Fråga:
Min partner och jag har snart varit ihop i fem år. Hela denna tiden har varit underbar, men också väldigt väldigt jobbig. De första två åren kantades av mycket svartsjuka från min partners håll som har blivit utsatt för otrohet i tidigare förhållande. Svartsjukan blev bättre men väldigt dramatiska gräl händer cirka 5 gånger per år, speciellt när vi dricker alkohol. Grälen grundar sig i min partners osäkerhet tror jag, då det oftast är att jag, enligt partnern, inte uttrycker tillräckligt med uppmärksamhet till partner under en utekväll, och det är oftast väldigt hårda och elaka ord som kommer upp under bråken. Detta har förstört många fina högtider så som nyår och midsommar. Jag har nu börjat tveka på relationen. Är trött på att behöva försvara min partner för vänner och familj. Min partner säger alltid att hen ska bättra sig, men det har som sagt gått snart fem år. Hur länge ska man behöva stå ut med detta innan det är dags att ge upp? Min partner är annars väldigt omtänksam och kärleksfull.
Lisa
Svar:
Hej Lisa!
Du berättar att du har en partner som är omtänksam och kärleksfull. Er femåriga relation har både varit alldeles underbar och oerhört jobbig. Den jobbiga delen är din partners svartsjuka, där de två första åren var värst. Sedan har det blivit någon förbättring där du nu inte blir utsatt för svartsjukans konsekvenser, förutom vid större festligheter där det kommer in för mycket alkohol. Alkohol förstärker våra känslor, oavsett vilka. Om man som din partner, ofta blir svartsjuk och arg vid alkoholintag kan det vara av värde att ta sig en funderare över att minska sin konsumtion, både för sin egen skull och för att skydda parrelationen. Du kan för att skydda parrelationen påtala vad du behöver för att känna dig trygg i den. Din partner kan skydda relationen genom att ta ställning till om hen kan möta dig där. Det kan vara att jobba med sin svartsjuka och förändra sitt alkoholintag.
Obefogad svartsjuka bottnar i rädsla för att bli bedragen, lämnad eller åsidosatt. Men många vittnar också om en stark skräck för att bli lurad och förd bakom ljuset. Rädslan föder i sin tur ofta en påtaglig ilska som riktas såväl mot den egna partnern som mot de personer man uppfattar som rivaler.
En person som är svartsjuk är hela tiden på sin vakt och letar efter tecken som tyder på att det hen är rädd för ska inträffa. Den förhöjda misstänksamheten resulterar ofta i att information tolkas på ett överdrivet eller felaktigt sätt. Ett leende, en blick, vanligt konverserande misstolkas ofta som uttryck för attraktion eller särskilt intresse. Att bli utsatt av din partner när denna drivs av svartsjuka skapar en otrygg relation för dig. Ansvaret att förändra sitt beteende behöver komma från din partner. Det första steget ur destruktiv svartsjuka är att din partner kommer till insikt om att problemet ligger hos hen. Att förstå att svartsjukan är överdriven och ett problem hen måste ta itu med. I vilka situationer väcks den? Är alkoholen en katalysator? Vilka tankar är centrala och vilken känsla dominerar? Hur handlar jag när svartsjukan tar över?
Det är inte du som ska behöva ursäkta din partners beteende, även om du kanske skäms över hen, så behöver ansvaret för detta ligga hos hen. Däremot så behöver ni kunna prata om att dessa återkommande bråk under alkoholens inflytande är ett allvarligt problem i relationen, som gör att du börjar bli tveksam på er som par. Ett sådant svårt samtal behöver att ni kan skapa så mycket trygghet som möjligt. Du kan till exempel berätta att du behöver prata med hen om en viktig sak för att ni ska få det bättre. Att du vill göra det lite senare under dagen, för ni behöver se till att undanröja störningsmoment. Att ni behöver lägga bort eventuella mobiler, att det inte finns barn, hundar eller annat som kan pocka på uppmärksamhet och förstås ingen alkohol. När ni sedan börjar prata, be hen först bara lyssna på dig. Berätta sedan hur det känns för dig och att en förändring är nödvändig för att inte kärleken ska ta slut.
Känns detta allt för svårt att klara själva, är det oftast till stor hjälp att vända sig till en familjerådgivare.
Hur länge ska man behöva stå ut med detta innan det är dags att ge upp frågar du. Att stanna i en relation för att man har en plikt gentemot varandra räcker inte för att man skall trivas genom åren. Att inte kunna lämna en relation för att den andre skulle må så dåligt då, ger en obalans i relationen. Den andres behov blir styrande. Det är viktigt att ha en balans, en balans där båda respekterar varandras känslomässiga behov. Känn efter, ger du fortfarande av kärleksfull respekt till din partner för att du känner glädje och lust till denne eller mest på grund av tyngande ansvar och plikter för att ni är i ett förhållande? Kommer det antydningar och anklagelser. Känner du dig ofta skuldbelagd fast du inte förstår varför. Då har ni fått problem att lita på varandra. Ni kan säker lyssna på varandra och finnas för varandra när det gäller många saker, men då det kommer till det som är ”sårat”, då finns det mest attack och flyktbeteenden kvar. Det som händer när vi inte litar på vår partner är att kommunikationen stannar av, till och med undviks och ett avstånd börjar växa sig allt större. Ert fokus har hamnat i att undvika de situationer där avståndet är stort, det ger obehag och ni får svårt att reda ut det som sårar er. Kanske är ni där? Kanske är du där?
Du är fri att bestämma om och när du vill avsluta din relation. För att ta ett beslut i den frågan behöver du känna efter i dig själv. Vad känner du för din partner och er relation? Du behöver ha ditt fokus på hur du mår. Vad behöver du för att må bra i dig själv? Kanske behöver du gå för att kunna ta hand om dig och må bra. Du har ett ansvar att ta hand om dig själv oavsett om du lever i relation eller lever själv. Du får må bra!
Familjerådgivarna
