk och missförstånd, försvar och undanflykter. För att det inte ska bli så svårt vill vi ge dig några råd.
· Välj tid och plats, där det finns lugn och ro och inget som stör.
· Ha gärna fika och sitt ner.
· Börja med att tala om för honom hur viktig han är för dig. Tala sedan om att du behöver att han bara lyssnar på vad du har att säga. Berätta då vad du tycker har hänt och hur du känner inför detta, om din oro och rädsla att han är på väg bort från dig.
· Han behöver förstå att du är bekymrad och att du behöver bli lugnad. Vilka förändringar behöver du för att bli trygg igen? Delge dessa till din partner!
De senaste cirka femtio åren har mycket ändrats och blivit mera jämställt mellan man och kvinna. Det har också gjort att det blivit acceptrat med nära vänskap mellan oss på ett sätt som tidigare ansågs omöjligt. Det kan lätt kännas hotande för en partner om vännen av motsatt kön inte naturligt kan prata och umgås tillsammans er båda. Om man kan umgås tillsammans familjevis blir det tydligt att ni är ett par och vännen er kompis.
Vi vill bara avsluta med att berätta att vi som familjerådgivare ofta möter par som varit tillsammans ett längre tag, där den ena parten eller båda två känner sig tagna för given. Kommer då en ny person in i det sociala livet, kanske en ny arbetskamrat, som visar nyfikenhet och intresse för en som person, kan det kännas lockande att få mer och mer av den bekräftelsen. Det blir lätt en fara för er parrelation då bekräftelsen man längtar efter hämtas utanför relationen. Då ni egentligen borde kämpa med att ge varandra den bekräftelse ni saknat. Paren med den typen av problem som kommer till oss får då jobba med sin kommunikation för att kunna förmedla vad man behöver för att känna sig älskad och respekterad, att kunna lyssna och förstå varandra och att kunna bli nyfikna och lekfulla tillsammans. Att ha roligt!
Hoppas att du fått svar på dina frågor Annelie.
Familjerådgivarna
