Ska jag nöja mig med ett liv utan sex?

Fråga:

Hej!

Jag är en medelålders kvinna, som levt tillsammans med min man i många år. Vi har två vuxna barn tillsammans, och även ett litet barnbarn. Som familj har vi det jättebra, och min man och jag är goda vänner. Men sen tar det stopp.

Det är svårt att förklara varför, men det är som om all sexuell lust vi en gång kände för varann har tonat bort och helt försvunnit. Blotta tanken på att ha sex med min man ger mig rysningar av obehag, och vi har inte haft sex på bortåt tio år.

Tillsammans med min man känner jag närmast asexuell, och utan sexuella känslor. Han verkar känna detsamma tillsammans med mig, även om vi inte uttryckt det så grovt inför varann. Vi kan kramas och hålla handen – ge varann en puss ibland. Men aldrig kyssar.

Vi har pratat om detta hos familjeterapeut, och kommit fram till att vi trots allt i grunden älskar varann och vill leva ihop. Men varför den sexuella biten helt försvunnit kan ingen av oss riktigt förklara. I grunden ligger en brusten tillit för ett tiotal år sedan, då min man sårade mig djupt. Den perioden är sedan länge passerad, och i dag är inte detta något jag tänker på längre. Vi har fått tillbaka vänskapen vi hade, och i och med familjerådgivningen vi gått på har den på sätt och vis djupnat ännu mer.

Ibland känner jag ändå att jag kanske borde sakna den där tappade pusselbiten? Jag har fortfarande många bra år kvar – ska jag verkligen nöja mig med ett liv utan sex? Den goda vänskapsrelation som min man och jag har kanske vi kan bevara även om vi går skilda vägar? Samtidigt som den tanken gör mig ledsen.

Det är svårt. Alltmedan livet tickar på.

”Anna”

Familjerådgivarna svarar:

Hej Anna!

Du undrar över varför den sexuella biten helt försvunnit i en lång och på andra sätt fin relation. Måste man nöja sig med det? Vilka andra vägar finns?

Det finns mycket i våra långa relationer som kan kväva och döda lust till vår partner medans ens egen lust lever kvar. Lusten är viktig att få känna. Det känns självklart att du egentligen har lusten kvar inom dig men att den inte kan riktas mot din man, där känner du rysningar av obehag. Det är ett kraftigt uttryck. Hur komma över denna känsla? Vad ligger bakom?

Du berättar att något hände för över tio år sedan. Din man sårade dig djupt. Där tycker vi oss förstå att era sexuella problem började. Vi förstår att ni säker gjort flera försök att närma er varandra erotiskt, men istället för att kunna börja njuta av varandra igen har avståndet ökat.

Du kan känna din starka längtan efter ett lustfyllt och erotiskt förhållande, men i ditt fall verkar inte lösningen vara att stirra hårt på frågan; Ha eller inte ha sex med min man? Du fastnar lätt och det kan leda till att du upplever både dig själv och din man som otillräckliga för varandra, hopplöshetskänslor.

Kanske du kan leta efter svaret på frågan; ”Vad har min mans svek gjort med mig och med min lust?”Du kan ha tappat förtroendet för honom på grund av hans svek, och har förmodligen gömt undan lusten för att skydda dina fantasier på en tryggare plats. En plats där han inte kommer åt, varken dig eller dina fantasier. Där kan man återigen fantisera om frihet och sårbarhet, det som utgör grunden för erotisk njutning. Att de erotiska fantasierna och drömmarna får leva vidare någonstans är viktigt för oss alla. Vi är sexuella av naturen och det måste få finnas ett utlopp för dessa behov.

Sveket mot dig skapade möjligen dina rysningar av obehag du nu känner, något som troligen hindrar dig att känna eller ens våga känna lust till din man. Detta kan bli svårt att ”passera”. Istället nöjer du dig med den fina vänskapen och andra goda sidor hos din partner. Då kan det hända att man själv får gå svältfödd utan att tillåta sig själv erotisk njutning i det levande livet.

Med detta vill vi försöka hjälpa dig att hitta svaret på frågan ”varför?”, för när man hittar en förståelse för hur saker och ting blivit är det lättare att gå vidare till handling. Vad finns att göra när det blivit såhär?

