Fråga:
Lever ihop med min sambo sedan 7 år tillbaka, vi blir sällan osams men när vi blir det då slutar han att prata och säger åt mig att jag ska sluta prata med honom , han ber mig vara tyst och inte pressa honom . Det slutar oftast med att jag går därifrån för att dölja för honom att jag blir jätteledsen och att mina tårar rinner. När jag efter ett någon timme försöker prata om konflikten då ”når” jag honom inte och han fortsätter möta mig med tystnad och konflikten blir aldrig löst utan jag lämnas med en känsla att konflikten bara var mitt fel. Jag kan säga förlåt men han tycker det är överskattat att säga förlåt så jag får aldrig höra ordet förlåt ifrån honom men under våra 7 år tillsammans så har jag aldrig fått hört orden jag älskar dig heller . Jag undrar ibland om min sambo flyr känslor för att han inte vet hur han ska hantera dem. Min sambos agerande med tystnad känns som en härskarteknik och den sårar men är det så att jag är känslig
Namn (vi publicerar bara förnamn): Catarina
Familjerådgivarna svarar:
Hej Catarina!
När du beskriver din sju år långa relation låter det lite sorgligt och som att er relation stannat av. Ni blir sällan osams, men när risken dyker upp, när känslan av att ”nu kan det bli gräl kommer, blir han tyst och vill tvinga dig till detsamma. Du blir tyst och ledsen. Det finns ingen förmåga att varken lösa konflikter eller reparera de skador som blir i relationen när man inte blir förstådd.
Du undrar om problemet är att din sambo flyr från sina känslor eller om du är för känslig. Visst kan det vara så, att båda dina funderingar stämmer. Det viktigaste blir hur som helst om det finns möjligheter för er att våga börja prata med varandra, om hur ni ska kunna hantera oenigheter i er relation. Oenigheter individer emellan finns alltid, men de blir först konflikter när man upplever känslor av rädsla, misstro, hopplöshet och bitterhet av dem.
Vi får uppfattningen att det upplevs farligt att öppet erkänna de olikheter som dyker upp mellan er. Att det kan hota er relation. Din sambos rädsla uttrycker sig i att han försöker bemästra situationen genom att tysta dig. Medan du offrar dig/anpassar dig. Inte av rädsla, som vi uppfattar det, utan av uppgivenhet. Du blir tyst även om du vet konsekvenserna av att inte prata med varandra, av att inte kommunicera – att relationen dör.
När du anpassar dig sätter du relationen till den andre som viktigare än din egen åsikt. Det känns som det innebär en risk att öppet erkänna olikheter. Du negligerar dina egna intressen för att tillfredsställa hans behov.
En fallgrop med att hantera en konflikt på detta sätt är att de olika uppfattningarna troligen dyker upp igen. Det blir bara en lösning på kort sikt.
Din sambo försöker hantera konflikter genom att undvika dem eller dra sig undan. Då väljer han varken relationen till dig eller att stå upp för sin egen inställning. Konflikten ignoreras eller undertrycks. Ni båda undviker då varandra eller försöker att hålla tillbaka era känslor och uppfattningar inför varandra.
Här är det utmärkande draget att konflikten aldrig blir helt löst. Istället döljs den eller ligger latent och dyker upp igen.
Konstruktivare sätt i konflikthantering är att kunna kompromissa eller att samarbeta eller att lösa problem.
I en kompromiss får du delvis som du vill och tar viss hänsyn till relationen till din sambo.
Målet med att kompromissa är att finna en ömsesidig acceptabel lösning som delvis tillfredsställer båda parter. Det krävs att var och en ger upp något samtidigt som man får några mål eller behov tillgodosedda. Ingen person ”förlorar”, ingen ”vinner”. Att kompromissa kan innebära att splittra upp olikheterna, utbyta förmåner eller snabbt söka en mittposition.
Att lösa problem är ett ”vinna-vinna” sätt vid konfliktlösning. Ni bestämmer er för att sätta er ner och diskutera era likheter och olikheter i uppfattningarna. Båda tar lika ansvar för att identifiera de underliggande behoven för er båda och för att finna alternativ som tillfredställer dessa.
Att samarbeta handlar om att klargöra de olika uppfattningarna och att lära känna varandra mer. Det brukar mynna ut i att några problem blir lösta som annars skulle ha lett till konflikt. Det innebär också att finna kreativa lösningar mellan er.
Om du känner att du vill satsa på er relation och att det finns kärlek kvar, behöver du fråga honom om han vill detsamma. Är så fallet behöver ni hjälp att få en bättre kommunikation med förmåga att kunna lyssna på varandra, att kunna lösa era problem tillsammans, att kunna samarbeta. Vi tror att det bästa för er är att vända er till er familjerådgivning eller annan parterapeut. Att försöka själva när det finns så starka försvar som du beskriver, kan snabbt försvåra er situation.
Ring er familjerådgivning och lycka till!
Familjerådgivarna
