Fråga:
Hejsan, Jag har en tuff uppväxt bakom mig där mina föräldrar till största del bråkat sedan jag var liten. Idag har jag kontakt med mina föräldrar men tilliten till dem finns inte där vilket gör att vår relation är allt annat än den bästa! Jag tycker verkligen inte att mina föräldrar är dem roligaste att umgås med utan gör det först och främst med anledning av att hålla kontakt med dem. Min sambos familj står jag mycket närmare men det är för att min sambo kommer från en trygg uppväxt där familjemedlemmarna lärt sig uppskatta och ta vara på relationerna mellan varandra. Det innebär att vi i mångt och mycket umgås under längre perioder och ibland allt oftare än vi gör med mina föräldrar. Problemet är att min mamma blir väldigt avundsjuk och tror att jag prioriterar min sambos familj mer än min egen fast att så egentligen inte är fallet. Det har resulterat i att min glädje för att umgås med hans familj har förstörts för att jag vet att mina föräldrar inte tycker att det är kul när jag umgås med hans familj. Jag är ju vuxen och tycker att jag ska få göra som jag vill och att de också borde inse att det inte handlar om att jag "favoriserar" någon egentligen!
Bekymrad
Svar:
Hej Bekymrad!
Du berättar att det var tufft att vara barn och att växa upp med föräldrar som ständigt bråkat med varandra. Din ursprungsfamilj fungerade inte känslomässigt, utan blev en dysfunktionell familj. Dina föräldrar har i och med sina ständiga bråk försummat dig och förhållandet mellan dem och dig som barn blir då spänt och onaturligt. Barn bör ju helst få växa upp i en miljö som hjälper dem att känna sig älskade och värdefulla. De borde få ha friheten att uttrycka sina tankar och önskningar till föräldrar som lyssnar in och förstår. I stället blir det ofta en dålig kommunikation som ofta leder till missförstånd och misstro. Det är lätt att bli osäker i sin självkänsla under sådana förhållanden.
Till all lycka har du hittat kärleken hos en man som kommer från trygga förhållande och har en ursprungsfamilj som bjuder in dig till denna gemenskap. Här finns möjlighet att trygga och hela det som behövs. Självklart ska du tillbringa tid med dem som förstår att relationer kräver ömsesidig respekt och att ha roligt ihop.
Att din mamma inte kan unna dig detta utan blir avundsjuk gör henne till barnet i er relation. Vad som gör det svårt här är att du går in i rollen som förälder, tar för mycket ansvar, medlar för att försöka dämpa spänningarna. Därtill låter du henne ta ifrån dig den glädjen din sambos familj ger dig och dessutom ge dig skuldkänslor. Din mamma beter sig på ett sätt som är helt oacceptabelt. Hon är missunnsam och kontrollerande och tycks kunna manipulera dig. Hon förefaller inte ha insikt i hur hon beter sig utan tillåter sig att bete sig illa mot sin nära omgivning och främst mot dig. Så länge det accepteras kommer hon att fortsätta.
När man vuxit upp i en familj där inte det känslomässiga fungerat är det lätt att se sig själv som en del av problemet. Det är inte ovanligt att man ställer allt för höga krav på sig själv, samtidigt som de egna behoven tonas ner. En önskan om att vara felfri och kunna göra alla nöjda kan uppstå. Det handlar om den sorg du kan känna över vad dina föräldrar inte lyckades se och ge. Skuldkänslan av att inte ständigt finnas där då dom ropar på dig. Att smått skämmas inför sin partner och svärföräldrar då det kanske syns hur dina egna föräldrar inte finns för dig och er på samma fina vis.
Du nämner inte mycket om din pappa, hur han är idag. Har han bara blivit som en följeslagare till din mamma? Är hans beteende en konsekvens av att din mamma förtycker även honom? Går det prata med honom om att du inte kan fortsätta att acceptera mammas beteende?
Du behöver inte försöka skapa någon slags tidsmässig rättvisa i umgänge mellan dina svärföräldrar och dina föräldrar. Din mamma kommer troligen aldrig att bli nöjd ändå och det viktigaste i nuläget är ju du lyssnar på dig själv och vad du behöver.
Du behöver inte förklara något alls för din mamma i förhoppning att hon kommer att förstå. Det är en omöjlig uppgift. Du kan börja dra dig tillbaka och öva dig på att skydda dig. Du behöver inte svara på telefonsamtal eller ta emot besök. Du behöver inte svara på luskande frågor om hur och när du träffat dina svärföräldrar eller acceptera att hon lägger skuld på dig för det. Ta gärna hjälp av din sambo. Det kan kännas skönt med stöd.
Du kan förvänta dig att din mamma kommer att öka sina påtryckningar under en period när hon märker att du förändrar era band på ett sätt som inte passar henne. Då kan det kännas extra skönt med stöd av din sambo.
Det förefaller som du och din sambo inte har några barn. Om det skulle bli barn i framtiden är det ju ändå bra om man försöker ha någon slags relation med de nyblivna morföräldrarna. Att ens föräldrar inte var eller är några bra föräldrar måste inte betyda att de är dåliga morföräldrar.
Stå upp för dig. Det är dags efter många års anpassning. All lycka till!
Familjerådgivarna