Vad händer i en lång relation?

Vi förväntar oss allting i en livslång relation. I vår moderna tid förväntar vi oss att en person ska ge oss det vi fick av en hel by, historiskt sätt. Den ska ge oss en känsla av trygghet, mening och kontinuitet. Samtidigt förväntar vi oss både romantisk, känslomässig och sexuell tillfredsställelse och allt detta i 50-60 år. På vägen kommer vi att misslyckas, vi kommer såra varandra, lusten kommer att fluktuera och i perioder kommer det att kännas som att det mesta är arbete. Vi gör dikeskörningar.

Att prata med varandra är ett första steg till förändring. Prata om lust och saknad av lust, om sex och om erotik är för de flesta av oss inte lätt. Man kan känna sig obekväm på många sätt, skämmas, känna skuld, känna sig okunnig, men även känna en sorgsenhet. Börja med att undersöka om båda har en önskan att bli intima/har en längtan till lust med varandra. Om ni har en sådan önskan eller vill undersöka er önskan till att bli intima igen med varandra kan ni få lite vägledning: Var öppen och försök att möta din partner med nya nyfikna ögon och öron. Öppna upp för det främmande. I det främmande kan lusten börja glöda. Istället för att fastna i att prata om sex, ett ord som hos er troligen blivit negativt laddat, prata om erotik och vad som är attraktivt.

  Vad är erotik för dig? för din partner? Utforska tillsammans. Släpp fram lekfullheten. Berätta vad du längtar efter. Ställ frågor till den andre och lyssna på vad den längtar efter. Vad längtar jag efter att ge? Vad längtar jag efter att få? Vad är attraktivt och eggande? Minns tillsammans hur det var när ni nyss träffats och var fyllda av lust. Prata lekfullt med varandra. Kanske kan ni hitta glöden till lusten för er partner och lusten börjar spira. Om så inte skulle vara fallet, så vet ni att ni har försökt och undersökt och vågat närma er vad erotik är för var och en av er och vad ni behöver och önskar framåt. Då kommer det svåra valet att släppa sig själv fri, för sin skull eller vara kvar i relationen. Att ge sig själv intimt när man inte själv har lust kan bli början till dåligt mående, smygande självförakt. Det kan bryta ner den åtrå som en gång funnits för din partner.  Du har rätt att ta dig själv på allvar. Att fråga dig själv vad som är viktigt och kommer vara viktigt framåt. Kan vår vänskap överleva en skilsmässa?

Vi vill avsluta med ett citat ur Esther Perels bok ”Lust, -Håll glöden levande i långa relationer”: ”Moderna förhållanden är som en häxbrygd av motstridiga önskningar: trygghet och upphetsning, hemkänsla och transcendens, välbekant kärlek och stormande passion. Vi vill ha alltihop, och vi vill ha det med en enda person. Att hålla lusten levande i långa relationer är en svår balansakt som vi i bästa fall kan lyckas med i perioder. Det kräver att man känner sin partner samtidigt som man erkänner att hon eller han förblir ett mysterium. Det kräver att man kan skapa trygghet samtidigt som man förblir öppen inför det okända, och att man kan odla en form av närhet där man samtidigt respekterar varandras privata zoner.  Avskildhet varvas med samvaro, eller så växlar de båda kontrapunktiskt. Åtrån trivs inte i fångeskap och en seriös relation behöver inte sluka friheten hel. Samtidigt krävs det ett aktivt engagemang och en medveten vilja för att hålla erotiken vid liv i vardagen. Man måste ständigt göra motstånd mot synen på äktenskapet som allvarligt, som mer jobb än lek; och passion som något som är till för tonåringar och omogna människor. Vi måste göra oss kvitt vår ambivalens inför njutningen och göra upp med vårt ständiga obehag inför sexualiteten, särskilt i familjesammanhang. Att beklaga sig över sexuell leda är enkelt och konventionellt. Att odla erotiken i hemmet är en handling av öppet trots.” - Esther Perel, Lust, Brombergsförlag  2018.

Lycka till med sånt man alltför sällan pratar om.

Familjerådgivarna